Jessica Palmgren skrev igår om en korkek i Göteborg. Det fick mig att dyka ner i mina gamla minnen från när den galna kvinnan här på bilden och jag kuskade runt i Andalusien.
Jag tror fotot är från tjurfäktningsarenan i Ronda. Det var på den turen vi så småningom hamnade i Ferdinands korkekslundar.
Det var duggregn i luften och de nakna stammarna blänkte mörka.
Här är en av Ferdinands släktingar, lika godmodig han.
Utmed vägen låg korkflaken staplade.
Det är lite svårt att tänka sig att de här skrovliga barkbitarna ska bli fina runda vinkorkar.
På hemvägen till Almuñécar tyckte vi oss nästan se självaste Ferdinand i motljuset under sitt favoritträd.
Det drog ihop sig till oväder och vi skyndade oss nerför de slingriga små vägarna... lite vilse var vi också.
Sista bilden får bli den med de här underbara farbröderna. Så typiska för varje liten by i södra Spanien.
4 kommentarer:
Ja, jo, jag ser onekligen lite halvgalen ut, försökte antagligen leka tjur ;)
Landskapet med korkekarna och tjurarna är som inetsat i mitt minne, minns precis hur vägen såg ut som vi körde.
Och sen det lilla fina hotellet i Ronda, med alla små goda tapas. Jag har en fin bild på dig därifrån :)
Chris: Pay-back-time?
Jag tror inte jag har något räligt kort på dig ;)
Jag har inte varit inne på bloggar på länge och slank nu in på din Karin. Å så många fina inlägg! och vad snygg din sida har blivit!Så mycket varmt och vackert du ger här! Tack!
Skicka en kommentar