Ny utveckling på kattfronten

Äntligen har vi fixat en kattlucka. Puh, det var INTE lätt. Jag har ett och annat att tipsa en kattluckefabrikant om.

 Att såga hålet var inga problem. Nu kom tigersågen till användning igen. När vi flyttade hit för elva år sedan gjorde jag en"sovholk" till Maya i garderoben under snedtaket i hennes rum . Kallas det kattvind? Jag gick loss på reglar och tretexskivor och brädverk så det stod härliga till. Detta var lite smidigare. Moderna dörrar är smäck. Tunna skivor av något fakematerial med isolering emellan.
Det som var svårt i monteringen var att pricka rätt med borrhålen, så att inre och yttre delen av kattluckan skulle mötas exakt. Skulle jag konstruera en kattlucka, skulle jag göra ett "skruvbart område" med några millimeters marginal som skruven från utsidan kan pricka. Nu tog det oss två timmar av bändande och trixande innan alla fyra skruvar hittat sitt hål. Utan sonen skulle jag inte klarat det. Han hade erfarenhet från sin köksdörr. Borskniv, gaffel och böjd piprensare var våra hjälpmedel att lotsa skruven rätt.

Nu sitter den! Jag hade köpt en kattlucka avsedd för att montera i ett fönster, så det blev ett spann på några centimeter mellan de två delarna. Där skulle egentligen sitta en mellandel i plast. Nu får det bli såhär. Jag fortsatte på det stympade liggunderlaget jag använt som isolering av kattholken. Maya, Tibble Sjö står det märkt, sen yngsta dottern gick i sjöscouterna. Nu fick jag filéa ner det till halva tjockleken för att inte hindra luckan.
Tadaaa! Så bra det blev! Nu får vi starta inskolning på kattlucka. Hittills har madam Erin bara gått UT genom sonens kattlucka. Att våga gå IN är en annan femma.