För ett drygt ett år sedan började plötsligt Ylle få panik när vi åkte pendeltåg. Hon har ju följt med mig till jobbet sedan hon var valp och vi har för det mesta tagit pendeln till stan. Det har alltid gått bra tidigare. Hon gillade åkturerna och blev alltid överlycklig om vi råkade sitta bredvid någon som klappade henne. Därför kom det som en total överraskning när hon började hyperventilera, darra, snurra runt, vilja komma upp i knäet bara för att genast hoppa ner igen - hon visste inte vart hon skulle ta vägen. Nu är hon tio år gammal, så i nästan nio år var det inga som helst problem.
Det har gjort att jag under året som gått hellre tagit bilen till jobbet. Inte bra för miljön och dessutom onödigt dyrt.
Jag har funderat över vad som triggat igång ångesten, men inte kommit på någon traumatisk händelse. Det enda som kanske spelat in är att jag skaffade iPhone ungefär i samma veva. Och satt och lekte med spel för att få resan att gå fortare. Kanske tappade hon förtroendet för mitt sätt att hålla koll på omgivningen när jag blev uppslukad av spelet. Därför slutade jag ta fram telefonen, men det gjorde ingen skillnad. Det konstiga är också att det fortfarande gick hur bra som helst att åka tunnelbana. Där är hon totalt avslappnad.
För ett tag sedan funderade jag på sätt att komma runt problemet. Jag tänkte att jag kanske kunde ta med en väska hon kunde vara i medan vi satt på tåget och gick till djuraffären för att leta efter en tillräckligt stor och ändå lätt transportväska. Jag hittade ingen bra modell, men fick tipset att köpa ett halsband som utsöndrar trygghetsferomoner. Det fungerar tydligen på hundar som blir skräckslagna på nyårsafton. Vi provade. Det gick bra första resan, men sedan var effekten borta trots att halsbandet skulle räcka en månad. Samma feromoner finns också på spray. Det kunde man ha tex för att spraya hundens plats i bilen för hundar som är bilrädda.
Nu har jag köpt sån spray. Fem minuter innan vi kliver på tåget sprayar jag nederdelen på mina byxor. DET HJÄLPER! Nu har vi åkt pendel några dagar utan problem.
Så nu gör jag lite reklam för denna mirakelkur: Adaptil
Med lite tur kommer vi att slippa sprayen om några veckor. Jag håller väl på så länge flaskan räcker så får vi se sedan.
6 kommentarer:
Jag upphör aldrig att fascineras av hundars otroligt känsliga sinnen och så lite vi egentligen vet om dom.
Detta medlet ska jag köpa hem snarast och ha till hands om vi skulle behöva uppsöka det stora djursjukhuset i väster.
Vi var ju där för någon vecka sedan med Gårdshunden som förvandlades från den snälla, timida hund han är till en arg och svårbemästrad hund som gjorde utfall gång på gång.
Det var mer frustrerande och ångestfyllt att se honom så än att han var sjuk måste jag tillstå.
Så, tack för tipset!
Märkligt...En ny lukt? Ett nytt ljud? Ett annat ljus? Eller kanske mattes Iphonande... Tänk om hon kunde berätta.
Renee, Oj. Hoppas ni lyckas. Det låter som om han behöver en rejäl dos. Kanske svepa in honom i en preparerad schal medan ni sitter i väntrummet, så att det får verka en stund?
Mira, Om jag hade tro på djurpratare skulle jag nog uppsökt en sån.
Det finns även spray som får katter att må bättre. När kommer en för oss människor, tro? Litet skrämmande tanke...
Wao!!! Ja det skulle vara spännande att få veta vad det var som drog igång det hela! Hoppas att det håller i sig efter att flaskan tagit slut också!!
Bra att du hittade en lösning på problemet!
Bilden är fantastiskt illustrativ!
Skicka en kommentar