Kinaresan

 Nu har jag börjat komma till mina sinnen igen efter en av de mest spännande resor jag gjort. Äntligen blev den av, resan vi pratat om i så många år, Christina Alvner och jag. Vår vän Shu är på ett längre besök hemma i Kina och vi tog tillfället i akt att hälsa på honom och därmed få en fantastisk ciceron i det stora landet.

Vi landade i Beijing tidigt på morgonen den 13 april, efter en sömnlös obekväm natt på planet. Där möttes vi av en pigg Shu, som hade ett fullspäckat program planerat för oss. Full fart direkt. Han hade bokat rum på ett litet hotell i gamla stan, i närheten av Himelska Fridens torg. In med ryggsäckarna - och ut på upptäcktsfärd.

I närheten hittade vi genast vår drömbutik. Med Shu som kvalitetsbedömare förstod vi att detta var en seriös penseltillverkare. Hit skulle vi komma tillbaka och storhandla innan vi reste hem.

 Första lunchen - nybakade dumplings. Christina filmade förstås det skickliga mathantverket. Till maten serveras alltid varmt vatten att dricka.

 Tiantan-parken. På väg mot Himmelens tempel. Här såg vi gamla människor göra allehanda gymnastiska övningar och här och där dansades sällskapsdanser. Min dator är tyvärr så uråldrig att jag inte kan se mina filmer än. Vi bleka europeer väckte nyfikenhet. Christina blev genast upplockad som foto-motiv av ett ungt par. Vi kallas Halos av kineserna. Så småningom förstod vi att det beror på att det enda ord på engelska, som alla kineser kan är Hallo!

 Himmelens tempel byggdes färdigt under Ming-dynastin. Det är en av Kinas största tempelanläggningar. Den kinesiska arkitekturens idé om balans och symbolism.
Här i (Quiniandian-templet byggt 1420)  tillbad kejsaren himlen och förfäderna om god skörd i samband med vintersolståndet.

 Rött är den kejserliga färgen. Vi fick stanna i dörröppningen och förundras över ringen av oxar i sten, symboliska offergåvor.

 Det runda taket symboliserar himlen.

 Överallt fotograferades flitigt med digitalkameror och mobiler.

 Den blå takfärgen är himlens färg. I varje hörn vaktar djurkretsens varelser.

 Drakmotiven på marmorstolparna anger templets kejserliga status.

 En strid ström av kinesiska turister strövade runt i anläggningen. Många klädda i sina provinsiella dräkter.

Överallt bevakades vi av lejon. Efter en bussresa som kostade 1 krona, har vi tagit oss till den Förbjudna staden.

Första borggården.  Det var omöjligt att fånga rymden i kamerans begränsade utrymme. Den här platsen, som jag sett i flera filmer tog mig i besittning.

 Gård efter gård följde på varann. Området är överväldigande.

 Som en pandoras ask öppnade sig nya vyer.

 En avspärrad del av trapporna. Marmorrelieferna måste skyddas från nyfikna fötter.

 Högtidliga familjer på besök i huvudstaden. Man visade stor respekt för den äldre generationen.

 Våra kameror blev våra ögon.

 Praktiska byxor på småfolket. Blöjindustrin har inte mycket att hämta i Kina.

 En liten skvätt i förbigående.

Här började vi krokna. Pustandes på en soffa fick vi sällskap av en glad farbror, vars yngre släktingar snabbt arrangerade för fotografering.

Jellon.

 Här vandrar vi i den Förbjudna stadens ytterkvarter, där kejsarens bror hade sitt palats.

Shu lämnade oss urlakade på vårt hotell och sa godnatt, men fyllda av all adrenalin den första dagens intryck gett, smet vi ut i gränderna för en öl och....

.... grillade räkor och kycklinghjärtan. Vi hade hamnat i en småstadsliknande del av de gamla hutongerna som ännu inte nåtts av renoveringshetsen.