Tillbaka på Åtvidabergs ridklubbb. Förra helgens "ridläger" gjorde mig sugen på mer. Bokade in mig på en lektion på söndagskvällen. Fick mig tilldelad en ponny,
Alina.
Många år sedan jag red en ponny! När jag började rida, efter flera års tjat på mina föräldrar, (jag fick först träna judo för att lära mig falla, haha) då var jag 12 år och redan så lång att jag fick börja rida stora hästar. I alla år har jag ångrat att jag inte börjat min ridbana på ponnyryggen. Några ridläger i barndomen är mina erfarenheter i ponnyrytteri. Stor häst för en 45 kilo tung nybörjare är en utmaning. Nu, drygt 20 kg tyngre, bekymrar jag mig om hästen. Men vi red en promenad i skogen. Aline pinnade på ivrigt och jag kände mig balanserad. Kul!
2 kommentarer:
Hon ser ju ut att vara en maxad D-ponny så ekipaget stämde nog rätt så bra! Dessutom har hon min favoritfärg, ljusfux, det är snyggt det! Har två, Randi och sonen Balder men dom är båda av något grövre karaktär, nämligen Nordsvenskar.
Renee, Några av mina favoritridhästar genom åren har varit nordsvenskar!
Skicka en kommentar