I en "Villatidskriften HEM i Sverige" från 1957 hittade jag följande annons.
... hm, varför skulle jag låta min karl göra det roligaste jobbet. Han trivs bättre i trädgårn.Och nu har han förresten åkt hem till Kungsängen.
När min morfar dog 1960, flyttade min mormor hem till oss. Hon fick dela rum med mig, medan min syster fick eget krypin i klädvårdsskrubben. Men strax byggdes det till två sovrum. Väggar vreds och det byggdes en gång mellan de två ursprungliga sovrummen till de två nya. Jag minns att jag blev skickad till tobaksaffären för att köpa för 50 öre snus till farbrorn som grävde grunden (med spade). Någon gång på 70-talet lät mina föräldrar måla om några rum. Då sattes sprillans modern juteväv upp i gången och golvsocklarna målades bruna med plastfärg. Hugaligen vad mörkt det blev. Nu äntligen målar jag in lite ljus.
Den mörka randen sitter i schnauzerhöjd. Våra hundar använde den sträva juteväven som kliarverktyg.
Margareta städar vidare. Så småningom ska jag bättra på den vita färgen på öppna spisen.
2 kommentarer:
Måla tycker jag om.
Målade vårt kök för två år sedan och köksluckorna förra sommaren. Allt i vitt.
I sommar målade jag sovrummet. Hm, får se vad nästa projekt blir... staketet kanske. Men det är mycket roligare att måla inne. =)
Å - den där färgsättningen känner jag igen. Grön vävtapet och bruna lister. Och så tapeten på garderobsdörrarna som inte går riktigt ända ut...
Och så hittar man en gammal flottfläck i hundhöjd och stannar upp i sorgset minne av gamla Rosi, Kajsa, Racksha, Mika... Håhåjaja...
Skicka en kommentar