Årets Urkultfestival startade vi med en guidad tur vid hällristningarna nere vid Nämforsen. Per H Ramqvist, professor i arkeologi vid Umeå universitet berättade om bilderna och vad man vet om människorna bakom dem.
Vi brukar varje år vara med på ett bildtolkningsseminarium på RockArt hällbildscentrum. Då är några konstnärer / bildmänniskor inbjudna att göra sina personliga tolkningar av hällbilderna, utan att vara påverkade av arkeologernas teorier. Det brukar bli spännande diskussioner och vilda tolkningar. I år var två bildlärare och en konstnär inbjudna. De gick runt bland bilderna och fotograferade och valde ut minst var sin bild att göra sin tolkning av.
Det allra vanligaste motivet här är älgar i olika former. Älgar utan horn. Det kan ju tolkas som att det är älgkor som avbildas, men troligare är att det är vinterälgar. Älgen längst till höger på bilden ovan, tycker i alla fall jag ser ut som en tjur. Den här gruppen ser ut som en hel älgfamilj, men vi vet inte om den knackats in vid samma tillfälle. Det kan ha gått hundra år mellan olika bildelement.
Den här hällbilden har varit uppe till diskussion vid flera av seminarierna vi varit på. Någon ser en dansande schaman på ryggen av en älg. En intressant detalj är det lilla utskottet på älgens nosrygg. Det är INTE ett öra. Öron var de fenomenala på att göra. Sådana utskott finns på flera älgar, även på ristningsplatser i Norge. De har ett namn, som jag såklart glömt. Även älgen längst till höger har något slags utskott på manken.
Runt om oss brusar forsen. Det finns ett kraftverk med en damm ovanför, som reglerar vattenflödet. Jag gissar att området var än mer svårtillgängligt under stenåldern då forsen flöt fritt. Det var säkert bara mitt i sommaren som man kunde ta sig till hällarna.
Här och var finns varningsskyltar som säger att vattnet utan förvarning kan släppas på för fullt.
Här har man täckt över delar av klipporna för att bli av med algpåväxt. Sedan ska hällen noggrant rengöras och ristningarna målas i på nytt.
Ett skepp... och en massa andra detaljer. Det är väldigt svårt att avgöra om bildgruppen ska ses som en enhet eller om man knackat in överlappande bilder vid olika tidpunkt. På kvällens bildseminarium hade en av konstnärerna tolkat det som ett dramatiskt skeppsbrott. Det trodde inte professorn på. Man tolkar de uppstickande pinnarna som symboler för manskap. På någon bild var två båtar avbildade intill varann. En av tolkningarna av den var att det ena skeppet visade antal man som for iväg på utfärd, det andra, med färre pinnar, tolkades som det antal som kom med tillbaka.
Det här ser nästan ut som en kentaur. Men det kan lika gärna vara bildelement utan samröre med varann. En stor svårighet är själva imålningen av de svårupptäckta ristningarna. När nästa imålning ska ske av den övertäckta hällen, ska man gå mycket mer noggrannt tillväga. Då ska man måla som forskarna gör i Sibirien, måla varje ojämnhet i huggen. Bilderna blir taggigare, men förhoppningsvis mer riktiga och utan att "bättra på" bilderna.
Kerstin studerar en grupp ristningar. Fantastiskt att kunna göra så fina bilder. Arkeologerna har tvistat om hur det gått till rent praktiskt. En italiensk arkeolog hade hävdat att de höggs med älgbensklubba och stenmejsel. Han utmanades av en bohuslänsk gammal stenhuggare, som gissade att de knackats fram med en behändig rund sten. De två tävlade om vem som kunde hugga en bild snabbast. Stenhuggaren vann över vetenskapen.
Vid Nämforsen är de flesta älgarna ifyllda. Men de finns också några av den konturtecknade varianten. Den typen är mycket vanligare på andra håll i taigabältet. Man gissar att folk samlats här vid sommarens laxfiske. Olika grupper av samma stam och kanske även besökare långväga ifrån. Älg jagade man om vintern. I ett stort område runt om i trakten, vid sjöar och vattendrag, har man på senare år upptäckt hällmålningar på stenblock och klippväggar under överhäng. De målningarna tror man är gjorda under vintern. Andra år har vi följt med på exkursioner till sådana platser under Urkult, men i år missade vi det tyvärr.
Här är några ovanliga motiv. Jag tolkar den vänstra som en säl. På stenåldern låg den här platsen helt nära älvens utlopp i havet. Ett annat byte man jagade mycket var bäver. Bäver och lax fanns i överflöd. Ändå finns väldigt få bilder som avbildar dem, om ens någon. Professorn antog att det beror på just överflödet. Det var så vanligt att det inte var märkvärdigt alls. Vinterns älgjakt däremot, krävde list, skicklighet och gott stöd av "makterna". Kanske användes bilderna vid ungdomens initieringsriter.
En av konstnärerna fångar motiv inför kvällens bildtolkningsseminarium.
Ännu en konturtecknad älg. Kroppen delas av en lodrät linje. Pricken i bröstkorgen kan vara hjärtat. Baktill är mellangärdet med andra organ. Ett slags styckningsschema? Ofta finns två prickar intill varann längst bak. De har tolkats som kalvfoster.
Här har vi samlats till bildtolkning.
Utanför går solen ner över älvdalen, som var en havsvik under stenåldern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar