I mellandagarna förlorade jag min pappa. Han blev 93 år. Jag har suttit och letat bland mina foton idag. Den här första bilden togs i mitten av oktober, när barnbarnsbarnet Nando just kommit hem från BB. En kort men fin tid fick vi bo fyra generationer tillsammans. 
Den här bilden, som jag tror Maya tagit på sin morfar, tycker jag så mycket om. Med käppen, hatten och den pliriga blicken. Han hette Tord, men kallades Tårta. Det var en go' gubbe, med mycket värme.Det har varit så roligt att ha honom hemma hos oss de här sista åren. Han var alltid glad och hade ofta nån kul kommentar till alla. Det är många som minns honom med värme. Till och med personalen på boendet han flyttat till de sista tre veckorna, lyckades han charma.
"Du tycker väl jag är jobbig?" sa en av dem när hon tjatat på honom för att han skulle få i sig lite mat.
"Nä, jag tycker du är gullig" svarade Tårta, med en glad glimt i ögat.
Vi firade 90-årsdagen hemma i köket 2006. Då hade han bott hos oss 3/4 år. Fölsedagsnubben... Bäska droppar såklart.
När det var dags att blåsa ut ljusen fick Lisa lov att hjälpa till. 
Mustaschen blev lite svedd.
Två kusinträffar har vi haft i Långshyttan, där Tårta är född. Han var den siste av 10 syskon. Tavlan på fotot är en gammal "gårdamålning" av kvarnen där hans pappa var mjölnare. 
Långshyttans kvarn ägdes av bönderna i trakten. Tavlan är målad 1907.
Jag var aldrig i Långshyttan medan kvarnen fanns kvar. Min farfar dog samma år jag föddes. En av mina fastrar och hennes man drev den vidare ett tag, men så småningom behövde bruket mer utrymme och kvarnen revs.
7 kommentarer:
Hej Karin. Vad ledssen jag blev nu. Tårsta var en riktigt fin gobbe.
Jag har tänt ett ljus för honom nu.
Tänker på er alla!
Kram Emma
Karin, Jag tänker på dig. Det är ju en klyscha, men jag säger det ändå för det är så sant, mitt i sorgen har du mycket att vara glad för. Mest att han fick tt så långt liv och att du fick "rå om honom " så länge.Alla fina minnen du måste ha. Det lyser rakt igenom bilderna vilken klurig och mysig gubbe han var.
Och så lika ni var, du och han! Samma kluriga blick.
Vilken fin hyllning du ger till din pappa med den här bildsviten . Kramar till dig.
Åh Karin, jag beklagar verkligen.
Tänk så fint han hade det hos er de sista åren och tänk att han blev så pass gammal och var "med" ända till slutet.
Bilderna du har lagt ut är så fina och det lyser igenom vilken fin kontakt ni hade och hur rar han var.
Stor kram till dig Karin och till resten av familjen! Är Kerstin kvar - i så fall hälsa så mycket!
Jag tänder också ett ljus för din pappa ikväll.
Emma: Tårta gillade dig! Han var förtjust i alla tjejer, men när vi sa att du skulle komma och hälsa på så sken han upp lite särskilt. Vad fint att du gjort ett inlägg om honom på din blogg!
Lisette: Tack för din fina kommentar. Den värmer.
Chris: Tack för omtanken. Du skulle ha gillat min pappa. Jag tror han hade en del gemensamt med din far. Samma påhittighet och kreativitet att snickra och konstruera saker.
Å så fint du gjort! Jag beklagar sorgen....
Åh, vad ledsen jag blir för din skull Karin. Att han var 93 år har inget med saken att göra. Folk som med en menande blick säger att han var ju ändå gammal, har ingen aning om vad de pratar om.
Min mamma gick bort i höstas så jag förstår hur du känner. Men varje sorg är unik. Tänder också ett ljus för Tårta.
Jag förstår att Tårta charmade personalen med den blicken och de kommentarerna. Gullegubbe!
Ni ställde verkligen upp fantastiskt för honom. Minns senast vi träffades och du funderade på hur ni skulle ordna det som bäst för honomn, kanske kunna ta hem honom igen. Och då hade han ändå haft det så bra så länge HEMMA hos er.
Och nu har du gjort en jättefin bildsvit av honom här som går rätt in i hjärterötterna. Jag ler brett mitt i allt det sorgliga.
Stor kram
Tack Eva och Kesu för era goa kommentarer! Bra att mina bilder kunde förmedla själva glädjen i allt det sorgliga! Det är de glada minnena som sitter kvar.
Skicka en kommentar