På tisdag blir husförsäljningen klar. Mina föräldrars hus i Linköping. I helgen har vi tömt huset på det sista, det som behövts för visningen. Flyttbilen är på väg mot Färingsö och Kungsängen. Jag plockar det sista, som vi tänker härbärgera på lantstället i Lakvik. På väg dit dansade dimman. Jag var tvungen att stanna till vid Lakviks station för att rota fram kameran i bakluckan. Ylle undrar oroligt vad jag håller på med.
7 kommentarer:
Håller med! Man kan verkligen förstå förfädrena som tyckte sig se än det ena, än det andra i dimman.
Du har verkligen lyckats fånga dimm-känslan i dina bilder! Va gullig Ylle är när hon tittar fram över kanten på ryggstödet inne i bilen bakom den fullpackade skuffen... :) Skönt att husprojektet är slut.
Magiskt och vackert!
Vackert landskap. Dimma kan vara förtrollande.
Ha det gott. Kram.
Mira: Inte bara förfädrena... Jag som alltid lyssnat ivrigt på dem av mina vänner som kan se/känna spöken, men trott att jag var totalt okänslig för sånt. Jag blev lite pirrig i helgen, när jag tänt i bastun och lämnat dörren vidöppen medan jag hämtade en hink vatten - och dörren slog igen fast det var vindstilla. Nu tror jag det var det vänliga husspöket som påpekade att jag inte skulle slösa på värmen.
Emma: Ylle är nog den som gläds mest åt att den här flyttarperioden snart är över. Hon vill helst tjura i bilen medan vi stökar om.
Chris och Ting och Tankar:-)
Ojojoj, vad snyggt. Dimma är magiskt. Jag kan bara hålla med.
Å där reste sig nackhåren på mig...
Skicka en kommentar