En förlorad arbetsdag! Anticimex skulle komma för att göra sin rutinkoll, som hör ihop med hemförsäkringen. Avtalad tid mellan 10 och 12, enligt brev, telefonsamtal och bekräftat mail.
Köksskåp urplockade för ändamålet och väg röjd till vind, krypgrund och andra ställen allt enligt instruktionen. Kvart över 12 hade ännu ingen inspektör dykt upp. Jag har massor av jobb som ligger på ateljén, sent ute som vanligt. Så väntan blev en aning stressande.
Ringer till Anticimex kontor. Där har man antecknat att besiktningen skulle vara mellan 12 och 14. SUCK! Snäll som jag är satte jag mig att vänta igen. Ända till kvart över tre höll jag ut. Sen skrev jag ett ilsket mejl till de respektlösa och gav mig av till jobbet.
Till höger kan ni se mitt pausklotter. Nu har jag börjat på en liten poncho. Den kan vara bra att ha på resa, både som ytterplagg, extrafilt och som underlag att klottra vidare på under tågresor till exempel. Börjar lite trevande i nederkanten. När jag får upp ångan knåpar jag mig uppåt.
Så här löste jag knäppningen på min lilla syväska.
Locket blev en aning för långt, så jag sydde en liten kanal. Lagom stor för en ätpinne. Kanske blir det en pinne med knoppar framemot sommaren, när täljknivarna kommer fram. Det här får duga så länge.
6 kommentarer:
Vilken fin kanin!
Är den fastsydd på en poncho alltså?
Usch för att vänta på sånt! Hur kan det bli så fel undrar man när du både mailat och ringt och fått tiden bekräftad? Hur svårt kan det va???
Liksom Mian säger jag också: Fin kanin!
Jag känner mig som värsta papegojan: vilken fin kanin och vilken fin poncho det kommer att bli!
ah man blir galen på sånt där! det går ju inte att slappna av när man väntar på någonting och än mindre när man ar stressad och irriterad! tur att du hade någonting att pyssla med i alla fall! kaninen blev underbar!
kram
Ja, det är för djävligt att vänta i ovisshet. Kan rapportera att mannen kom igår i stället. Och väckte mig, eftersom jag sovit ut efter nattjobb för att ta igen den förlorade arbetsdagen. Kanske Sverige börjar bli som länderna i Karibien...
"Poco loco creativo" som bor i Dominikanska republiken har skrivit två väldigt roliga inlägg om sina besvär med att komma till tandläkaren. Läs dem! Här är ett citat: Efter flera misslyckade försök till att komma klockan 2, i morgon, i övermorgon, vilket jävla klockan 2 som helst så ger jag upp. Jag bestämmer mig för att vara vågad, så jag kommer i överövermorgon klockan 8. Om inte det är i morgon klockan 2, då vet jag inte.
En finfin kanin!
Det är vackra broderier du gör! = Konstverk!
Att bara sitta och vänta. Man kan bli tokig för mindre!
Dök de upp någon gång?
Soliga vårhälsningar till dig, kära du!
Skicka en kommentar