Nu har jag fått mitt mössmärke som visar att jag är lokförare. Mössan är väl inte riktigt ätt i övrigt. Tror det är en polismössa. Jag hittade den när vi hade loppmarknad i Västertorp. I lördags körde jag först som eldare en tur. Sedan körde jag som lokförare. För första gången med passagerare i vagnarna. Som tryggt var hade jag min utmärkta handledare Tommy med i hytten.
I lokförarjobbet ingår så klart att ta hand om loket. Idag hade pannan kallnat så pass att jag kunde sota. Med en tre meter lång viska sotade jag de 80 rören. Det tog sin tid och jag blev överraskad av ett störtregn. Jag väntade ut skurarna i förarhytten. Här kan ni se några av de viktigaste reglagen en lokförare på ett sånt här litet ånglok har att hantera.
Det gäller ju att hålla tryck och vattennivå på ett säkert och effektivt sätt. Om vattennivån lämnar panntaket bart kan det bli glödande och kollapsa. Nu säger Tommy att det inte är nån risk att det går så långt på det här loket. Man håller koll på vattennivån på ett lodrätt glasrör. För att få upp trycket i pannan kan man pumpa in kallvatten. Jag kan handgreppen men exakt hur det fungerar kan jag inte i alla detaljer. Spaken här lyfter jag upp, sen gäller det att öppna kranen under, kolla på ett rör utanför hytten som först sprutar ånga. Vrida och lyssna, när ångströmmen blir en vattenstril och till sist bara droppar och ljudet blir det "rätta". Det är ett finlir, som blir extra svårt om vattnet man sprutar in har hunnit bli uppvärmt när man kört några turer.
Med full fyr i pannan kan man sedan kolla när trycket stiger. För att ta oss upp för backarna från Risten station måste vi komma upp till elva kilo innan loket ger sig iväg. Förra sommaren råkade jag och lokförare Roger ut för vedbrist där nere. Vi fick flänga runt och leta brädbitar och pinnar för att kunna ta oss iväg. Det gick som tur var.
Om draget i pannan är för dåligt kan det hjälpa att spruta ånga genom systemet. Det gör man med den här kranen i mitten. Varken trevligt eller effektivt att det ryker in i hytten.
Här är regulatorn, spaken som man reglerar farten med. Spaken till höger reglerar färdriktning. Nu när loket står still ska den så klart vara i neutralläge.
Här är bromsspaken. Hytten är verkligen inte särskilt ergonomiskt byggd. Lite knepigt att nå att hålla en hand på regulatorn och en på bromsspaken och dessutom nå att se om spåret är fritt. Då är det särskilt bra att vi kör med både lokförare och eldare i loket.
Ytterligare ett viktigt reglage. När loket står still en längre stund vid stationerna bildas det kondens vid kolvarna. Då skjuter man in den här spaken en stund före avfärd så att det blåser rent. Något tjugotal meter efter start kan man dra ut den igen.
Nu har ni fått en liten första lektion i lokföreriet. Är det någon som är nyfiken på att lära sig mer är ni välkomna hit till RLJ på lokförarutbildning.
Utsikt från förarplats.
Sotningen klar! Här står jag med viskan utanför vagnhallen. Nån gång i framtiden hoppas vi kunna bygga ett riktigt lokstall också. Här är lite trångt för alla våra lok och vagnar.
Medan jag skrev detta byggde Maya och Lennart en kaninvärld till Albin. Nu får han lite mer att utforska och vi lättare att komma åt att gosa med honom.
Den gamla verandatrallen fick en ny användning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar