Hobbit-hus

Vem skulle inte vilja bo i ett Hobbit-hus? Lennart och jag var på Muskö i söndags och tittade på planerna att bygga en ekoby kring Arbottna herrgård.

Jag hade aldrig tidigare varit på Muskö, så först orienterade vi oss lite i omgivningarna. Trots gråvädret var det sagolikt vackert.

Här är den gamla herrgården. Den är i ganska risigt skick, för den har stått tom några år sedan försvarsmakten flyttade ut.

Nu har några kreativa eldsjälar stora planer på att utveckla en eko-by här. Med ett ekologiskt hållbart jordbruk och boende, äppelodlingar och musteri, bryggeri, massor av växthus och ett bycentrum i den gamla vackra men förfallna ladugården.

Projektet kallas "Drömgården". Titta in på deras hemsida för att få en glimt av alla idéer.

Ylle var väldigt nöjd med dagen. Hon startade med ett dopp i havet, så vi fick låta henne springa sig varm innan det var dags att sätta henne i bilen medan vi gick på informationsmöte. Här ser vi henne efter mötet, då vi tog en tur kring markerna.

Vi måste ju kolla var vi ska bygga vårt hobbit-hus, eller möjligen var vår cirkusvagn ska stå...

Äta ute

I lördags kväll kom sonen in och ville låna grillen. Efter en stund hörde vi ljud från altanen. Där satt herrskapet i mörker och bitter kyla och myste.

     Hela trädgården glittrade av lyktor och värmeljus!

Vardag

 Det har inte blivit så mycket bloggande på sista tiden. Dagarna tickar på med jobb och inte mycket intressant finns att berätta. Ylle och jag försöker i alla fall hinna få lite dagsljus innan vi far till jobbet.
Kommunen har under sommaren byggt en gångväg utmed stranden. Där gick förut en stig mitt ibland vassruggarna. Ylle älskade den och röjde runt efter fåglar och vattensork. Nu är den till glädje även för folk med lågskor. Här går vi för det mesta vår morgonrunda. Kan tyckas enformigt, men det är det inte. Naturen ser olika ut från dag till dag, årstider, dimma eller sol. Att bara stå och titta ut över sjön ger energi.

 Kommunen byggde också detta vidunder till damm alldeles intill Mälaren. En damm med midja och bro. Den vassa sprängstenen i kanten ger ett sterilt och ogästvänligt intryck. Jag gissar att dammen ska fungera som ett slags filter för dagvattnet.

 Några av de fulaste parkbänkar jag sett har man också gett oss. Men jag är glad över papperskorgarna. Så att jag slipper bära stinkande bajspåsar alltför länge.

 Häromveckan gjorde vi en avstickare till Vällingby på väg till jobbet. Och upptäckte en märklig plats. Där finns ett gammalt förfallet industriområde, som kallas Gula kvarteret. En härlig kontrast till den sterila dammen i Kungsängen. Det är som att plötsligt hamna i en spännande miljö på semester någonstans söderut. Där till och med luktar så. Fullt med små hål-i-väggen-verkstäder. Idag när solen var framme åkte vi dit igen. Jag behövde fotografera "strukturer" som jag kan använda i kollage.

 Här KAN de färg... men...

 Fascinerande eldragningar. Jag känner mig som på semester.

Jag tog Ylle på bar gärning när hon taggade en vägg.

Klossarna

Den absolut bästa leksaken jag har är klosslådan. Min pappa Tårtan lät såga upp bitarna i exakt en halv tegelstens storlek. Det gör att de är suveräna att bygga med. Två bitar på "flatan" blir lika höga som en bit ställd på kant. Och två bitar på kant är lika höga som en bit ställd på högkant. Det blir oändliga möjligheter.

De av mina gamla bilar som överlevt mina och mina barns hårdhänta lekar, får också komma till glädje igen.

Den gamla Mercan har förlorat sin förare i någon sandlåda, men i övrigt är den i fin form.

Här är en annan favorit.

Tigern blev sugen.

Tigerns mamma...

... och mormor, ser mer galna ut än vanligt.

Katt

Vi hade katt när jag var barn. Katt och hund. Överlappande varandra.... Katt vande sig vid hund och hund vande sig vid katt.
Sonen, som bor i garaget sedan vi flyttade hit för nio år sedan, har haft katt nästan lika länge.  Jalmar. Ylle och katten Jalmar är polare, Ylle är bara något äldre än Jalmar. Sedan i våras har sonen och hans flickvän även en andra katt, Erin. Hon är tre år. Hon har varit innekatt största delen av sitt liv, men sedan hon fått smak på utelivet är hon ute mer än inne. Jalmar är inte helt nöjd med att ha fått en kompis... och Erin är en tuffing. Hon är rent ut sagt en drottning.
Den här veckan är vi kattvakter, eftersom sonen och hans flickvän är på Mallis. De var oroliga att Erin inte fick ha sin mat i fred och bad oss ge henne mat inne hos oss. Hit vill inte Jalmar komma. Han tror fortfarande att kattjagande Schnauzern Muffa finns här inne nånstans, trots att hon sedan flera år är avliden. Erin däremot är helt ovetande om denna demon och besöker oss gärna, särskilt regniga dagar.

Alltså har vi nu blivit med katt. Jag tror att Erin har hittat sitt drottningarike. Hon är en kvinna med krav. Hon äter inte vad som helst. En burk tonfisk ska det vara, annars kan det kvitta.

Vi är hennes ödmjuka tjänare!