Helgen har gått i mässornas tecken. Lördagen tillbringade jag med mina döttrar och Krumeluren på Syfestivalen i Älvsjö. Där möttes vi i entrén av denna fina bil, helt iklädd stickat.
Det var så mycket fint vi såg. De här oemotståndliga jackorna med infogade delar av recyklade gamla broderier och bildvävar måste jag ju fotografera. Vill ni se var man kan köpa dem är en länk här.
Smygfotat i provrummet.
Förra gången vi var på syfestival, var Krumeluren bara en vecka gammal. Hans första tur ut i vida världen. Då kom jag hem med garn och huvudet fullt av stickidéer. Några av dem ligger fortfarande oavslutade, som dåliga samveten.
En av de roligaste montrarna var "Korps". Det är en butik i Söderköping, som också har försäljning på nätet. Här handlade jag vadmal. Just nu är jag alldeles uppslukad av yllebroderiets mysterier. Nu ska här broderas kuddar.
De visade också de här fina handdockorna. För några år sedan fick jag ett nålfiltnings-set av Maya. Några tussar kardad ull i olika färger och en filtnål.
Det är jättekul att leka med. Då kardade jag lite av Ylles ull och blandade in. Det blev ett par ulliga Lagottohundar med skelett av ståltråd. När broderigalenskapen gått över tror jag att jag ska leka vidare med det här materialet.
Titta här vad man kan göra med lite ull och en filtnål. Nästa adventskalender kanske?
Såna här kostymer väcker också lust hos mig.
Den här lilla tjejen får prova på att väva brickband.
Krumeluren var alldeles fascinerad och stod länge och tittade på. Jag vet inte om det var lilltjejen eller vävandet han spanade in.
Till sist vill jag visa några fina yllebroderier som inspirerar mig.
Vad jag inte kan fatta är hur man kan få till det så himla jämnt och fint. Nu har jag knåpat på en massa kvällar, men det blir krokigt och ojämnt hur jag än försöker. Finns det någon som har ett gott råd till en nybörjare?
8 kommentarer:
Oj, så mycket fint. Men finast är utan tvekan Krumeluren!
Ha det gott. Kram.
Åh. Jag borde ha varit där, ser jag...
Oj så mycket fint!
De där runda kuddarna var verkligen vackra och originella.
Kul att se Kaipas häftiga recyklade jackor - hon håller till i Örebro. En bekant här i Nora har en lång vadmalsrock som Gunilla Ericsson har sytt, och den är nog den snyggaste rock jag någonsin har sett :-)
Det är roligt när man återanvänder gamla broderier som bara skulle bli liggande i en låda annars.
Det goda rådet när det kommer till allt hantverk är: öva, öva, öva...
Margaretha
som ännu inte övat
tillräckligt
Ting o Tankar, Jovisst, jag håller med. Krumeluren blir bara roligare och roligare ju större han blir och är söt som en pralin.
Mira, Det går fler tåg:)
Christina, Det kunde man ju gissat att du kände till henne. Örebrotrakten rymmer mycket kreativitet.
Margaretha, Tack för rådet, hm... jag är en otålig natur, men du har rätt. Övning är det som gäller. Eller att sänka kravet på petighet. De bilder på gamla skånska broderier jag sett är härligt naiva och nästan lika sneda som mina, men det är svårare att se charmen hos sina egna vinda alster.
Ofta är det väl så att man inte får till sitt handarbete (teckning, text, skulptur)efter den bild man gjort sig i sitt inre - men om jag lägger undan arbetet ett tag (gärna ett långt tag), så brukar jag tycka att det är rätt bra, när jag plockar fram det igen.
M
morsan, kolla här:
http://broderi-karin.blogspot.com/
fina broderier!
Så inspirerande!
Symässa/syfestival skulle jag kunna tänka mig att gå på, även om jag inte är kunnig alls inom något som har med sömnad eller textil att göra.
Jag har alltid haft mamma Lisette till hands och hon hatar att laga min gamla slitna jeans...
Skicka en kommentar