Itamaracá

Terezinha och jag gick till grannen för att köpa mjölk. Redan dagen innan var vi där och frågade efter getmjölk, men det hade de inte. -Kom tillbaka i morgon så får ni köpa komjölk, sa de.

Tyvärr hade kalvarna hunnit före, så vi blev utan även vid andra försöket.
Alla djuren gick fritt omkring. Här kan man snacka om glada grisar.
Jag bad Terezinha att gå lite närmare bocken för att jag skulle få en bra bild, men det vågade hon inte.
Hönapöna tar lite siesta, medan hon vaktar sina kycklingar.
Här är huset vi bodde i. När de åker hem därifrån, skruvar de bort alla lampor och kopplar ur pumpen till brunnen, för att det inte ska bli stulet. Skönt i alla fall att slippa höga murar och gallergrindar, som alla har i stan.

Lunchdags. Till varje mål serverades nypressad juice av något slag. Här var det "rosa mango".
Feijao på bruna bönor, kokta färska blackeyebönor, pumpa, pasta, ris kyckling och sallad. Sallad äter man inte så ofta för det är dyrt, det är nog mest för vår skull. Terezinha har ju varit och hälsat på hemma hos oss två gånger och vet att vi alltid serverar sallad till maten.
Marcello är en machokille, som inte ens lägger upp sin egen mat på tallriken, men när han är med Nando blir han en riktig mjukis! Kolla, snart kan Nando sitta själv. Det har hänt mycket sen han for från Sverige.
Siesta. Så många som får plats trängs kring Nando. Farfar Fernando är så himla gullig. Lite svårt att höra vad han säger, för han har inte alla tänder kvar. Men när jag förstår något är det oftast någon väldigt kul och oväntad kommentar, som: "Nando, din lilla babian."
Lisa och Junior tar middagsluren i solstolen.
Thiago har ofta myror i benen och måste hitta på något att göra. Här har han klättrat upp i palmen för att hugga ner cocosnötter.
Tjusig Tarzan!
Det var svårare att klättra ner än upp. Bladen är vassa och han blev alldeles rispad på ryggen när han klättrade runt i kronan.
Marcelo gör ett litet hål för att komma åt cocosmjölken.
... och samlar upp den i en kastrull.
De större nötterna har fått cocos under skalet. Det är drygt jobb att tälja bort skalet med en liten kniv.
Visst är han gullig Fernando!
Jag skrapar ur cocosen med sked.
Nando vill också ha, men det får han inte... bara en liten droppe på läppen. Han såg mycket förundrad ut.
Vi har mest hållit oss i skuggan, för solen är så stark. Sent på eftermiddan får Nando vara ute och vi tar en promenad utefter stranden. Det är ebb. Hela sanddynen vi ser ute till höger, ligger annars under vatten.
Nicolli hittar genomskinliga små krabbor i sanden.
Om man ska ta bussen från platsen där vi var, måste man bli skjutsad med båt över en flodliknande vik som går djupt in i mangroveträsket. Den är djup just här och strömmen kan vara stark. Dessutom simmar här hajar. Thiago säger att hajarna har mangroveträsket som yngelplats. Där finns så mycket mat för småhajarna. Just här finns också sjökor. Förra gången jag var i Brasilien besökte vi ett center som rehabiliterade skadade sjökor. De är väldiga och fredliga djur, som ofta blir skadade av båtpropellrar.
På andra sidan "floden" syns kanten på träsket.
Solen gick ner så vackert. Vi fick traska hem i mörkret.