Den här sommaren har jag jobbat på Risten Lakvik Museijärnväg igen, som jag berättat om i ett par tidigare inlägg. När det varit fullt med arbetskraft i kaféet, har jag kunnat koncentrera mig på lekplatsbygge. Det kommer ju alltid barnfamiljer och vi har saknat lekplats för alla ungar.
Under vintern efter förra säsongen har Lena Djurström och jag fantiserat och lagt upp planer. Inspiration har vi bland annat fått från lekplatsen nära min ateljé i Stockholm,
Bryggartäppan, som jag har bloggat om tidigare. Nu började vi lite smått med att ta dit leksaker. Briotåget blev genast populärt.
I bakgrunden på första bilden ser man tegelhögen som blivit dumpad bakom stickspåret. Det första jag gjorde av våra lekplatsplaner var att jämna ut den för att utöka den möjliga lekytan. Här ska vi göra en tågövergång med bommar som barnen kan fälla. Vi har också fått löfte om ett gammalt diesellok som vi kan fixa till och måla fint. Det blir kul för ungarna att klättra på och pilla på knappar och spakar, när det blir parkerat på den lilla spårstumpen.
En ny gunga blev inköpt. Curt och jag skruvade ihop den. Holmen hjälpte oss att gjuta fundamenten. Lena inspekterar.
Här tar jag första spadtaget till bygget av en liten kiosk, där barnen kan leka kafé och sälja våfflor av tyg.
Gungorna med klätterställning kom snart väl till pass.
Vad gör du? frågade barnen när jag grävde. Letar skatter och maskar sa jag såklart.
När sista turen gått för dagen parkerades bromsvagnen i närheten, så att jag kunde hämta singel. En bromsvagn måste vara mycket tung för att kunna bromsa ett helt tåg, men det lilla jag norpade gjorde ingen skada.
Igår började jag skruva ihop de första reglarna. Nu är tågsäsongen över och jag kan jobba ostört.
När huset blir klart ska det se ut som en liten kopia av det gamla våghuset från Mjölby station. Man vägde lastvagnarna intill den. Där inne fanns tidigare avläsningsapparaturen till den stora vågen.
I skymningen var golvet färdigt. Nästa moment blir att resa reglar. Ylle hade tråkigt.
