Sjön ligger spegelblank och undrar varför vi aldrig kommer och fiskar kräftor.
Museijärnvägens sjömagasin drömmer om att en dag få bli en bastu.
Tillbaka från Björsäter hälsas jag av mina närmsta grannar. När jag sen satt i köket för att äta frukost hörde jag deras rofyllda mumsande.
7 kommentarer:
Så ljuvligt. Fridfullt.
Dimma och dis kan verkligen vara vackert!
wv blev angstrit - låter som magont...
Åh, så fint!
Ska du inte ha en sån som bakgrundsbild på skärmen sen när du är tillbaka?
Så jättefina bilder! Alla bilder fina på sitt sätt!
å, längtar till landet. jag kan till och med känna hur morgonluften luktar. hoppas det går bra för er med morfarshuset!
Mira: Just juvligt fridfullt är en stund ensam om morgonen innan dagens slit.
Chris: Angstrit beskriver mer fortsättningen på dagen. Öronen är trötta framåt kvällen.
Jessica: Något att drömma till under vintern, ja. Har bara fått små glimtar sånt denna sommar.
Ting o tankar: Tack.
Maya: Hoppas du får tid att komma en sväng innan huset är tömt.
Makalöst vackert. Varför är aldrig jag uppe så tidigt? Frivilligt, menar jag.
Vackert skrivet också. Me like!
Skicka en kommentar