Vandrardag med förhinder

Här ett bevis på att jag är här. En bit bort utefter den här vägen ligger vårt hotell.

Idag var det inte så igenmulet när vi vaknade. Vi kunde äta frukost på altanen. Den var utsökt. det enda jag saknar är en god juice... inte något konserverat blask. Och då har vi ändå valt en utan tillsatt socker.

Min syster har kollat guideböcker och kartor för dagens äventyr. En vandring i bergen nära Valle Gran Rey. Men medan hon var och handlade förnödenheter fick jag ett samtal från korsordskonstruktören Gunnar Zander på Hemmets Journal. Kris i leveransen. Jag borde skickat bilder redan på julafton.

Så jag satte genast igång att skissa, medan syster Yster tog ett dopp i poolen.

Så vi kom iväg först framåt eftermiddagen. Vi valde en kortare rutt i närheten. 

 Någonstans i den här lilla byn skulle stigen börja. Här är inget tydligt skyltat, så vi gick lite på måfå.

 Katter och hundar verkar må bra här. En liten blandishund hade samma rutt som vi och såg sig vant både åt vänster och höger innan han korsade landsvägen. Det är mer än min kära syster gör, vilket får mig att hojta hysteriskt.

 Här är fantastiskt vackert. Gatorna är inte mer än en meter breda och grönskan är frodig.

 Jippee. Nu vet vi att vi är på rätt väg. Enda skylten som visar vägen är ett målat palmblad.

 En gata i byn.

 Bergen ser ut som skulpterad lera.

 Här skulle jag kunna stanna och teckna.

 Först var stigen lätt, utefter bevattningsrören.

 Här har någon kreativ person rastat.

 Sen började det bli mer strapatsrikt. Vi anade att vi skulle söka oss till flodfåran.

 Ibland gick stigen utefter bevattningskanaler.

 Här mötte vi en vandrare som sa att vi var på rätt väg.

 Vid varje litet fall, sa syster att här är det! Men stigen fortsatte. Jag började bli orolig att vi inte skulle hinna tillbaka innan mörkret. Ingen höjdare att klättra i det här moraset i ficklampsljus.

 Gång på gång korsade vi bäcken, som hade blivit större efter gårdagens regn. Till sist beslöt vi vända om. Jag insisterade. Jag har gått efter flodbrus i natten i Peru och ville inte riskera benbrott i onödan. I morgon har vi bokat en guidad vandring i ottan. Bäst att vända.

 Solen började gå ner. Det var otroligt vackert. bilderna gör ingen rättvisa åt sceneriet.

 Ännu ett vadställe. Vi bröt sockerrör som vandrarkäppar för att inte slinta i forsarna.

 Runt omkring oss hoppade getter. Vi var nog de sista vandrarna i skymningen och de skuttade indingerat undan. Nu var det deras land. Vad har ni här att göra?

Vi hann ner igen innan mörkret föll. Outsägligt vacker miljö. Hit vill jag komma igen!

Landsflykt - återhämtning - och möte med galningar

Hälsningar från La Gomera, en av Kanarieöarna.

Min syster och jag bestämde oss för att fira nyår i Valle Gran Rey på La Gomera, som kompensation för den kämpiga sommaren när vi tömde våra föräldrars hus, som jag berättat om på bloggen. Vi tillbringade drygt två sommarmånader med att röja i hus och på vindar.

 Här är det 360 soldagar om året. Vi har hittills lyckats pricka in två av de fem årliga regndagarna.

 Men det är i alla fall varmt. Som svensk sommar. Resan hit blev lite strulig. Vi skulle sammanstråla på Teneriffa för att ta färja till La Gomera. Mitt flyg blev flera timmar försenat, så vi missade färjan till Valle Gran Rei. I sista minuten hann vi till en färja som gick till San Sebastian, på andra sidan ön och fick ta en buss som snirklade på hårnålskurve-vägar över bergen.

Som tur var väntade vår hotellvärd när vi kom fem timmar försenade, fram helskinnade efter den hisnande bussfärden.

 Här är fotvandrarnas paradis. Turisterna vi ser är antingen hurtiga typer i kängor och ryggsäck, eller tyska hippies i fantasifulla utstyrslar.

I dag har vi utforskat den lilla staden som klättrar längs bergssidan. Bergstoppen försvinner i molnen och duggregnet mättar luften med fuktighet.

 När ösregnet kom hukade vi i en port. Strax kom en liten katt och kurade med oss tills det värsta var över.

 För att försäkra oss om en säker hemfärd vandrade vi till hamnen och kollade var färjan landar. Vi frågade om tidtabell. Men si det gick inte. Det blir nämligen helt nya tider efter nyår och de kunde inte ge något besked i den lilla biljettkuren. Kom tillbaka i januari sa de.

Ett båtvrak i hamnen.

 Där låg också en flotte som man snickrade på. Det är här vi träffade galningarna...

 Fyra män i grånat hår tänker segla med den över havet till El Futhera utanför Floridas kust.

 Här är en av dem i färd med finsnickeri.

Två månader beräknas den resan ta. Här ser vi den lilla hytten de fyra männen ska trängas i.
De gula rören vi ser innehåller färskvatten. Flyta ska flotten göra på fyra stora blå rör, som väger två ton vardera.

Initiativtagaren till expeditionen heter Anthony Smith. De planerar att fara iväg den 15 januari och beräknar att vara framme i mars 2011. Flotten har inget roder. "Det är onödigt. Tor Heyerdahls flotte hade tre roder som de kämpade med, men till sist gav upp. De flöt med strömmarna och kom fram ändå." sa Anthony, på föredraget som vi lyssnade till i kväll.

Den som är intresserad, ska kunna följa deras färd på deras websida.

Vilken julafton!

Emma och Nisse sjöng tvåstämmigt, ackompanjerat av brasans sprakande. Morris kom loss ordentligt och steppade så golvtiljorna gungade. Till och med Gumman rycktes med i dansen.

Emma hade fått en klänning som Gumman sparat sen sin ungdoms dagar. Nisse tyckte att hon var den vackraste mus som någonsin funnits och kunde inte se sig mätt på henne.

Kvällen var så magisk att ingen tyckte att det var det minsta underligt att Gumman bjöd på färska jordgubbar mitt i vintern.


Lucka 24 i Fox Magiska Adventskalender.

GOD JUL allihop! Hoppas att ni får en lika fin helg som kalendermössen.

Äntligen!

Nisse hade rätt. Ugglorna hade sett Emma slinka in hos Gumman på Gården. Grabbarna hann dit just som Emma skulle ge sig iväg. Gumman hade velat att hon skulle stanna över julen, men Emma förstod att Morris var orolig och ville absolut iväg igen. Hon hade fått låna en spark, för att få med sig all julmat hon fått av den snälla Gumman.

Å vilken glädje att se varann, efter alla äventyr.

-Då tycker jag att ni stannar hos mig, sade Gumman. Ni skulle ändå inte hinna till stan innan julafton. Välkomna små musvänner!

Det erbjudandet kunde de ju inte tacka nej till!

Lucka 23 i Fox Magiska Adventskalender.

Fara eller ingen fara -det är frågan

 - Nisse! Vi måste gömma oss genast, viskade Morris. Det sitter ett par ugglor i trädet.

-Äsh, sa Nisse. Det där är ju bara partypinglorna Bröderna Uggla. De är helt harmlösa. Men de har ögonen med sig. Vi frågar om de sett någon musa irra omkring. Är Emma i närheten vet de säkert var hon är.



Lucka 22 i Fox Magiska Adventskalender

Maya har bidragit med de tjusiga bröderna Uggla.

In i värmen

-Men kära hjärtanes! Kom in i stugan. Jag var just på väg ut efter vatten för att koka kaffe. Det ser du ut att behöva lilla vän.

En sån tur Emma hade. När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Men än har hon långt kvar till målet. Ska hon hinna fram till jul?

Lucka 21 i Fox Magiska Adventskalender.

Vilse

Samtidigt som Morris träffade Nisse Näbbmus kämpade sig Emma fram genom snön. Nu fick hon syn på en gård nere i dalen.
-Bra, där kan jag fråga om vägen. Hoppas där bor någon vänlig person.


Lucka 20 i Fox Magiska Adventskalender.

Mössa på fel mus

-Emma! ropade Morris, som såg den röda mössan på långt håll. Han spurtade fram, men blev besviken när han såg att det inte alls var Emma.
I stället var det ju Nisse Näbbmus som skottade hemliga gångar under snön.

Nisse berättade lite skamset var han hittat mössan. Nu vill han också hjälpa till att leta efter Morris kusin.

Lucka 18-19 i Fox Magiska Adventskalender

Inne i tre dagar

 Krumeluren har varit lite krasslig i några dagar. Feber och ynklig.
Onsdag, torsdag och fredag var mina barnvaktsdagar den här veckan.

 Den lilla familjen har bott hos oss, så det var skönt att inte behöva åka över hela stan för att göra mormorstjänst. Men det känns lite instängt att inte kunna gå ut och njuta av den fina vintern.

 Alla leksaker har haft fullt upp.

 Nu kan han hjälpa till med enklare hushållssysslor. Plocka ur diskmaskinen och städa i lådorna är han en hejare på.

Rätt som det är slocknar han i soffan.

På spaningstur

Morris spände på sig skidorna och gav sig iväg västerut för att söka efter Emma. Den här vägen borde hon komma om hon inte alldeles gått vilse.







Lucka 17 i Fox Magiska Adventskalender.

Beslutet

Morris bestämde sig för att stänga butiken. Julhandel eller inte - det spelar ingen roll.
-Jag måste ta reda på vad som hänt min kusin! sa Morris och gav sig ut i skymningen.






Lucka 16 i Fox Magiska Adventskalender.
Maya har bidragit med mössan och halsduken som Morris bär.

Morris är bekymrad

Morris kunde inte koncentrera sig på bokföringen.
-Varför kommer aldrig Emma? Hon borde ju varit här för länge sedan! Tänk om hon råkat ut för någon olycka.






Lucka 15 i Fox Magiska Adventskalender

Ett härbärge

Den natten fick Emma sova ut ordentligt. De små musungarna bjöd henne till sitt ombonade hem i ladan.




Lucka 14 i Fox Magiska Adventskalender


Idag kan Christina Alvner känna sig delaktig i luckan. Jag har återanvänt en gammal kuliss från hennes tid på Fox. Mössen har flyttat in i det fina svinhuset.