Häromdagen satt jag och lusläste blocket-annonser på jakt efter fönster och dörrar att använda till lekplatsbygget. Då hittade jag istället såhär fina pardörrar till vårt gamla hus i Lakvik! Sen jag fått makens godkännande, slängde jag mig på telefonen. Idag har jag hämtat dem.
Säljaren tror de är från 1700-talet. I väldigt fint skick. Med lite kärlek och målarfärg kommer de att bli superfina till glasverandan vi ska bygga. Innerdörrar fanns också till, men av något senare datum gissar jag. Vi har ju ungefär två meter i takhöjd, så jag blev så glad att de här dörrarna är så pass låga.
Och se så fina krumelurer till sidostycken, eller vad de nu kan kallas. Nu får vi anpassa verandan efter de här nya skatterna!
Dörrarna kommer ursprungligen från en gård utanför Linköping som hette Tollstorp, men som numera är riven.
Medan jag skriver detta hörs hemska skrik utanför huset. Det är kolmörkt. Klockan är strax efter tio på kvällen. Det prasslar och traskar på tomten. Förtvivlade skärande skrik hörs från flera håll. Jag tänker på Ylle som är kvar i det andra huset... tjugo meter härifrån, bortom en av skrikarna. Jag gissar att vi fått besök av en flock vildsvin. Jag såg spår på vägen häromdagen. Jisses, undrar om jag törs gå hem från ateljén? Vill ju inte bli påsprungen av en flock svin. Och jag som skyllt på grävlingen för att ha plockat våra jordgubbar och brutit av tomatplantor. Kanske det också var
vildsvin...
6 kommentarer:
Jättefina dörrar!
Hoppas du kom hem - i ett stycke och utan blåmärken!
Margaretha
Vilken röta att finna så vackra dörrar, ska bli spännande att se dom på plats. Betr. vildsvinen: om dom tycker jag inte! Inte är dom vackra och en himla massa skador gör dom inte minst i trafikoyckor. Vi har ett tjugotal som ränner fram och tillbaka över vägen i tid och otid.
Rådjur brukar skrika hjärtskärande så här års. Grisar brukar låta som... grisar. Och grisar brukar inte nöja sig med brutna tomatplantor och plockade jordgubbar. De skövlar hela stället.
Vansinnigt vackra dörrar...
Margaretha, Jo jag väntade tills det var tyst igen. Jag brukar inte vara mörkrädd annars... men den här lilla promenaden drog jag mig för. Här blir verkligen kolmörkt så här års.
Renée, Här i trakten är vildsvinen relativt nya. Grannen som har jaktmarken har satt upp flera åtlar i skogen med mat åt dem och gömslen intill. De skjuter väl några varje år, men vi lär nog inte bli av med dem.
Mira, Du kanske ha rätt, potatisen är fortfarande i jorden och jag skördade just något kilo tomater. Det som fick mig att tro det var vildsvin var att de lät som så många
och irrande. Vi har också flera ekar på tomten. Rådjur hör jag skälla runt om på sensommaren, men jag visste inte att de skriker så förtvivlat.
Vilket spännande liv du lever! Fast jag förstår din oro för och pga vildsvinen. De är verkligen obehagliga att ha så nära in på livet. Vi bor på en ö på sommaren och dit ska de väl ändå inte komma. Men lodjur ska det finnas.
Dörrarna är ju underbara!
Vilket fynd - jättefina pardörrar!
Skicka en kommentar