söndag 7 november 2010

Botox - fettsugning... eller

För ett par veckor sedan berättade jag om vårt besök på utställningen med Terrakottaarmén ... och kejsarinnans. Det visade sig att vi varit där en dag innan vernissage på skulpturutställningen Kejsarinnans armé uppe på Östasiatiska muséet. Ingenting upplyste oss om konstverket.
Idag fick jag ett mail från konstnären, Kerstin Törngren Lind, som sett mitt inlägg. Hon gav mig den text som förklarar den skrämmande bakgrunden till konstverket.  Passar som kommentar till Lisettes inlägg  "Där damp hon rätt ner"
Jag rekommenderar alla som har möjlighet, att gå och se båda utställningarna. De pågår till 16 januari 2011.

Kejsarinnans armé
 

Jag stod på Östasiatiska museet och tittade i en monter. Där fanns en överdådigt vacker sidendräkt och under den stod ett par skor, så små att jag trodde att de tillhörde ett mycket litet barn. Men så var det inte, de hade tillhört en vuxen kvinna som hade fått sina fötter bundna redan när hon var sex år. Jag skaffade böcker, slog upp på internet och läste den gripande och sorgliga berättelsen om hur det gick till. När väl fotbindningen hade börjat var det slut med lekarna för flickornas del. Att gå var rena tortyren och det enda de kunde göra var att sitta hemma och brodera på sina skor. Sexton par hade en välbärgad flicka med sig som hemgift, fyra par för varje säsong.

Så satte jag igång att försöka ge de här kvinnornas gestalt, välmående hovdamer med pyttesmå fötter i vackra broderade skor. Det blev femtio små skulpturer och de ser alla glada och nöjda ut, men hur mådde de egentligen? Om någon kinesisk kejsarinna hade haft en sådan armé hade den knappast varit till någon hjälp, de kunde ju inte vara vakter eller ge sig ut i strid. Skulle kvinnorna ta sig någonstans måste de bäras på tjänarnas rygg eller transporteras i bärstol.
Hur kunde man komma på idén att på ett så smärtsamt sätt förstöra flickornas fötter och medvetet göra dem handikappade för resten av livet? Den här sedvänjan levde kvar i Kina under närmare tusen år och upphörde inte förrän på 1940-talet. Metoderna att tvinga kvinnor till underkastelse har varit många och uppfinningsrika: från fotbindning, omskärelse och halsförlängning till valbenskorsetter och burka. Idag kan det tyckas att vi har sluppit ifrån det mesta av det här, men vad handlar egentligen bröstförstoring och fettsugning om? Budskapet som skickas ut är: Kvinna, du duger inte som du är.
Kerstin Törngren Lind

6 kommentarer:

Ting o Tankar sa...

Ja, vad ska man säga...

Mira sa...

Starkt!

Emma R sa...

Va konkritiserat, Jag gillade Kerstin Törngren Lind´s text. Har läst om fotbindningen och det verkar vedervärdigt, liksom många andra sätt att omforma kropparna... Allt för skönheten... Galet... Fast är vi inte alla mer eller mindre under skönhetspiskans ideal? /Emma

Lisette sa...

Å vad jag önskar att jag kan få se den utställningen!
Har du förresten läst "Kejsarinnan Orkidé : Kinas sista kejsarinna" av Min Anchee ? Fantastisk bok om just henne och om livet vid hovet i den förbjudna staden och mycket annat som i våra ögon och öron verkar helt vansinnigt, hemskt och oförståeligt. Bl.a. detta med "krympningen" av de fina flickornas fötter, Kina var och är väl fortfarande ett oförståeligt land för oss västerlänningar.

Karin på FOX sa...

Ting o Tankar, Mira och Emma:
Man kan ju så här på avstånd i tid och rum förfasa sig över det grymma uttryck för status och förtryck som det gamla kinesiska idealet med små fötter innebar. Men att idag med vår fria vilja självstympa sig, det är så svårt att förstå.

Lisette: Tack för tipset. Måste läsa in mig lite på Kina, nu när Chris och jag fantiserar om att resa och hälsa på Shu.

Christina sa...

Jag gillar Kerstin Törngren Linds små skulpturer starkt.

Det är märkligt hur man kom på såna här konstiga stympningsmetoder - det måste ju ha varit en klassfråga kombinerat med en kvinnofråga i det här fallet kan jag tycka.
Har man såna små förkrympta fötter så har man också tjänare, för själv kan man ju knappt gå?