Gamla emaljskyltar

Museijärnvägen där jag leker café under helgerna har många fina gamla skyltar uppsatta på fasaden. I söndags när jag jobbat med att rensa vår framtida lekplats från nässlor och slagit en yta med lie, fick jag syn på denna lilla skylt.

Vår levande uppslagsbok, kallad "Holmen", berättade att Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget var ett försäkringsbolag som fanns i början av förra seklet. Det gick efter en tid i konkurs, eftersom så få anslöt sig och så många anmälde hagelskador. På den tiden var det svårt att bevisa att det var andra väderfenomen som som orsakat skadorna på skörden. Det är annat nu  för tiden, då försäkringsbolagen verkar hitta alla möjligheter att undgå att betala ut ersättning.

I Nordisk Familjebok, Uggleupplagan kan man läsa:
"Hagelskadeförsäkring är en försäkringsform, som har till ändamål att ersätta de genom hageloväder vållade skadorna å växande gröda. I utlandet, särskildt Tyskland, har denna försäkring varit länge praktiserad, men i Sverige, där risken för hagelskada är mindre än i sydliga länder, har hagelskadeförsäkringen ännu icke fått någon afseendevärd utbredning. Det första svenska försäkringsbolaget mot hagelskada bildades1862 och gällde endast landskapen Skåne och Halland. 1873 bildades Västmanlands läns hagelskadeförsäkringsbolag, och sedan följde flera länsbolag, så att 1906 sex svenska bolag arbetade i hagelförsäkring.

1900 bildades ett för hela Sverige gällande bolag, Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget, hvilket enligt statistik, hämtad från Meteorologiska centralanstaltens erfarenhet, indelade riket i zoner med olika premietariffer. Men ej heller detta bolag har fått någon stark anslutning. I de 7 svenska bolagen, samtliga ömsesidiga med rätt till uttaxering, ifall något år skador och förvaltningskostnader skulle öfverstiga premieinkomsten, uppgingo 1906 premierna till 134 270 kr. och skadeersättningarna till 110,884 kr."

 Här är förresten resultatet av mitt rensande. En bit kvar. I bakgrunden kan ni se den nymonterade gungan. Igår göt vi fundamenten. Nu skissar vi på en banvaktarstuga i lekstugestorlek och försöker övertala tågherrarna att ge oss ett av alla hopplöst rostiga renoveringsobjekt till lok att göra i ordning till lekplatsens krona. Just det sistnämnda verkar i nuläget vara svårt att uppnå... men vi jobbar på det:)

Tågpremiär 2013 i Lakvik

Den här helgen har vi kört igång tågsäsongen vid Risten Lakviks Museijärnväg. Jag och några andra tanter driver caféet vid Lakviks station. Ångloket väntar på en reservdel, så för dagen kördes tåget med ett disellok. Vi hoppas att vårt ånglok ska kunna rulla redan nästa helg. Har ni vägarna förbi Lakvik någon helg under sommaren rekommenderar jag en Lakviksfika och en liten tågtur ner till Risten. Där kan den som känner sig sugen ta sig ett dopp i sjön. Några resenärer köpte en utflyktskorg i caféet och fikade vid stranden mellan två turer.

 Jag höll mest till i köket och fixade rallarmackor eller diskade. Mary är en hejare på våfflor och Lena säljer och håller ordning på oss alla.

 Det finns mycket att titta på för stora och små.  Lite större barn kan låna dressin och ta en tur till hållplatsen Backasand och tillbaka. Men det krävs en vuxen för att vända de tunga dressinerna.

En SPÅR-hund hör väl till en järnvägsstation. Den franska Basseten Saffran sköter städningen under caféborden i trädgården och får mängder med klappar. Ylle fick tillbringa dagen i bilen och på biljettexpeditionen. Hon och Saffran har inte dragit riktigt jämnt.Det har vi idag försökt råda bot på med en lång promenad tillsammans. Det gick lugnt och fint till, så det finns hopp.