Guldankan

Man behöver inte åka till Kina för att äta god Peking-anka! Faktum är att den ganska nyöppnade restaurang Guldankan på Hornsgatan 136, serverar en anka som vida överglänser den Christina och jag åt i Beijing.
 Där, i Beijing hade vi försökt få bord flera gånger på en berömd restaurang. När vi var där med Shu, var ankan slut när vi kom. Då gick vi till en liten restaurang som köper resterna av den "fina" restaurangen när de styckat sina rostade ankor. Det var gott, tyckte jag då.

När så Christina och jag återvände till Beijing ett par dagar innan vi skulle resa hem, gav vi oss sjutton på att få smaka en riktig Pekinganka. Ena kvällen gick vi dit vid sjutiden. Då var det så mycket köande människor att det såg ut som vårdcentralen en måndag. Så vi vände och tog lite grillat i Hutong-gränden nära vårt hotell. Sista kvällen satsade vi på att komma vid öppningsdags. Ändå fick vi köa i en vänthall i nästan en timma för att få ett bord. Nu var förväntningarna ganska höga.

Elegant värre var det. Varje bord fick en värd som servade och svansade. Vår var rätt tvär och snorkig. Så kom kocken och styckade ankan vid bordet. Den måltiden kostade lika mycket som alla våra tidigare restaurangbesök tillsammans.

 

Man äter Peking-anka inrullad i ett filo-degsbröd tillsammans med gurkstavar och purjolöksstickor. Här hade jag laddat på alldeles för mycket för att det skulle gå att rulla snyggt. Shu hade visat oss hur vi skulle göra, den där första ankrestkvällen.

Vi var lite besvikna när vi gick från Quanjude - "Diners Paradise".

Häromkvällen träffade jag Christina igen för att äta Peking-anka.  Nu hade hon trummat ihop några av sina bästa vänner. Det spöregnade när vi möttes utanför restaurang Guldankan.

Dörren till restaurangen stod öppen och vi välkomnades av en varm doft från elden som sprakade i vedugnen. Därinne hängde ankor på rad och rostades. Då och då kom kocken med en lång krok och flyttade om dem.

Nästa anka på kö.

Det blev en väldigt trevlig kväll!
Tack Chris, för att du kom med ett så bra initiativ!

 Till förrätt delade vi på en anka. Den var gudomligt god. Vi blev också visade hur man kan rulla sin ankrulle med hjälp av ätpinnar. Det klarar jag inte så bra. Fingrarna får duga!
Sen valde vi var sin varmrätt. Det blev nio goda rätter att provsmaka.
Gott, gott! Det gör jag gärna om!