1. Låt henne inte lämna dig när du står stilla, lägg ev ut en godbit som hon får fokusera på i början, varva sedan med att belöna ibland från dig, Snabb korrigering när hon lämnar dig, backa.
Det där hade jag tidigare inte tänkt på som ett problem, men som Caroline Schager gjorde mig uppmärksam på att det var. Alltså, när jag tex stått och pratat med någon på gatan har Ylle antingen pockat på min uppmärksamhet, eller strosat runt och nosat så långt kopplet räckt.
Efter ett par korrigeringar under de här dagarna så har Ylle fattat galoppen. Nu är hon mer avslappnad och kan vänta intill mig. Det jag gjort är att blixtsnabbt nypa till helt lätt på rumpan när hon var på väg ifrån mig. Ylle blev väldigt förvånad första gången. Det som jag har ändrat hos mig själv är att jag inte tittar på henne (mer än i ögonvrån).
2. Gå emellan - låt henne inte korsa din väg, utveckla störningarna, belöna hennes korrekta beteende.
Ännu en sak jag inte sett som ett problem, men som jag fått ändra mig om. Ylle har ju alltid varit otroligt bra på att gå fot. Både med och utan koppel. Men när jag låter henne gå mer fritt far hon ibland lite hit och dit med nosen i backen. Då kan hon både segdra och rycka iväg. Tidigare har jag korrigerat med att stanna, vänta in hennes ögonkontakt (som kommer snabbt) och så kommer hon intill och vi går vidare. Eller så har jag gjort ett litet ljud, med samma snabba effekt. Men särskilt i början av en promenad har hon glömt sig efter en stund och jag har fått korrigera flera gånger under en promenad.
3. Mindre prat, var tydlig och utstråla "pondus" med kroppen. Jobba med ben och händer, blicken framåt. Kort koppel vid möten, du alltid närmast mötande hund. Beröm henne när hon sköter sig.
Hundmöten under promenad är över huvud taget INGET problem längre. Otroligt vilken skillnad! Jag kan knappt tro att det är sant. Ylle tyckte det var konstigt att byta sida och gå på min högersida när vi fått en mötande hund om babord. Även med detta fattade hon systemet snabbt och jag har fått rutin på det där sidbytet. Tidigare gick vi i stora böjar om vi mötte okända hundar, men det behövs inte längre.
4. Koppelträning - jobba med tempoväxlingar och att byta riktning, lär henne att följa dig istället för tvärtom... Byt riktning direkt när hon börjar öka farten.
Det jag nu har gjort är att vara tydligare med vad som är jobb, "bara ta sig fram-promenad" och så "frihets-promenad". Jag har ändrat kroppshållning så att jag är rakare mer avslappnad och tänker på att inte titta på Ylle. Resultatet har blivit att hon travar med som den värsta hunddagishund även när det inte är "fot" och "gå fint" som gäller.
Som ni ser på denna bild är det en viss förändring som skett på en halv vecka. När det gäller att leka med alla andra hundar, som när Ylle var ung, det är inte realistiskt att förvänta sig, tror Caroline Schager. Men Ylle kan komma till att tolerera andra hundar. Även på detta område har det gått bra den här veckan, de få gånger som vi fått chansen att träffa hundgänget på Katarina Bangata. Där finns bland annat en Lagottotik som tidigare fått höra en och annan svordom från Yllisen. Nu har vi lite försiktigt vågat oss på att stanna kvar intill och det har resulterat att vi nu har ytterligare en hund som Ylle känner sig trygg med. Nu kan de dra några repor kring Nackas hörna och Ylle blir glad och ivrig när de ser varann. Kanske kan vi hoppas på att bekantskapskretsen ökar ännu lite till. Men jag tänker ta det väldigt långsamt, det vore tråkigt med bakslag nu när vi börjat få lite hopp.
12 kommentarer:
Låter som om hon lärt sig otroligt mycket på kort tid! Vilket förmodligen till största delen är din förtjänst.
Hos mig framkallar det minnen - jag har bott i hörnet Södermannagatan Katarina Bangata - och det fanns inte en hund på den sidan av Götgatan som vi och vår pudel inte kände.
Margaretha
Toppen. Det där med att byta sida på var hunden går när man mötr andra hundar tror jag att jag ska praktisera. Fotot. Jag tycker mig märka en viss förändring på matte också :)))
Vad jag skrattade när jag såg Lucias bild på Ylle! Galen minst sagt! ;-)
Och sen är det en jättebra beskrivning du ger.... men ack ack för att klara detta... jag är inte ens i närheten... men måste börja någonstans!
Underbart med framsteg! Kram till mina två gosisar! <3
Margaretha: Katarina Bangata är en så trevlig bit av Söder. Säkert var här ännu bättre när du bodde här. Susshibarer och utekafeer är ju trevligt på sitt sätt, men mycket genuint liv har försvunnit bara på de år vi haft ateljé här. Men det är nog Stockholms hundtätaste kvarter. Och de allra flesta hundarna är sociala och sansade. Det är en skön syn när skocken hundägare samlas här utanför vid tiotiden på kvällen och står och småpratar medan hundflocken röjer runt i allén, trotsande alla griniga koppeltvångsskyltar.
Lisette: Ja det var ett bra tips med sidbytet. Att det blir tydligt för hunden att man själv har kontrollen så att hunden kan slappna av. Och att fortsätta gå i samma takt utan att göra stor affär av hundmötena gör nog sitt till att avdramatisera det hela.
Eva H-h: Man behöver få en rundsmörjning nån gång emellanåt av en coach med nya ögon. Det är så mycket hyss man har för sig utan att veta om det. Och ibland behövs det så väldigt lite för att lösa ett problem.
Det märkliga är att det ibland inte är problemet man ska angripa. Muffa tex var helt omöjlig att ha i bilen när vi fick henne som 10-åring. Hon for runt och skällde och ylade. När jag körde om bilar på motorvägen kastade hon sig mot rutan och skulle anfalla bilarna. I samma veva läste jag Jan Fennets bok och började med 5-minutersregeln vid hemkomst. Att vänta fem minuter innan man hälsar på hunden. Efter två dagar kunde Muffa vara tyst i bilen. Hon stod visserligen hela bilfärden, men höll sig nästintill tyst. Det var en så oväntad effekt för mig att jag började omvärdera allt jag tidigare trodde mig veta om hundar.
Vaddå? Vänta fem minuter innan man hälsar? Varför?
Lisette: Det är vargspråket. Du är alfa-tik i din flock- Som sådan kommer du och går som du vill. Du håller nosen högt och tittar inte på Alice i fem minuter när du kommer hem, fast hon svansar kring benen. Sen är det du som låter henne hälsa. Testa. 5 minuter är vääääldigt lång tid, men hunden får sig en tankeställare.
Om man hälsar och ojar när man kommer hem, lär det betyda: Mamma, o va bra att du är här. Jag har varit långt borta i farliga världen men är äntligen räddad hos dig.
What a charmer.
Där ser man så fel man kan ha! Jag som alltid gått omkring och trott att jag är världens bästa alfatik!i alla möjliga flockar ;) Men jag måste säga att jag har väldigt svårt att tro på att Alice' superfjäsk när jag kommer hem kan betyda något annat än att HON är den som är gladast av oss två. Men jag får väl tro på experten då. OK Jag ger mig och ska prova----kanske hihi.
Lisette: Enligt den där vargteorin, betyder Alice fjäsk: Å vad jag varit orolig för dig min lilla valp. Springa bort så där!
Skicka en kommentar