tisdag 3 maj 2011

Beijing 14 april

Andra dagen i Beijing var det dags att åka till Kinesiska muren. På järnvägsstationen blev det tydligt hur handikappade vi skulle varit utan Shu. Alla skyltar hade kinesisk text och ingen kunde tala engelska.
Vi fick nån timmas väntan innan tåget skulle gå. Christina spanade efter någon plats att sitta och skissa på i närheten av stationen. Vi hittade en liten rest av gamla bostadskvarter, mellan de stora trafiklederna.
Husen här är utdömda som bostäder och kommer att rivas, vilket den här markeringen visar.
Vi hittade en informationstavla som visade vilka hundar som är godkända i Beijing. Shu förklarar att det är begränsning i mankhöjd. Bara mindre hundar tillåts. Dessutom bara vissa raser, enligt tavlan.
Denna lilla gynnare klarar höjden. Vad gäller rastillhörighet är det mer tveksamt... men det brydde han sig inte ett dugg om.
Här är fortfarande bebott, men det är nog bara en tidsfråga innan även detta kvarter rivs.
Runt hörnet hamnade vi på en liten kvarterskrog. Här kunde man välja på stor portion nudlar eller liten. Fantastiskt gott.
Christina filmade förstås. Snart får ni säkert se den flinka nudelbagaren i aktion på hennes blogg. På den här krogen serverades en typ nudlar som görs i norra Kina.

Fantastiskt att de var så generösa med att släppa in oss Hallos i det trånga ångande köket.
Ska man äta här, köper man först en kupong strax innanför dörren.
Vår lille bordsgranne får lite hjälp av sin mor med den sista skvätten soppa.
Grannen på hörnan hade tvättdag.
Vi har just vänt ryggen till det lilla trevliga kvarteret. Kontrasterna är stora. Nu ilar vi mot stationen. Matsäcken är packad i påsen från Nora/Pershyttan BK. Den påsen hängde med hela resan.

Vi steg av tåget vid Badaling efter någon timmas resa. Här har man renoverat en del av Kinesiska Muren. Turistsäsongen har inte riktigt kommit igång, så framemot eftermiddagen var vi nästan ensamma.




Skyttegluggen vetter mot de fientliga mongoliska trakterna.


Träden blommade vid sidan av muren. Shu hävdade att det inte var körsbär. Snarare någon frukt som inte är ätlig. Här och där hördes smekande mjuka toner av gamla stränginstrument från diskret utplacerade högtalare. Mycket stämningsfullt.

 På vägen tillbaka till stationen ser jag denna frestande skylt.... Tyvärr var det stängt vid den tiden på dagen. Vi tog sista bussen tillbaka, genom Beijings oändliga förorter. Tveksamt om vi tjänade någon tid på att inte vänta på sista tåget, men billigt blev det och vi hamnade hyfsat nära vår del av staden.
Christina gav den gamle blinde spelmannen en sedel. Det firade han genom att tvärt sluta spela och unnade sig en cigg.

10 kommentarer:

Pettas sa...

Jag säger det igen, man blir lätt som en gammal vevgrammofon med trasigt stift. Upprepningar om ljuvliga bilder och härliga upplevelser haglar på från mitt håll.
Vilken fördel att ni är två bloggvänner som har varit tillsammans på samma resa. Vi andra som läser och betraktar får vara med om så mycket på det sättet.
Jag säger tack!:D

em sa...

Den lilla jycken ser så uppkäftig ut att den säkert klarar sig, vare sig den är godkänd eller ej.
Det äkta svenska kaffet förbryllar - vet ni något om vem, vad och varför?
Margaretha

Mira sa...

Här kommer en äktakaffeförbrylling till. Mysko!

Och muzak vid kinesiska muren!!!

Återigen tack för att jag får följa med!

Karin på FOX sa...

Pettas,
Det är jätteroligt att vi är två bloggvänner som gjort den här resan. Många gånger har vi trängts om samma motiv. Aldrig har jag fotograferat så mycket... datorn är nära att säcka ihop och jag har ännu bara laddat in hälften av mina foton.
Alla intryck och kulturkrockar gör att det känns nära nog övermäktigt att koka ner det till en berättelse. Särskilt som ingen av oss hade dator med och därför inte kunde göra det pö om pö. Då är det så bra att vi är två hjärnor som kompletterar varann och minns lite olika saker.

Karin på FOX sa...

Margaretha och Mira,
Ja det kändes skumt att stöta på skylten på svenska. Särskilt som det i övrigt var så skralt med information på annat språk än kinesiska. Antagligen är det till just den här biten av muren som de svenska reseföretagen tar sina kunder. Jag anar att det kommer att sprida sig till övriga turistmagneter vad det lider. Vi mötte också en grupp svenskar på muren, även om de kinesiska grupperna var i klar majoritet.

Kaffe är också något mycket sällsynt. Bara på två ställen under hela resan hittade vi kaffe. En morgon smet vi in på ett MacDonalds för kaffets skull och vid Terrakottaarmén hittade vi ett kaffeställe. Dyrt men underbart.

Christina sa...

Jag hade som tur var en extern hårddisk som jag laddade ner alla foton till, annars hade nog min dator säckat ihop också.
Det är ju skit att du inte kan tanka ner dina filmsnuttar. Kan vi lösa det på ngt sätt månntro?

Christina sa...

Himla snygg bakgrund förresten :-)

Ting o Tankar sa...

Undrade lite var du höll hus någonstans. Det var ett tag sedan. Nu förstår jag.
Vilken resa! Fantastisk!

Mian sa...

Vilken härlig resa ni har varit på!
Kina lockar verkligen. Vilken lycka att ha Shu som ciceron!

Karin på FOX sa...

Tack för era kommentarer och häsningar! Det är jätteroligt att få respons. Känner mig usel på att svara - fast jag vill. Mitt huvud är fortfarande fullt av bomull efter dunderförkylningen och tankarna hänger inte riktigt ihop.