Kantarellstället

Sitter nu från morgon till natt och jobbar. Jag blir servad med goda måltider av min syster. Det har varit kallt och ruskväder, så det har inte varit så lockande att smita från arbetsrummet, men igår tittade solen fram. Då kunde jag inte låta bli att följa med till svampskogen på en liiiten runda.

Det var det värt! Vi hittade enstaka svampar lite här och där, det är ju ett enastående svampår i år. Plötsligt hör jag ett rop. Kerstin hade hittat Stället!

 Kanske var det för att hon hade sina kantarellfärgade landetkläder, som de glada svamparna hälsade på henne.

 Ylle var helt ointresserad av svampen. Varför, förstod vi strax.

 Vart vi än vände oss var där fullt.

 Alldeles nära stället där vi satt och plockade klampade vi rätt på ett grävlingsgryt.

Här är en annan av ingångarna. Ylle tycker såklart att grävlingar är mer intressanta än kantareller. Det är ovanligt gott om grävling där vi bor. Gryten är många. Det här grytet hade vi inte sett tidigare.

Varje kväll blir vår trädgård genomsökt på fallfrukt och daggmask. Häromkvällen snubblade jag nästan på två ungdjur, som grumsade om i mörkret, när jag var på väg mot bastun.

Ylle jagar dem modigt från trädgårn när hon släpps ut om kvällarna. I år har hon också mött en i hagen på dagtid. Det var Krumeluren och hans morfar som såg när de mätte varandra. Grävlingen fräste och Ylle gjorde hotande utfall. Det är lite läskigt tycker jag. Hoppas att hon inte hamnar i en trängd situation. Hittills har det gått bra och grävlingarna har lommat iväg.