Ett litet bildspel

Jag provar mig fram och leker lite med iMovie.

Pionfestivalen

Varje år firar man pionernas blomning med en grandios festival i Louyang. Det råkade vara just den helgen då vi var där. Det är en stor händelse. Folk kommer långväga ifrån för att se blomsterexplosionen. Det var nog delvis därför det var så fullt på tåget från Beijing.

  Vi tog en mopedtaxi till den största Pionparken. Det kändes lite småläskigt att vingla omkring i det lilla fordonet mitt bland all tung trafik. Kolla taxiförarens inbyggda varma handskar. Smart och enkel lösning, som mycket annat i Kina.

Shu betalar. Minns inte vad det kostade, men billigt var det.

  Våren var lite sen i år och blomningen hade knappt börjat. Det måste vara vanskligt att pricka in rätt helg för festivalen. Pioner blommar ju överdådigt, men snabbt övergående. Det minskade inte besökarnas entusiasm. Folk klampade omkring i blomsterfälten och letade upp de exemplar som kommit igång. Fotoivern var stor även här.

 Många sorter fanns där.  Här en enkel men oemotståndlig blomma.

 Lite ogräs antagligen:) Trevligt med ett hederligt Löjtnantshjärta ibland alla överdådiga pioner.

Blomsterfotografer av alla sorter. Här är några proffs som diskuterar bästa vinkel och bländare.

 Trädgårdsarbetarna jobbade på.

 Sensuell knopp, eller hur?

 ...och överallt poserades det. Här knäppte jag just när flickan släppte de tillkämpade leendet och pustade ut.

 ... Sugen på en ananasklubba? Flugfritt exponerad i ett terrarium.

Här kunde man köpa nymålade solfjädrar med blomstermotiv.

Anakronistisk dam. Traditionellt vitsminkad med mobilkameran i högsta hugg.

Blomsterkärleken planteras i den unga generationen.

Festivalkommers

Utanför området kunde man köpa mer ätliga produkter. Någon som vet vad som säljs här?

Christina behövde köpa plåster till sitt skavsår, så vi uppsökte ett apotek. Apotekarens söner var upptagna med dataspel.

De levde sig in i leken. Fin kostym eller hur?`

Något som jag har väldigt svårt för är att se inspärrade fåglar som den här stackaren.

Sen bar det av mot Xían.  Den här gången hade vi fått tag på åtminstone en sovplatsbiljett. Med lite förhandling med konduktörerna kunde vi sitta där alla tre. Så länge det var ljust var det spännande att se landskapet vi for igenom.

Vårglädje

 På väg hem från jobbet i lördags, förstod jag att jag missar något om jag bara stretar på kontoret.

Söndagen fick bli en ledig dag. Krumeluren var på besök. Han kan konsten att roa sig med lite av varje.

En trappsten i trädgården kan vara hur kul som helst.

Ner och upp och ner igen.


Sen var han plötsligt försvunnen. Det var oroande tyst i trädgården.

Vi hittade honom vid Juniors verkstad.


Medan Lisa och Junior pratade, gav han sig av igen. Jag följde med på lite avstånd för att se vart han ämnade sig.

Det här blir en liten vandrare. Honom får vi inte släppa med blicken många sekunder.

Kinaresans fjärde dag

Efter den långa tågresan, kom vi fram till Louyang mitt i natten. Vi letade hotell i närheten av stationen. Första hotellet hade bara ett dubbelrum ledigt, så vi letade vidare. Då hamnade vi på resans billigaste hotell, i alla bemärkelser. Ett dubbelrum kostade 70 yuan. Vi ville först se rummet... I trappan möttes vi av en tung stank av urin, men vi var verkligen trötta och stålsatte oss. Rummet såg hyfsat rent ut i dunklet, men vi kände oss tveksamma. En trappa upp finns finare rum, lovade portieren och vi följde med. Väl inne i det rummet luktade det inte så starkt. OK, vi tar det.

Så sa vi godnatt till Shu och började göra våra toalettbestyr för natten. Korridorens enda toalett var fruktansvärt skitig. Dörren gick inte att stänga. Utrymmet utanför, enda platsen att tvätta sig, var en enda röra av bråte. Det fungerade både som gästkök, tvättstuga och hygienutrymme och hade ingen skiljevägg mot korridoren. Jag hade svårt att hitta ett någorlunda rent ställe att ställa min necessär. Drog snabbt av mig tröjan och tvättade mig med öronen på helspänn ifall någon skulle komma. Folk kom och gick hela tiden. I rummet intill vårt pågick ett våldsamt gräl. Vi bankade i väggen.
Vid närmare granskning var lakanen inte så värst rena. Jag bredde min schal över kudden och la mig försiktigt och tänkte på loppor. Men bet ihop.
Efter en kvart muttrade Christina från sängen intill om vägglöss. Hon hade en stor spricka i väggen alldeles intill sin säng. NEJ, här sover vi INTE. Vi klädde på oss igen, smög nerför kisstrapporna och gick tillbaka till det första hotellet igen. Som tur var fanns rummet kvar. "But it is something wrong with the bathroom", sa hotellkvinnan. Det visade sig att badkaret var helt upptrasat, men vi kunde duscha om vi stod i ena änden, försäkrade hon. Det var i alla fall rent, utan elak lukt och vi fick rabatt pga badkaret. Här somnade vi ovaggade, efter ett SMS till Shu att vi bytt hotell.

 Nästa dag skulle vi titta på Longmengrottorna vid Yifloden. Vid busshållplatsen fotograferade jag söta ungar. Det var så enkelt i Kina. Ingen blev sur, tvärtom verkade alla glada över uppmärksamheten.

 Några vaktelägg på spett var gott. Christina har en liten film om våra förmiddagsmåltider på sin blogg.

 Vid en kilometerlång bergvägg vid Yiflodens strand finns ungefär 2000 grottor och nischer och mer än 100 000 statyer. Under de buddhistiska härskarna i Norra Wei påbörjades samlingen av religiösa skulpturer. De efterföljande Sui- och Tang-dynasierna fortsatte.

 Vi var inte de enda som tagit oss dit. Vi fick trängas för att komma intill klipporna för att se något.

 Klippväggen skyddades av ett räcke, men på vissa ställen kunde man sträcka sig fram och nå skulpturerna. Klicka på den här bilden så ser ni hur svartglänsande Buddhans ansikte och hand blivit av alla smekningar.

 Trappor och spänger ledde oss likt ett långt lämmeltåg utefter bergssidan.

 Det är väldigt populärt att bli fotograferad med sevärdheter som bakgrund. Här har en proffsfotograf ställt upp en familj och föst undan resten. Jag passade på att "tjuvfota". Såna här bilder blir ju för det mesta rätt trista...

 ... men om man väntar lite, tills fotografen är klar, kan man få mycket roligare bilder.

 Utsikt mot andra flodstranden med fler grottor och nischer.

 Vi skuffades vidare i sakta mak av folkmassan. Här var en sån liten Buddha folk kom åt att klappa.

 I vissa nischer hade man satsat på många småbuddhor. Hela väggen blir ett reliefmönster.

 De lite djupare liggande skulpturerna hade spår av ursprungsmålningen kvar.

 Jag blev lite trött av allt skuffande och den oändliga mängden skulpturer, så jag slog mig ner i en trappa och tog fram skissblocket i stället. Alla var så upptagna av att fotografera, att jag tänkte jag kunde teckna folk i smyg. Det gick nu inte. Jag hade knappt börjat snabbskissa några barn innan jag blev omringad. Fler ville bli tecknade. Mammor släpade fram sina småflickor. Jag fick inte någon arbetsro, så jag gav strax upp.

 Jag återgick till att titta på folk.

 ... och fler grottor.

 Så kom vi fram till den största grottan Fengxiansi. Den är från 675 e Kr. På bilden ovan är Himmelskungen avbildad till vänster, med en pagod i ena handen och en krossad demon under foten.

 Många skulpturer har under historien blivit vandaliserade eller stulna. Senaste förstörelsevågen var under kulturrevolutionen, då rödgardisterna gick loss på flera av de stora skulpturerna.

 Den 17 meter höga Vairocanabuddhans ansikte sägs ha utformats efter Kejsarinnan Wu Zetian. Den har fått smeknamnet "Österns Mona Lisa".

 En demon.

 Ananda, en elev till Shakyamundi som grundade buddhismen. Han hade ett enastående minne och sammanställde de buddhistiska sutrorna.

 Hur många foton som togs bara denna dag kan man ju fundera över.

 Det gavs många tillfällen för mig att hitta fina motiv.

 Vi var rejält trötta i både huvud och fötter. Då blev vi varse att enda vägen tillbaka var framåt, vidare över bron och utefter andra stranden. det blev en lååång promenad.

 Från andra sidan fick man en uppfattning om mängden håligheter i berget.

Det här får bli slutbilden. Den som orkat titta hela vägen hit, borde få medalj.