Jag är i Lakvik några dagar. Ensam med Ylle. Det är ett sånt här avbrott från vardagen som jag längtat efter. Och planerat att göra så mycket av... Men som vanligt hinner jag inte med alla vilda projekt jag tänkt ut. Nu har jag i alla fall börjat snickra ihop takstolar till den lilla kiosken vi påbörjade under sommaren. Geringssågen jag fått i födelsedagspresent någon gång i forntiden har äntligen kommit till nytta.
Så här ser ändarna ut innan jag täljt dem klara.
Köket i "röda huset" får bli snickarverkstad nu när sommaren är över.
Som vanligt har jag flera saker på gång samtidigt. Fönstret jag renoverar har suttit på ett hönshus. Karl-Inge i järnvägsföreningen skänkte det till vårt kioskbygge. De små kvadratiska fönstren hittade Lennart i en antikaffär. Dem sparar jag till banvaktstugan som blir nästa projekt på vår lekplats vid muséijärnvägen. Kanske nästa sommar...
Nu återstår att se om jag mätt rätt och att takkonstruktionen håller. Det här är mitt första husbygge. Även om det är litet bör det ju vara stadigt.
4 kommentarer:
Oh jag känner igen mig i alla de där projekten! Du är beundransvärd som tar dig före både det ena och det andra. Lycka till och NJUT!
Beundransvärd skulle jag inte kalla det. Fråga min man så kan han berätta om allt jag inte får gjort... mer nyttiga och därmed tråkiga saker som städning är jag mycket dålig på att få gjorda.
Vilka söta fönster! För övrigt så måste det finnas "ta sig för människor", idémakare, hur skulle världen se ut annars?
Renee, Tack!
Skicka en kommentar