Arbetsflykt och flädersaft

Värmeböljan fortsätter. Jag kunde inte förmå mig att ila iväg på kontorstid. Det får bli kvällsjobb igen. När vi åkte till landet för nån vecka sen hade vi plockat ett lass fläderblommor för att göra saft. Det blev inte av. Efter några dagar undrade jag vad vi hade för mysko matrester i kylskåpet, tills jag kom ihåg påsen med fläderblommorna.
Nu när jag egentligen ska göra sista rycket inför semestern, satte jag igång att plocka nya. Om ett par dagar är det för sent.

I en stor kastrull ser 100 blomklasar och några citroner inte mycket ut, men så får det bli. Jag läser recept, men följer dem aldrig... det får bli som det blir. Jag gör så mycket lag som får plats, med så mycket socker och citronsyra vi hade.
Några kanelstänger är gott i. Egentligen hade jag velat ha en vaniljstång också, men jag orkar inte gå till affären.
Ja, nu är det bara att vänta några dagar.

Mitt stackars pekfinger fick sig ett felskär, när jag inte orkat skärpa kniven och en citronsnutt var slipprig. Det bär spår av äldre skador också. Yxhugg i 10-årsåldern och ett antal moraknivspår. Vänstertummen likaså. En natt när jag i brådska skulle slutföra en utsmyckning till Rädda Barnens entré för en massa år sedan. Jag täljde på ett mycket litet löv med en alldeles för klumpig morakniv. Blodet sprutade, men jag måste leverera före årsbokslutet för att få några pengar. Några varv med maskeringstejp och sen kunde jag fortsätta, om än lite darrig. En vecka senare när det blivit infekterat och jag uppsökte vårdcentralen, upptäcktes att jag skurit av sträcksenan till tummen. Jag fick först vänta tills det läkte, för att sen bege mig till handkirurgen, där man fiskade upp senan nånstans långt upp i handen. Tre veckors gips och många veckors träning senare kunde jag fortfarande inte böja tummen särskilt mycket, för senan var för kort. Så kan det gå.