Grattis på födelsedagen Kungen!

Nu har jag jobbat färdigt för idag. Detta blev sista bilden. Det passar bra, för Kungen fyller ju år.

Trevlig Valborg!

Kvar på ateljén. Jag fick ändå lite vårkänning när vi tog vår morgonpromenad. Världen doftade nytvättad efter gårdagskvällens åskregn. Fåglarna sjunger som tokiga. Man kan nästan inte tro att vi är mitt i stan. Drömmer om att resa till landet, men det blir inget av. Kanske ska jag sätta en hink på björken hemma, för att få lite björksaft. Bilderna är från 2006. Lennart hade varit i Vitryssland och kommit hem med flera flaskor björksaft. Då provade vi själva i trädgårn. Det är enkelt och nu är rätta tiden.

Stretar på med bautajobbet

Jag är ännu inte i hamn med mitt jättejobb för läromedlet i teckenspråk. Djuren är klara, men sen följde en oändlig rad föremål, som kniv, gaffel, skåp, telefon, nyckel..... Det var länge sen jag målade nåt levande. Nu äntligen dök ordet bebis upp och det blev genast lite roligare att måla.

Som morot har jag anmält mig till en tredagars kurs i barockridning hos Alain och Maria på Ängstugan. Nu sliter jag för att hinna klart till dess. Än känns det smått oöverstigligt. Ylle är min trogna kompis på ateljén, medan normalt folk förbereder sig för valborgsfirande och första majdemonstrationer.

Surtanten i terapi

Här kommer en liten rapport om hur det gått för Ylle och mig sedan besöket hos hundpsykologen förra veckan. Först en bild av den galna hunden före behandlingen. Fotograf: Lucia Röed

Jag fick fyra saker att träna på:

1. Låt henne inte lämna dig när du står stilla, lägg ev ut en godbit som hon får fokusera på i början, varva sedan med att belöna ibland från dig, Snabb korrigering när hon lämnar dig, backa.

Det där hade jag tidigare inte tänkt på som ett problem, men som Caroline Schager gjorde mig uppmärksam på att det var. Alltså, när jag tex stått och pratat med någon på gatan har Ylle antingen pockat på min uppmärksamhet, eller strosat runt och nosat så långt kopplet räckt.

Efter ett par korrigeringar under de här dagarna så har Ylle fattat galoppen. Nu är hon mer avslappnad och kan vänta intill mig. Det jag gjort är att blixtsnabbt nypa till helt lätt på rumpan när hon var på väg ifrån mig. Ylle blev väldigt förvånad första gången. Det som jag har ändrat hos mig själv är att jag inte tittar på henne (mer än i ögonvrån).

2. Gå emellan - låt henne inte korsa din väg, utveckla störningarna, belöna hennes korrekta beteende.

Ännu en sak jag inte sett som ett problem, men som jag fått ändra mig om. Ylle har ju alltid varit otroligt bra på att gå fot. Både med och utan koppel. Men när jag låter henne gå mer fritt far hon ibland lite hit och dit med nosen i backen. Då kan hon både segdra och rycka iväg. Tidigare har jag korrigerat med att stanna, vänta in hennes ögonkontakt (som kommer snabbt) och så kommer hon intill och vi går vidare. Eller så har jag gjort ett litet ljud, med samma snabba effekt. Men särskilt i början av en promenad har hon glömt sig efter en stund och jag har fått korrigera flera gånger under en promenad.

3. Mindre prat, var tydlig och utstråla "pondus" med kroppen. Jobba med ben och händer, blicken framåt. Kort koppel vid möten, du alltid närmast mötande hund. Beröm henne när hon sköter sig.

Hundmöten under promenad är över huvud taget INGET problem längre. Otroligt vilken skillnad! Jag kan knappt tro att det är sant. Ylle tyckte det var konstigt att byta sida och gå på min högersida när vi fått en mötande hund om babord. Även med detta fattade hon systemet snabbt och jag har fått rutin på det där sidbytet. Tidigare gick vi i stora böjar om vi mötte okända hundar, men det behövs inte längre.

4. Koppelträning - jobba med tempoväxlingar och att byta riktning, lär henne att följa dig istället för tvärtom... Byt riktning direkt när hon börjar öka farten.

Det jag nu har gjort är att vara tydligare med vad som är jobb, "bara ta sig fram-promenad" och så "frihets-promenad". Jag har ändrat kroppshållning så att jag är rakare mer avslappnad och tänker på att inte titta på Ylle. Resultatet har blivit att hon travar med som den värsta hunddagishund även när det inte är "fot" och "gå fint" som gäller.

Som ni ser på denna bild är det en viss förändring som skett på en halv vecka. När det gäller att leka med alla andra hundar, som när Ylle var ung, det är inte realistiskt att förvänta sig, tror Caroline Schager. Men Ylle kan komma till att tolerera andra hundar. Även på detta område har det gått bra den här veckan, de få gånger som vi fått chansen att träffa hundgänget på Katarina Bangata. Där finns bland annat en Lagottotik som tidigare fått höra en och annan svordom från Yllisen. Nu har vi lite försiktigt vågat oss på att stanna kvar intill och det har resulterat att vi nu har ytterligare en hund som Ylle känner sig trygg med. Nu kan de dra några repor kring Nackas hörna och Ylle blir glad och ivrig när de ser varann. Kanske kan vi hoppas på att bekantskapskretsen ökar ännu lite till. Men jag tänker ta det väldigt långsamt, det vore tråkigt med bakslag nu när vi börjat få lite hopp.

Celebert besök på ateljén

Maya kom till ateljén för att få hjälp att välja ut arbetsprover. Hon vill söka in på Nyckelviksskolan. Då dök också den andra dottern upp, med tillhörande son. En hel jury liksom.

Unge herr Nilsson hälsar handgripligen på moster Ylle.

Som moderligt slickar honom där det behövs.

Det är lite äckligt tycker herrn, men kul också.

Ylle hos hundpsykologen

Ylle är ju ateljéhund på FOX illustration. Hennes jobb är att vara sällskap och gosedjur. Men på senaste tiden har hon på egen hand tagit sig arbetsuppgiften varsel- och vakt-hund också. Nu när Muffa inte är här och skäller, måste ju någon göra det när det ringer på dörren, tänker hon nog. Men hon är inte på långa vägar lika störande som Schnauzer-Muffa var... och hennes skall är ganska mjukt i jämförelse. Men vår arbetskamrat L som ofta sitter fördjupad i arbetet med att författa texter hoppar en meter upp i luften när Ylle skäller till. Det hör också till saken att Ylle valt just platsen under L's bord som sin (och det har L inget emot, de är de allra bästa vänner). På det avståndet blir ju chocken så att säga etter värre.

Efter en diskussion om problemet, började jag leta råd på nätet. Jag hittade Caroline Schager, som är hundpsykolog. När jag ändå var inne på konsultspåret, tänkte jag försöka få tips om hur jag kan träna bort Ylles vresiga beteende mot vissa andra hundar också. Det har blivit värre med åren. Idag hade vi bokat in vårt första möte. Vi hade stämt träff utanför Kungliga Biblioteket. Där bakom, i Humlegården, gissade vi att det skulle vara gott om hundar vid lunchtid.

Det blev en väldigt intressant lektion. Ylle uppförde sig tyvärr exemplariskt, men Caroline kunde ändå hitta en massa detaljer i mitt kroppsspråk som jag kan förbättra. Ylle är ju så lättlärd och uppmärksam, så man ser direkt resultat när man ger rätt signaler. Nu gäller det bara att jag ska få in det i min kropp också, så att jag gör rätt automatiskt.

På väg tillbaka till jobbet delade vi hiss ner till tunnelbanan med en äldre dam med en pudeltik. Det gick hur bra som helst. Heja Ylle!

Nästa möte med psykologen ska vi ha på ateljén. Det blir spännande.

Herr Nilsson har flyttat

I går gick stora flyttlasset för Lisa, Junne och herr Nilsson. Plötsligt blev huset väldigt tomt. Inte ens Ylle var hemma. Hon följde med hem till Maya och Jocce efter att ha hjälpt till med flyttstöket. Bara Lelle och jag kvar.

Men hurra! Redan i kväll fick vi välkommet besök av Lisa och unge herrn. De ska hämta långväga gäster på Arlanda i morgon bitti. Härifrån tar det bara 20 minuter, så.... Men alla möblerna bor ju nån annanstans nu, så herr Nilsson får slagga i hundkorgen.

Gammalt men nytt

Jag har nyligen upptäckt bloggen WHATTHEFUCKDOTCOM. Spännande och kul läsning. Nu antar jag en fotoutmaning, "gammalt men nytt".

Bilden är tagen när sonen och jag lägger nytt tak på vår gamla lekstuga. Stugan byggde min pappa Tårta en sommar när han var konvalescent efter en svår operation. Det kanske var sommaren 1956. Han timrade den helt ensam från egen ritning. Med gamla metoder. Den sommarn gick han ner från över 90 kilo till 68.

För några år sedan flyttade vi hela stugan med kranbil från Tårtans tomt till vårt sommarställe. Torvtaket hade vi skottat av för att huset skulle bli lättare. Sedan blev det stående mer eller mindre naket i flera år innan vi tog oss i kragen och la ett nytt. Hela stugan har klarat sig bra utan renovering i alla år. Vi behövde bara byta ett brädvarv längst ner på taket och spika dit nya vindskivor innan vi la de nya torvtaket. Från början fanns ingen näver under, utan bara två lager takpapp, men jag ville testa att göra det på gammalt sätt.

Här har grästorven kommit på. Först ett lager med gräset ner, sedan ett lager torvblandad jord och till sist rullade vi ut det översta gräslagret. Jag testar en ny metod för tillplattning av gräset. Tunga rumpmetoden. Lelle håller sig till den mer tillförlitliga varianten. Nävern som legat i plan press gör att taket ser lite konstigt ut på den här bilden, men ganska snart knollrade den snällt ihop sig runt kanterna.

Första pris i gissningstävlan!

Jippee!! Vi vann! Jessica Palmgren hade en knepig bildgåta för några dagar sedan på sin blogg. Lennart och jag (mest Lennart) gissade på trappan upp till St Eriksbron. Inte så konstigt att han kunde det. Den vägen går vi ibland när vi ska hälsa på hos hans bror och inte vill köra bil:-)

När jag kom till ateljén låg ett paket på min övernattningsmadrass.

Så här glad blev Lelle när han öppnade paketet i kväll.

Priset: Ett textiltryck som Jessica gjorde i somras när hon och vår kollega Cilla gick en kurs på Gamleby folkhögskola. Det kommer att få en hedersplats på vår vägg.

.

Trolleri och magi i Bertas värld

För ett par år sedan illustrerade jag en kemibok för förskolan. Bertas experimentbok. Berta är en liten busig drake, som är nyfiken på det mesta. Mest av allt gillar hon spännande experiment.

I boken får man recept till många experiment som man kan göra av sånt som finns i ett vanligt kök. Här tar Berta reda på varför det blir hål i degen när den jäser.

I vår kommer hon att vara med på Teknikdagarna på Kulturhuset, 5-7 maj. Anna Gunnarsson från Navet i Borås och ingenjörsstudenter från KTH kommer att hjälpa barnen vid experimenterandet.

Här kommer en liten filmsnutt av en magisk pappersmodell av Berta som jag jobbat med.

Mormorns barnvaktsdebut

Idag var jag barnvakt till Nando alldeles på egen hand. Det är andra gången i Nandos liv som han varit utan mamma i flera timmar. Första gången var pappa och morfar stand in när Lisa gick på bio. Men nu var det alltså äntligen min tur. Lisa hade just ammat honom när hon gick och Nando hade somnat. Enkelt det här tänkte jag. Fem minuter senare hördes det konstiga ljud ur högtalaren till den elektroniska barnvakten. Där kröp en urpigg och glad Barnhans omkring i sin säng och skramlade med sina saker.

Under påskhelgen fyllde han sex månader och har fått börja smaka "riktig" mat. Så här kul är det.

-Kyparn, får jag beställa?

-Det smakade lite konstigt.

Fast lite mer kan han tänka sig...

Här kommer en liten filmsnutt av mitt matningsförsök.

Sen ville han ha lite mer action. Nu är bordsduken i fara... och inga smulor undgår Nandinhos ögon.

Till sist några bilder från vår vårliga promenad med barnvagn och hund.

Ylle får nöja sig med att gå i spårlinan. Isen är alltför frestande och rutten.

Och änderna retsamma.

Barnhans var helt utslagen efter mormorsstunden.

Ylle kunde inte hålla sig utan tog ett njutningsfullt dopp i ävjan där isen släppt från land. Nu blir det raka spåret till duschen. Tur att hon är nysnaggad.

Glad Påsk!

Hunnen till bokstaven T som i tupp är åter ett dagsverke gjort.

Kuckelikuu på er!