Lite historia

Igår var jag och hälsade på min kusin Inger Unestam. Hon är den i släkten som har ordning på historien om Södergrenarna i Långshyttan. Det finns så många historier, som jag bara minns fragment av från de gånger min pappas syskon träffades. Nu är Inger min bästa källa. Med mig hem fick jag låna några foton att skanna in.

Jag har sett väldigt få foton från förr hemma. Tårta levde mer i nuet, utom som sagt då han träffade syskonen. Här är en dålig kopia på en kopia, där för ovanlighetens skull alla 10 syskon är med. Min pappa är nr 8 i syskonskaran och sitter till höger om sin pappa. Kanske han är sju år när fotot togs. På pricken lik mig när jag var i samma ålder.

Så här såg familjen ut strax efter sekelskiftet. De äldsta syskonen: Bertil född 1899, Gösta född 1902 och Greta född 1904. Farmor hette Ida Vilhelmina och var född 1879 i Hienshyttan. Farfar, Carl Gustav Södergren föddes 1874 i Håkansbo Skog, Gävleborgs län.

På baksidan av det här gruppfotot står prydligt präntat: Pappa, mamma, farbror Plyhm, faster Plyhm, Ruth Plyhm, Ture Olsson. Farfars bror hade fått Plyhm som soldatnamn. Jag vet inte när fotot togs, men farmor dog 1930, när Tårta var 13 år. 10 barn, ungefär ett varannat år tog ut sitt pris.

Min kusin Inger visade farmors amningspall. Jag har inget foto, men det är en helt vanlig, men liten, liten pinnstol. Jag har en liknande hemma efter min mormor. Vi har alltid trott att det var en pall för ett barn, men nu förstår jag att också den antagligen användes vid amning. Helt suverän ställning för ändamålet när man testsitter. Den måste jag visa Lisa när hon kommer hem från Brasilien. Inger berättade att farmor suttit vid järnspiseln och ammat alla sina barn på den pallen.

foto: Nalle Elfqvist

Det här är Bertil, Tårtas äldste bror. Han med randig sjömanskostym från det lilla familjefotot. Han var lokförare på Byvalla - Långshyttans järnväg. Jag har fått tillåtelse av fotograften Nalle Elfqvist, att visa ett par av hans foton här. Han hade som 16-åring farit med moppen för att fotografera tåg i Långshyttan. Han förevigade den sista resan med ångloket Thor 1964.

foto: Nalle Elfqvist

Här skyfflar Bertil ut de sista kolresterna ur pannan på lok nr. sex. En lång epok var slut. Långt senare, 1981, sammanställde Nalle Elfqvist sitt material till en fotobok: "När ångloken rullade och skenorna sjöng". Spana på antikvariat efter den! Det är en intressant och vacker bok.

Han gjorde också en uppföljning 1983: "Ångtågen lever", där man får veta vad som hände med lok och vagnar efter nedläggningen. Loket sexan, hamnade på Anten - Gräfnäs museijärnväg i Västergötland. Lok nr fem Thor och nr fyra Långshyttan, kom till Uppsala - Lenna Jernväg i Uppsala. Lok nr åtta och nio tog Jädraås - Tallås Järnväg i Gästrikland hand om.

Tack Nalle, för att jag får låna dina foton.