tisdag 26 januari 2010

Itamaracá

Terezinha och jag gick till grannen för att köpa mjölk. Redan dagen innan var vi där och frågade efter getmjölk, men det hade de inte. -Kom tillbaka i morgon så får ni köpa komjölk, sa de.
Tyvärr hade kalvarna hunnit före, så vi blev utan även vid andra försöket.
Alla djuren gick fritt omkring. Här kan man snacka om glada grisar.
Jag bad Terezinha att gå lite närmare bocken för att jag skulle få en bra bild, men det vågade hon inte.
Hönapöna tar lite siesta, medan hon vaktar sina kycklingar.
Här är huset vi bodde i. När de åker hem därifrån, skruvar de bort alla lampor och kopplar ur pumpen till brunnen, för att det inte ska bli stulet. Skönt i alla fall att slippa höga murar och gallergrindar, som alla har i stan.

Lunchdags. Till varje mål serverades nypressad juice av något slag. Här var det "rosa mango".
Feijao på bruna bönor, kokta färska blackeyebönor, pumpa, pasta, ris kyckling och sallad. Sallad äter man inte så ofta för det är dyrt, det är nog mest för vår skull. Terezinha har ju varit och hälsat på hemma hos oss två gånger och vet att vi alltid serverar sallad till maten.
Marcello är en machokille, som inte ens lägger upp sin egen mat på tallriken, men när han är med Nando blir han en riktig mjukis! Kolla, snart kan Nando sitta själv. Det har hänt mycket sen han for från Sverige.
Siesta. Så många som får plats trängs kring Nando. Farfar Fernando är så himla gullig. Lite svårt att höra vad han säger, för han har inte alla tänder kvar. Men när jag förstår något är det oftast någon väldigt kul och oväntad kommentar, som: "Nando, din lilla babian."
Lisa och Junior tar middagsluren i solstolen.
Thiago har ofta myror i benen och måste hitta på något att göra. Här har han klättrat upp i palmen för att hugga ner cocosnötter.
Tjusig Tarzan!
Det var svårare att klättra ner än upp. Bladen är vassa och han blev alldeles rispad på ryggen när han klättrade runt i kronan.
Marcelo gör ett litet hål för att komma åt cocosmjölken.
... och samlar upp den i en kastrull.
De större nötterna har fått cocos under skalet. Det är drygt jobb att tälja bort skalet med en liten kniv.
Visst är han gullig Fernando!
Jag skrapar ur cocosen med sked.
Nando vill också ha, men det får han inte... bara en liten droppe på läppen. Han såg mycket förundrad ut.
Vi har mest hållit oss i skuggan, för solen är så stark. Sent på eftermiddan får Nando vara ute och vi tar en promenad utefter stranden. Det är ebb. Hela sanddynen vi ser ute till höger, ligger annars under vatten.
Nicolli hittar genomskinliga små krabbor i sanden.
Om man ska ta bussen från platsen där vi var, måste man bli skjutsad med båt över en flodliknande vik som går djupt in i mangroveträsket. Den är djup just här och strömmen kan vara stark. Dessutom simmar här hajar. Thiago säger att hajarna har mangroveträsket som yngelplats. Där finns så mycket mat för småhajarna. Just här finns också sjökor. Förra gången jag var i Brasilien besökte vi ett center som rehabiliterade skadade sjökor. De är väldiga och fredliga djur, som ofta blir skadade av båtpropellrar.
På andra sidan "floden" syns kanten på träsket.
Solen gick ner så vackert. Vi fick traska hem i mörkret.

10 kommentarer:

Kesu sa...

Nu har jag scrollat igenom alla bilder och läst allt. Så intressant! Morfar är verkligen en sötfarbror.

Så roligt att hänga med på din resa i ord och bild!

Kesu sa...

Glömde säga vilka omtänksamma personer som bemödar sig att servera sallad när ni är på besök.

Kokosnötsviten gillade jag skarp, inklusive klättraren :) Grodan under förra inlägget var kul :)

Christina sa...

Så otroligt exotiskt det ser ut alltihop och så roligt det måste vara att komma in i det brasilianska vardagslivet på det här sättet! Underbart.

Vilka fina grisar förresten, inte så där övergödda som här. Ser lite ut som svensk lantras, eller?

Morfar är jättegullig och sen flinade jag igenkännande när jag kom till bilderna på kokosnöthämtningen ;)
När jag var i västindien som ung så klättrade jag upp i en palm en gång för att hämta en nöt, men sen kom jag inte ner. En kille fick komma upp och hämta ner mig genom att klättra tätt bakom mig och hjälpa mig placera fötterna på rätt ställen ;)

Vilken varm och härlig familj Junior verkar ha!

Karin på FOX sa...

Kesu: Fernando är förstås farfar till Nando. Jag tänker alltid fel för han liknar min pappa så mycket. Det är så kul att han är med och är pigg. Förra gången jag var här var han för det mesta full och Terezinha skämdes för honom. Då bodde vi i ett hyrt hus i en annan del av staden och därför fick vi inte träffa honom förrän strax innan vi for hem och han för en gångs skull var nykter.
Nu har han skärpt till sig. Han gillar Nando så mycket och familjen försöker motivera honom med att om han ska få se Nando växa upp måste han vara nykter. Här kostar spriten nästan ingenting. Man kan köpa den på 33 cl-plåtburk, precis som vilken läsk som helst, så det är inte svårt att förstå att många trillar dit.

Karin på FOX sa...

Christina: Ja det är jättekul att vara mitt i och inte känna sig som turist så mycket. Här är många ljusa personer även i povrare områden, så vi sticker inte ut lika mycket som vi gjorde i Sydafrika.
Mycket är förstås lika som hemma, men jag ser och fotar förstås det jag tycker är exotiskt. Här hemma i Paulista sitter ungdomarna vid datorn och TV-n precis som hemma i Sverige.

Impad att du klättrade upp i en palm! Man får vara rätt stark och hårdhudad för att klara det.

Christina sa...

Karin: Jag var i runt tjugo, nu skulle jag inte komma en meter ;)

smulan sa...

Tack för titten i min blogg! Och här hittar jag underbara bilder som får mig att sukta av längtan..

Det måste vara fantastiskt att uppleva Brasilien (jag skulle gärna byta med dig!), och önskar dig en riktigt fin fortsatt vistelse där!

Karin på FOX sa...

Smulan: Tack, jag njuter i fulla drag.

Eva H-höjden sa...

Vackert! Spännande! Varmt!

Lisette sa...

Vilka fantastiska dagar du upplever just nu. Verkligen kul att du delar med dig av både människorna och platserna. Jag blir allt som jag sa tidigare bra avnundsjuk men absolut inte missundsam på dig! Du berättar så omedelbart både i ord och bild. Toppen. Njut. Njut. Kramar från mig.
Jag skrattar gott åt Christinas tur upp i kokospalmen. En del sådana där små misslyckanden har man ju, fast inte från kokospalmer precis.