Lite vemodig sista dag på landet. Det är så obeskrivligt vackert nu med alla höstfärger.
Än finns det blommor.
En liten padda stod som förstenad på vägen. Kanske var den död, eller för kall för att orka röra sig.
Takstolarna är nu ihopskruvade. Så här på väg mot järnvägen var jag mycket nyfiken och nervös. Skulle de passa?
Det gjorde de inte riktigt. Mitt urtag som jag trott skulle hamna mitt över hörnen, hamnade alldeles för långt ut. Det var bara att gå hem och hämta sticksågen. Och hurra! Nu är takstolarna fastspikade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar