Första luckan i Fox Magiska Adventskalender

Emma satt ensam i sin enkla bostad och funderade över tillvaron. Livet kändes torftigt på något sätt.

Du kan följa adventskalendern på vår hemsida. Där finns också några av tidigare års Magiska Adventskalendrar. 

Pulka och vinterbad

Idag var det premiärtur med nya pulkan.

Krumeluren var fundersam. Vinter och snö har han inte riktigt förstått att uppskatta än.

Vad är det som händer här? Attunda brandkår på utryckning?

Nej de övar på att rädda folk i sjönöd. Isen var i tunnaste laget.

Ylle höll sig som tur var på land idag. Brandmännen gör sig ingen större brådska att rädda sin kamrat.

En varelse börjar vakna

 Snart är det dags för Fox Magiska adventskalender igen. Här börjar nu en av huvudrollerna ta form. Det är en han, så mycket vet jag. Kanske en mus.
Jag har hunnit till magen - just nu ganska tom.

Nu är frågan vem det är. Ett namn vore väl bra. Är det någon som har ett förslag?

Nos, morrhår, ben och svans återstår att göra... och kanske får han några släktingar innan det är dags för premiär.

Huvudet är fullt - av bilderböcker

Ulla Rhedin är en inspirerande och erfaren kursledare.

 Jag har varit på bilderbokskurs i helgen. Det började med ett heldagsseminarium på fredagen. Konstfack, Svenska Tecknare och Nordiska Akvarellmuséet stod bakom. Temat var "Kris i det nordiska bilderbokslandskapet". Föreläsare från Sverige, Norge, Finland och Danmark gav oss mycket att fundera över. Mest färgstark var nog Oscar K, som gav oss en inblick i den danska bilderboksvärlden. Han har tillsammans med illustratören Dorte Karrebaek gjort boken Idiot.

Boken Idiot, var en av de många böcker som sedan analyserades under de två följande kursdagarna. Vi hade fått en gedigen litteraturlista, med uppmaningen att ta med en obligatorisk bok. Antingen Andrejs längtan eller Vägen till Ugri-la-bek.
Vi skulle också ta med en favoritbok och en hopplös ickefavorit. Dessutom ett dussintal böcker från listan. Jag kom förstås generande oförberedd och hade bara med några barndomsfavvisar jag hittat i föräldrarnas hus. Barna Hedenhös och sånt.

Det var trots den mördande trista miljön i Konstfacks lokaler en sprudlande kreativ kurs. De flesta deltagarna var författare eller både författare och illustratör. Jag hade inte träffat någon av dem tidigare.
Ulla Rhedin styrde upp allt med van hand. Hon har hållit åtskilliga liknande kurser tidigare. Det var MYCKET nytt att ta in. Jag antecknade så det skvätte... även om det blev mycket klotter mellan orden som ni ser. Blocket var snart fullklottrat. Nu när jag tittar igenom vad jag skrivit blir jag lite förvirrad. Allt stod så solklart där när jag skrev ner det, men... det är lite som den där drömmen kollegan Malin berättat om. I drömmen hade gåtan om hur vi ska uppnå världsfred blivit löst på ett underbart sätt. Och vilken tur, drömmaren vaknade till och hann skriva ner allt på en lapp på sängkanten. Nästa morgon läste drömmaren förväntansfullt orden på lappen. Där stod "alla ska vara snälla".

Porträtt i brist på kamera

Jag har varit på "föräldradag" på Nyckelviksskolan idag. Min dotter Maya går på den allmänna linjen där. Nu är de inne i en period med oljemåleri. Tyvärr kan jag inte bjuda på några inspirerande foton därifrån - för jag hittar inte min kamera.

I stället får tant Ester, som jag berättat lite om tidigare, bidra med ett porträtt. Nyckelviksfolket höll som bäst på med självporträtt. Stafflierna trängdes med speglar färger och flitiga ungdomar. Oj vad det såg spännande ut. Blir sugen!

Flickan på bilden är troligtvis målad i Indonesien under andra världskriget. Tant Ester, hade just genomgått en skilsmässa och mådde pyton. Hennes bror Erik Lundqvist, jobbade med skogsavverkning i Indonesien (eller om han redan slutat med det... Han insåg tidigt faran med att avverka regnskog och övergick till att skriva böcker ) Brorsan Erik, ville hursomhelst muntra upp sin syster och bjöd henne att komma och hälsa på. Så hon tog sin treåriga dotter och for iväg på ett fraktfartyg. De hade inte varit länge borta förrän kriget bröt ut. Det gjorde att de blev kvar flera år där tills kriget var över.

Botox - fettsugning... eller

För ett par veckor sedan berättade jag om vårt besök på utställningen med Terrakottaarmén ... och kejsarinnans. Det visade sig att vi varit där en dag innan vernissage på skulpturutställningen Kejsarinnans armé uppe på Östasiatiska muséet. Ingenting upplyste oss om konstverket.

Idag fick jag ett mail från konstnären, Kerstin Törngren Lind, som sett mitt inlägg. Hon gav mig den text som förklarar den skrämmande bakgrunden till konstverket.  Passar som kommentar till Lisettes inlägg  "Där damp hon rätt ner"
Jag rekommenderar alla som har möjlighet, att gå och se båda utställningarna. De pågår till 16 januari 2011.

Kejsarinnans armé
 
Jag stod på Östasiatiska museet och tittade i en monter. Där fanns en överdådigt vacker sidendräkt och under den stod ett par skor, så små att jag trodde att de tillhörde ett mycket litet barn. Men så var det inte, de hade tillhört en vuxen kvinna som hade fått sina fötter bundna redan när hon var sex år. Jag skaffade böcker, slog upp på internet och läste den gripande och sorgliga berättelsen om hur det gick till. När väl fotbindningen hade börjat var det slut med lekarna för flickornas del. Att gå var rena tortyren och det enda de kunde göra var att sitta hemma och brodera på sina skor. Sexton par hade en välbärgad flicka med sig som hemgift, fyra par för varje säsong.

Så satte jag igång att försöka ge de här kvinnornas gestalt, välmående hovdamer med pyttesmå fötter i vackra broderade skor. Det blev femtio små skulpturer och de ser alla glada och nöjda ut, men hur mådde de egentligen? Om någon kinesisk kejsarinna hade haft en sådan armé hade den knappast varit till någon hjälp, de kunde ju inte vara vakter eller ge sig ut i strid. Skulle kvinnorna ta sig någonstans måste de bäras på tjänarnas rygg eller transporteras i bärstol.
Hur kunde man komma på idén att på ett så smärtsamt sätt förstöra flickornas fötter och medvetet göra dem handikappade för resten av livet? Den här sedvänjan levde kvar i Kina under närmare tusen år och upphörde inte förrän på 1940-talet. Metoderna att tvinga kvinnor till underkastelse har varit många och uppfinningsrika: från fotbindning, omskärelse och halsförlängning till valbenskorsetter och burka. Idag kan det tyckas att vi har sluppit ifrån det mesta av det här, men vad handlar egentligen bröstförstoring och fettsugning om? Budskapet som skickas ut är: Kvinna, du duger inte som du är.
Kerstin Törngren Lind

Originalet

Kommer ni ihåg de gamla mjölkförpackningarna?
Ruben Rausings Tetra Classic, som han började konstruera 1944 och var klar för produktion 1952.

När jag städade vinden i föräldrarnas hus hittade jag den. Den tappade biten av vårt bidrag till miljödebatten som min vän Torbjörn och jag gjorde i mellanstadiet. Jag bloggade om det i somras. Själva konstverket har gått till sopförbränning, men nu har jag inte hjärta att slänga mjölkförpackningen... inte än i alla fall.

Gunghästar

Idag tog vi en riktig långpromenad runt Sofiaberget medan mamma Lisa var i skolan. På tillbakavägen stannade vi till i Nytorgsparken. Ylle band jag vid staketet medan Krumeluren gungade. "Tråkigt" gnydde hon. Men han ville snart hitta på annat och gick iväg med sin nya spade.

Då tyckte Ylle det var hennes tur att gunga och hoppade på eget initiativ upp på en gunghäst. Och satt kvar medan jag krånglade fram kameran. Nu är det mörkt redan på tidiga eftermiddagen och blixten går igång.

 Vi gungade en stund alla tre på gunghästen, Ylle i mitten.

Sen ville Krumeluren vidare till nästa attraktion. Där kunde de sitta mitt emot varann en stund. Ylle börjar bli riktigt bra på att sitta kvar fast gungan rör sig. Snart kanske vi kan börja träna skateboard med henne....

Efter en stund hade vi en hel liten skara barn omkring oss som ville klappa, pilla och göra konster med hunden. Vi börjar känna igen barnen som leker där nu. Ett Montessoridagis har sin lekstund där ungefär samtidigt som vi.

En lång stund ville de "göra cirkuskonster" med Ylle. Hela hennes repertuar av tricks gick vi igenom. Krumeluren vandrade omkring på egna turer... Jag hade koll på honom i ögonvrån, men när han spatserade upp för trappan mot den övre parken, mötte han en dam som trodde han var borttappad.

Dimma

På tisdag blir husförsäljningen klar. Mina föräldrars hus i Linköping.  I helgen har vi tömt huset på det sista, det som behövts för visningen. Flyttbilen är på väg mot Färingsö och Kungsängen. Jag plockar det sista, som vi tänker härbärgera på lantstället i Lakvik. På väg dit dansade dimman. Jag var tvungen att stanna till vid Lakviks station för att rota fram kameran i bakluckan. Ylle undrar oroligt vad jag håller på med.

Dimma är magisk. Från ingenting till total.

 

Hästarna betar rofyllt i hagen.

Ylle strosar runt. Äntligen fri.

 Solen går ner.