Bokskogspromenad

 Äntligen blev det varmt igen. Tänk vad allt blir lättare. Energin återvänder. Förra helgen blev vi varse mjölbaggar i köksskåpet. Det blev utrensning och rengörning. Alla torrvaror som såg OK ut packades i plastkassar för en reningskur i frysen. Ingen müsli eller havregrynsgröt på hela veckan. I flera dagar jagade jag sen överlevande baggar som kröp fram ur springorna, men idag beslöt jag att det var lugnt att plocka in varorna i skåpen igen.  Sen längtade jag ut i solen. Det är inte ofta jag får med mig Lennart ut i skogen, men det glada vädret gjorde också honom promenadsugen.

 Dagens mål blev bokskogen på Stäksön.Nånstans där det gick att gå lätt i sandaler var önskemålet. Först såg det ju bra ut...

Men snart upptäckte jag att jag tagit lite miste på vägen. Vi måste passera  ett litet träsk. Ylle  passade såklart på att ta ett dopp i ävjan.

 Märkligt hur en gammal böjd pil kan skjuta nya friska skott.

 Vi hittade till sist bokskogen. Jag har varit där många gånger, men då kommit från andra hållet. Bokskogen är som vackrast just när löven börjar spira. Då är marken täckt av sippor. Nu hade redan lövverket byggt sitt tak och vi traskade fram i fjolårslöven. Ingenting kan växa här i skuggan. Mitt i skogen står ett gammalt monument över en älskad hustru:
"Helena Charlotta af Ugglas, född 1786, gift 1807, död 1828.
Sannare tårar än saknaden egnar hennes minne, uttryckte aldrig menniskohjärtat; ty huldare maka, säkrare wän, ädlare menniska än hon har jorden icke burit."
Minnesvården restes 1834.
Runt om i skogen finns flera minnesplatser, gravar, för älskade hästar och hundar.

Sedan travade vi vidare mot ruinen av borgen på Stäksön. Här ett kopparstick av A Perelle ur Erik Dahlbergs Suecia Antiqua, från 1670-1674. Om man ska tro det, så syntes fortfarande på 1600-talet höga murar av borgruinen.  Nu syns mest en gräsklädd kulle.
Redan på 1100-talet var Stäket befäst och tillhörde ärkebiskopen. Själva borgen benämns första gången i slutet av 1300-talet. Den tillhörde länge kyrkan men under 1400-talet fick ärkebiskopen avstå borgen. Den brändes 1434 för att inte frihetskämpen Engelbrekt skulle kunna förskansa sig där. Under senmedeltiden kom borgen åter i kyrkans ägo. I början av 1500-talet var Gustav Trolle ärkebiskop. Han sympatiserade med den danske unionskungen och anklagades därför för landsförräderi. 1518 togs Trolle till fånga och borgen revs efter beslut från riksmötet. Det blev upptakten till Stockholms blodbad 1520, då ärkebiskopen med hjälp av den danske kungen fick sin hämnd.

Ordet "stäk" är besläktat med stock och förmodas syfta på de pålar man slog ner i sjöbottnen för att spärra en farled.