torsdag 28 januari 2010

Lugna dagar i Jardim Paulista

När jag gick ner för trappan för att äta frukost, såg jag Fernando på granntomten där det finns ett bygglager.
Han plockade blad för att göra te. Mycket bra för hälsan försäkrade han. Det smakar beskt men doftar gott. Jag dricker det gärna.
Jag hade följt efter Terezinha för att se vad hon gjorde. Hittade henne i en liten liten butik i grannskapet där hon brukar köpa kyckling. Hon stod och klämde på en halvrutten paprika och dividerade om priset. Hon lånade en kniv och skar bort de ruttna delarna. Butiken är mer eller mindre ett skruttigt skjul med betongdisk. I ett handfat låg en halvplockad höna, alldeles grå. Yeck. På disken där T grejade med paprikan låg två färdigplockade höns i värmen. Jag frågade försiktigt, Du ska väl ha paprikan i grytan, inte i salladen?
Vi bestämde oss för att köpa bättre grönsaker på ett annat ställe. Därför gick Junior och jag till grönsaksaffären vid marknaden. Skönt. Det blir kokbananer till middag.
Kul att prova alla konstiga frukter och grönsaker som finns här. De här kokar man och äter hela. Jättegott.
Skylten säger: Mogna, kläm inte.
Stora fina avocado för 2 R kilot (8 kr) går inte att motstå!
Inga flashiga snabbköp här inte!
Goiaba. Nicolli ska göra juice.
Hon sköljer dem i kranen, men tar köpevatten till juicen .
Farfar Fernando har hur mycket tålamod som helst. Nando har just lärt sig dra kepsen av honom.
Om och om igen.
Svalkande bad behövs i värmen. Terezinha ville se om han kunde sitta själv i en hink. Det funkade inte så bra, men Nando var glad.
Vi hällde det kalla vattnet över honom i stället. Här dushar alla kallt. Eller kanske man kan kalla det svalt, för vattnet har bara lite lägre temperatur än luften, även om det kommer från brunnen.
På övervåningen finns en veranda. Utanför muren till den är det en liten hylla som Junior och Lisa dekorerade för några år sedan med kakelkross.
Juniors vikingaskepp.
Lisas sol.
Mina fötter bland blommor och blader.
Från balkongen har man utsikt över kvarteret.
Grannen till vänster är en bar. Ägarinnan i rött och hennes två smågrabbar.
Tanterna här är lite bekymrade över dem. De tycker inte att hon ser efter dem ordentligt. Häromdagen hade de födelsedagskalas på baren för den äldsta grabben. Här mumlades det om lämpligheten att ha barnkalas på en bar mitt bland fyllgubbarna. När Evellin kom hem från kalaset med den sedvanliga tårtbiten (som vår kalasgodispåse) var det ingen som ville smaka.
Här är bar-hunden.
Terezinha har en syateljé på balkongen. Och här finns hängmattan. Nandos favoritplats för middagsluren.
Kusinerna. Nicolli är jättebra barnvakt.
Först om eftermiddagen går vi på promenad. En stackars mango har gått till spillo spetsad på en mur.
Vi skulle till ett ställe som säljer födelsedagstårtor. Både Junior och hans storasyster Jaquelini fyller strax år. Vi hade bestämt träff där med Marcelli. Stackars Marcelli hade väntat en halvtimme men tröttnat när vi aldrig kom. Det var alltför många gamla kompisar till Junior som vi mötte på vägen.

tisdag 26 januari 2010

Sista dagen på landet

Thiago lärde sig knåpa ihop små djur av palmbladen när de var i Porto de Galinhas. Han är så skicklig på att snappa upp saker. Nu ska han göra en lampa av de här.


video


När vi var och badade vid Praia do Sosego (Lugnets strand) kom det ett litet gäng hästar promenerande för att svalka sig som vi. Jag smög iland och tog fram kameran. Mäktigt att se de vackra djuren i frihet.


video

En av unghästarna blev kvar på stranden. Den vita hästen gick iland för att hämta honom, vänligt men bestämt. Det blev dock ett kort dopp för den lille.

video

De andra hästarna fortsatte njutningsfullt.

Jag blev lite för närgången och hamnade mellan de tre badande och fölet. Då valde hästarna en mer privat del av stranden för att fortsätta sitt bad. Lillhästen puffades i igen, men gick strax upp. Fernando har också badat färdigt.

Medan vi låg och guppade i det ljumma vattnet fällde man en palm på stranden. Marcelo visar hur en cocospalm-blomma ser ut.
Frön?
Det här skulle blivit cocosnötter.
Stigen hem till huset.
Jag lyckades fotografera en vacker fågel som satt i busken strax utanför tomten.

Itamaracá

Terezinha och jag gick till grannen för att köpa mjölk. Redan dagen innan var vi där och frågade efter getmjölk, men det hade de inte. -Kom tillbaka i morgon så får ni köpa komjölk, sa de.
Tyvärr hade kalvarna hunnit före, så vi blev utan även vid andra försöket.
Alla djuren gick fritt omkring. Här kan man snacka om glada grisar.
Jag bad Terezinha att gå lite närmare bocken för att jag skulle få en bra bild, men det vågade hon inte.
Hönapöna tar lite siesta, medan hon vaktar sina kycklingar.
Här är huset vi bodde i. När de åker hem därifrån, skruvar de bort alla lampor och kopplar ur pumpen till brunnen, för att det inte ska bli stulet. Skönt i alla fall att slippa höga murar och gallergrindar, som alla har i stan.

Lunchdags. Till varje mål serverades nypressad juice av något slag. Här var det "rosa mango".
Feijao på bruna bönor, kokta färska blackeyebönor, pumpa, pasta, ris kyckling och sallad. Sallad äter man inte så ofta för det är dyrt, det är nog mest för vår skull. Terezinha har ju varit och hälsat på hemma hos oss två gånger och vet att vi alltid serverar sallad till maten.
Marcello är en machokille, som inte ens lägger upp sin egen mat på tallriken, men när han är med Nando blir han en riktig mjukis! Kolla, snart kan Nando sitta själv. Det har hänt mycket sen han for från Sverige.
Siesta. Så många som får plats trängs kring Nando. Farfar Fernando är så himla gullig. Lite svårt att höra vad han säger, för han har inte alla tänder kvar. Men när jag förstår något är det oftast någon väldigt kul och oväntad kommentar, som: "Nando, din lilla babian."
Lisa och Junior tar middagsluren i solstolen.
Thiago har ofta myror i benen och måste hitta på något att göra. Här har han klättrat upp i palmen för att hugga ner cocosnötter.
Tjusig Tarzan!
Det var svårare att klättra ner än upp. Bladen är vassa och han blev alldeles rispad på ryggen när han klättrade runt i kronan.
Marcelo gör ett litet hål för att komma åt cocosmjölken.
... och samlar upp den i en kastrull.
De större nötterna har fått cocos under skalet. Det är drygt jobb att tälja bort skalet med en liten kniv.
Visst är han gullig Fernando!
Jag skrapar ur cocosen med sked.
Nando vill också ha, men det får han inte... bara en liten droppe på läppen. Han såg mycket förundrad ut.
Vi har mest hållit oss i skuggan, för solen är så stark. Sent på eftermiddan får Nando vara ute och vi tar en promenad utefter stranden. Det är ebb. Hela sanddynen vi ser ute till höger, ligger annars under vatten.
Nicolli hittar genomskinliga små krabbor i sanden.
Om man ska ta bussen från platsen där vi var, måste man bli skjutsad med båt över en flodliknande vik som går djupt in i mangroveträsket. Den är djup just här och strömmen kan vara stark. Dessutom simmar här hajar. Thiago säger att hajarna har mangroveträsket som yngelplats. Där finns så mycket mat för småhajarna. Just här finns också sjökor. Förra gången jag var i Brasilien besökte vi ett center som rehabiliterade skadade sjökor. De är väldiga och fredliga djur, som ofta blir skadade av båtpropellrar.
På andra sidan "floden" syns kanten på träsket.
Solen gick ner så vackert. Vi fick traska hem i mörkret.