Landsflykt - återhämtning - och möte med galningar

Hälsningar från La Gomera, en av Kanarieöarna.

Min syster och jag bestämde oss för att fira nyår i Valle Gran Rey på La Gomera, som kompensation för den kämpiga sommaren när vi tömde våra föräldrars hus, som jag berättat om på bloggen. Vi tillbringade drygt två sommarmånader med att röja i hus och på vindar.

 Här är det 360 soldagar om året. Vi har hittills lyckats pricka in två av de fem årliga regndagarna.

 Men det är i alla fall varmt. Som svensk sommar. Resan hit blev lite strulig. Vi skulle sammanstråla på Teneriffa för att ta färja till La Gomera. Mitt flyg blev flera timmar försenat, så vi missade färjan till Valle Gran Rei. I sista minuten hann vi till en färja som gick till San Sebastian, på andra sidan ön och fick ta en buss som snirklade på hårnålskurve-vägar över bergen.

Som tur var väntade vår hotellvärd när vi kom fem timmar försenade, fram helskinnade efter den hisnande bussfärden.

 Här är fotvandrarnas paradis. Turisterna vi ser är antingen hurtiga typer i kängor och ryggsäck, eller tyska hippies i fantasifulla utstyrslar.

I dag har vi utforskat den lilla staden som klättrar längs bergssidan. Bergstoppen försvinner i molnen och duggregnet mättar luften med fuktighet.

 När ösregnet kom hukade vi i en port. Strax kom en liten katt och kurade med oss tills det värsta var över.

 För att försäkra oss om en säker hemfärd vandrade vi till hamnen och kollade var färjan landar. Vi frågade om tidtabell. Men si det gick inte. Det blir nämligen helt nya tider efter nyår och de kunde inte ge något besked i den lilla biljettkuren. Kom tillbaka i januari sa de.

Ett båtvrak i hamnen.

 Där låg också en flotte som man snickrade på. Det är här vi träffade galningarna...

 Fyra män i grånat hår tänker segla med den över havet till El Futhera utanför Floridas kust.

 Här är en av dem i färd med finsnickeri.

Två månader beräknas den resan ta. Här ser vi den lilla hytten de fyra männen ska trängas i.
De gula rören vi ser innehåller färskvatten. Flyta ska flotten göra på fyra stora blå rör, som väger två ton vardera.

Initiativtagaren till expeditionen heter Anthony Smith. De planerar att fara iväg den 15 januari och beräknar att vara framme i mars 2011. Flotten har inget roder. "Det är onödigt. Tor Heyerdahls flotte hade tre roder som de kämpade med, men till sist gav upp. De flöt med strömmarna och kom fram ändå." sa Anthony, på föredraget som vi lyssnade till i kväll.

Den som är intresserad, ska kunna följa deras färd på deras websida.