Kvällslek

Nere vid Gröna Udden har kommunen satt upp leksaker för vuxna. Det måste vi testa!

Öppna förskolan

Idag är jag mormor hemma i Kungsängen. Krumelurens pappa Junior är "shaper" och bygger vågsurfingbrädor. Han har sin verkstad i vårt uthus och nu är det högsäsong. De tuffa surfarna utnyttjar höstvindarna vid havet i Nynäshamnstrakten. Det sliter på surfbrädorna och många behöver lagas. Det lär finnas en sten ute vid Torö som kallas Juniors sten... när surfarna krockar med den får Junior mer jobb. Så nu har den lilla familjen bott här hos oss några dagar.

I morse gick vi till öppna förskolan, Krumeluren och jag. Det är en fantastiskt bra inrättning. Alldeles gratis. Krumeluren har varit där en hel del, men idag var första gången för mig. Jag blev runtvisad av en snäll förskolelärare i de olika lekrummen. Har man med mat finns kylskåp och ett litet kök. Halv elva börjar sångsamlingen varje dag. Idag var det rytmik. Kuuul. Men det tar på krafterna att leka med alla barn. På hemvägen hann vi bara gå 100 meter innan Kanelbullen somnade.

Då hämtade jag Ylle och tog en barnvagnstur neråt Mälaren. Där hade de vitkindade gässen sångsamling vid stenskramlet.

Keramikdrömmar

En av mina skålar från keramikhelgen hos Bi. Christina Alvner fotograferade.

För snart ett år sedan åkte jag till Striberg på keramikhelg hos Bi Berg med ett gäng bloggdamer. Lisette, Kesu och förstås Christina Alvner som bor där och skramlade ihop oss. Det blev också en inspark i bloggvärlden för mig och vid vår andra helg där, jag gjorde mina första vingliga inlägg.
Idag när jag uppdaterade inlägget om terrakottaarmén, börjar jag längta efter att kladda ner mina händer igen. Kerstin Törngren Lind, som gjort verket Kejsarinnans armé har en hemsida som jag tittat runt på. Hon har bland annat varit i Malawi och lärt sig afrikansk keramik. Hon har en länk till ett ställe vid Malawisjön, dit man kan komma på två eller tre veckors kurs. Nån mer som blir sugen?

Terrakottaarmén... och Kejsarinnans

Det är höstlov på Nyckelviksskolan, så idag gick Maya, Krumeluren och jag på museum medan mamma Lisa pluggade. Svårt att välja bland alla utställningar vi vill se, men så valde vi Östasiatiska muséet och den kejserliga Terrakottaarmén. Medan jag skriver det här kommer Jessica och berättar att Mira också varit på samma utställning. Med bättre kamera och stadigare hand än jag... men jag lägger ändå in några bilder. Vi strosade runt i egen takt och njöt av allt och brydde oss inte om någon guidegrupp.

Utställningen visas nere i ett bergrum, som sprängdes 1940, för att marinkommandochefen och örlogsvarvschefen med staber skulle flytta ner där om kriget kom hit. Det första man ser är ett fyrspann som drar en täckt vagn av brons. Bronsvagnen är en kopia, men alla lerfigurerna är original.

Den förste kejsaren, Qin Shi Huangdi, enade de sex stora kinesiska rikena till ett enda och styrde det mellan 221 till 210 f. Kr. Terrakottaarmén skulle försvara Qin Shi Huangdi i livet efter detta. Här ser vi en av officerarna. Den märkliga huvudbonaden knuten under hakan visar hans rang. Ursprungligen har han hållit en lång lans i ena handen och antingen en sköld eller ett svärd i den andra.

Här står en fotsoldat med toppig mössa. Alla figurerna har olika drag och uttryck. Bakom honom ser vi en körsven.

 Han styr sina hästar med stor koncentration.

 

 En bågskytt står beredd på strid.

Den här rustningen består av en massa stenplattor, sammanfogade med kopparremsor. Man gissar att kejsaren tänkt sig behöva förstärkning av rustningar till sin armé, eller så var de avsedda för de höga ämbetsmän som begravts nära kejsarens egen grav. Att man valde att göra rustningarna av sten kan ha varit för att avstyra attacker från onda andar. De skulle inte klarat angrepp av vapen av järn eller brons. Sammanlagt har 87 kroppsrustningar och 43 hjälmar hittats vid utgrävningarna.

 I nästa bergasal rider kavalleriet förbi.

Här är figurerna i mindre skala. Allehanda boskap och tjänare. Kon kanske hade riktiga horn när det begav sig.

En av grisarna är helt klart gravid. Gott om proviant för kejsaren och hans folk.

Modell av ett hus. Handynastin, 206 f.Kr. - 220 e.Kr. Porten framför är från Västra Handynastin 206 f.Kr - 9 e.Kr.

Krumeluren tyckte att det var en rolig utflykt och han hade lika stor glädje av stenarna i kanten som av alla figurer. Han lullade omkring och hejade på alla museibesökarna.

 Uppe i Östasiatiska muséet hittade vi ett gäng damer med fantastiska miner och nätta små lotusskor på parad. Det är ett verk av Kerstin Törngren Lind. När vi var där fanns ingen skylt eller ledtråd till vad det var eller vem som skapat dem, men idag på fredagsmorgonen hittar jag i DN en annons där det står att hennes utställning, Kejsarinnans armé, börjar idag 22 oktober, så de var helt enkelt inte riktigt klara med "hängningen" när vi var där.

 Skalman tittar glosögt upp när vi går förbi.

 Museets egen port är också pampig!

 Ut i kylan igen. På med vantarna!

Kuryakin

Oj vad tiden går! Igår lyssnade jag på P3 Lab när jag satt och jobbade. Fick höra en intervju med Petter Gjöres och Johan Norberg som berättade om sitt band Kuryakin och sin nya skiva, A new day. Å vad glad jag blev! Petters familj var våra favoritgrannar när vi just flyttat till Kungsängen. Min teckning är ett försök att visa hur han såg ut när vi först träffade den sprallige lillgrabben på dagiset Geologen. Med nyss utslagna framtänder,  halmgul kalufs, Polarn&Pyretrandig och med uppnosiga näbbtofflor.
Genom åren har vi lyssnat till hans cellospel på många skolavslutningar, musikskolekonserter och allt möjligt musicerande på fester hemma i Kungsängen.

 Och nu kan ni alla få höra vad det blev av pilten. klicka och njut!
 Myspace by Kuryakin

Ylles okända förfäder

Mycket är höljt i dunkel, när det gäller Ylles gamla italienska släkt. När vi städade i hennes lådor, trillade det här fotot ut. Vi gissar att det är gammelfarfars farfars ogifta mostrar. Kända för sin utsökt mustiga matlagning.

Moster Lucinda till vänster i bild, var mycket sträng och höll noga på att alla familjens valpar skulle ha fint borsskick. Hon höll också sin syster Gina, till höger på bilden, under herrans tukt och förmaning och tillät inget gläfsande i köket. Det hjälpte dock föga. Gina var en riktig pratmakare och berättade historier dagarna i ända.

Ett stort tack till Lucia Röed, som bidragit med material till denna bild.

På spaning efter barn

Nu har Lisa börjat skolan igen och jag får vara barnvakt ett par timmar, några dagar i veckan. Nytorgets lekpark ligger bara ett stenkast från ateljén. Krumeluren tittar storögt på alla barnen. Här får ni en glimt av hans kontaksökarteknik.

Krumelurens svamptur

Lisa och jag hittade för några veckor sedan en svampskog där det är lätt att ta med sig barnvagn. Vi beslöt att ta med Krumeluren nästa gång. Och det blev av idag.

Hej hallå, det här är kul.

Kom nurå morsan!

Det är Livgardets övningsskog. Här är nåt slags gömsle för krypskytte. I bakgrunden hörs skottsalvor. Jag tror att de stackarna som ska iväg till Afghanistan förbereder sig.

Å, en kantarell. Jag blir pedagogmormor och ropar: Titta en gul! Hm, Krumekuren i nya obekväma stövlar kommer klampande och prickar rätt på. Vi tar den ändå.

Men Krumelurer är lika intresserade av gula löv och tallbarr.

Jag hittar spår av tidigare skjutövningar. Hoppas de siktar åt annat håll idag.

Ganska lyckat resultat av en och en halv timmas strosande. Två halvfulla korgar blir en FULL.

Sen blir det bullbak. Om en vecka ska Krumeluren fira sin ettårsdag med släkten.

Moster skulle bara dansa lite....

Somnade till en stund...

Ylle, som inte fick följa med till svampskogen, hade haft kul på sitt håll. Hon och Olle hade testat Stäketskogarna. Nu är det dags att spola av gyttjan. INTE_lika kul.

Men Berta tröstar efteråt.


Gonatt!

Handla positivt, del 2

Här kommer en liten uppföljning till förra inlägget. Emma R frågade om en hemsida där man kan kolla vilka varor som kommer från Israel, så att man kan undvika dem.

Palestinagrupperna har en bra hemsida med en sådan lista. Lägg också numret 729 på minnet. Det är Israels landprefix i streckkoden.
PGS har också en sida med en lista på produkter från Palestina med tips om var man kan hitta dem.

Det knepiga med att försöka handla efter sitt samvete är att ibland krockar ens kriterier. Jag brukar alltid leta efter ekologiska varor, men t.ex. snackpaprika brukar finnas av en ekologisk variant som kommer från Israel. Då väljer jag att avstå från ekologiskt. COOPs ekologiska läsk med apelsin eller grapesmak kan man ju också undvika utan större problem, men det retar mig att COOP inte har tagit ställning för bojkott ännu.
Andra saker är det svårare att avstå ifrån. Vem vill tex vara utan sin dator? Där har jag inte hittat något alternativ tyvärr.

Handla positivt!

Är den här damen en brottsling?

Det drar en kall politisk vind över Europa. Igår skrev Svenska Dagbladet att "Frankrikes regering och fransk-judiska intresseorganisationer vill att kampanjer som uppmuntrar till bojkott av israeliska varor ska räknas som hatbrott och diskriminering. I Frankrike pågår flera rättsfall där bärare av t-shirtar och pins med slagord som ”Bojkotta Apharteid-Israel” riskerar böter och fängelse.

I Paris inleds på måndag rättegången mot den franska senatorn Alima Boedemiene-Thiery, anklagad för uppmuntran till diskriminering och antisemitism. Hon hade samlat ihop en mängd israeliska varor i en kundvagn på stormarknaden Carrefour i småstaden Val d’Oise och uppmanat förbipasserande kunder att inte handla dessa varor. Sammy Ghozhlan, ordföranden för organisationen Bureau National de Vigilance Contre l’Antisémitisme (ungefär Byrån för vaksamhet mot antisemitism), som stöds av bland annat Simon Wiesenthalcentret i USA, valde då att stämma senatorn."

Vi måste värna om yttrandefriheten! Självklart är det rätt att kritisera Israels brott mot internationell lag. En konsumentbojkott av Israeliska varor är ett bra sätt att visa vad man tycker.

Men man kan också HANDLA POSITIVT. Dvs stödja de hårt trängda palestinska olivbönderna, genom att köpa deras olivolja. Det har jag gjort nu i flera år. Den är fantastiskt god. Genom Jord och Frihet kan man beställa den en eller två gånger om året. Jag brukar köpa 12 flaskor varje gång. Hälften går åt hemma i köket och resten blir fina presenter.


Olivträd kan vara flera tusen år gamla och fortfarande bära frukt. De är så vackra med sina knotiga stammar. Träden har betraktats som heliga och i det antika Grekland var det förbjudet att hugga ner eller elda upp olivträd.
Nu skövlas olivlundarna med bosättarnas Bulldozers. Det finns en Israelisk lag som säger att om mark inte brukas, kan den konfiskeras. Palestinierna hindras av muren och många vägspärrar, som helt godtyckligt hålls stängda, så att de inte kan komma till sina odlingar i tid. Den israeliska armén skyller på säkerhetsskäl när de reglerar den tid varje by ska få tillträde till sina marker. Många gånger blir skörden förstörd för att man inte hinner skörda. Målet är att odlingarna ska kunna konfiskeras. Men nu organiseras hjälp av frivilliga från Israel och andra länder för att byborna ska hinna med sin skörd. Min syster brukar hjälpa till varje lördag under skördetiden.

Nu är det dags att beställa olja för leverans till årsskiftet. Oliverna börjar just i dagarna att skördas.

Ferdinands korkekar

Jessica Palmgren skrev igår om en korkek i Göteborg. Det fick mig att dyka ner i mina gamla minnen från när den galna kvinnan här på bilden och jag kuskade runt i Andalusien.

Jag tror fotot är från tjurfäktningsarenan i Ronda. Det var på den turen vi så småningom hamnade i Ferdinands korkekslundar.

Det var duggregn i luften och de nakna stammarna blänkte mörka.

Här är en av Ferdinands släktingar, lika godmodig han.

Utmed vägen låg korkflaken staplade.

Det är lite svårt att tänka sig att de här skrovliga barkbitarna ska bli fina runda vinkorkar.


På hemvägen till Almuñécar tyckte vi oss nästan se självaste Ferdinand i motljuset under sitt favoritträd.

Det drog ihop sig till oväder och vi skyndade oss nerför de slingriga små vägarna... lite vilse var vi också.

Sista bilden får bli den med de här underbara farbröderna. Så typiska för varje liten by i södra Spanien.

Kanelbullens tårta

Det blev lite sent, så vi hann aldrig till bullarna på Krumelurens kalas. Men tårtan var god tyckte han.

Morfar får också smaka.

Det här är det bästa sättet att äta tårta.

När Krumeluren gått och lagt sig och vi andra fick dela på resterna av tårtan, saknades rätt mycket av frukt och garnering.