Puh! Tar en paus och rätar på den trötta ryggen. Inte kom jag ihåg att det var så här tungt att flytta en ritningshurts. Det är en extra stor en... 100 cm djup och 134 cm bred. Nu ska jag flytta in den i mitt lilla rum på ateljén. Den ska bli underrede till en divan är det tänkt. En divan är just vad jag längtar efter nu.
Här ligger innehållet från tre av de tio lådorna. Kanske det är dags att göra sig av med en massa gamla bilder. Men då kan jag ge mig sjutton på att något förlag frågar efter ett original för ompublicering.
3 kommentarer:
Säkert som amen i kyrkan! Har också haft hurtsar med tryckoriginal/filmer och vet precis vad som händer om man slänger. Kunden dyker upp och vill ha sina underlag även om dom är tio år gamla.
Fast det finns ju regler för hur länge man är skyldig att bevara.
Visst är det en märklig känsla när man börjar riva i sitt gamla. Plötsligt är man tillbaka i det som hände där och då, och ibland är det inte en alltigenom behaglig känsla. men ska man kasta? Jag vet inte...
Renee, Det blev några sopsäckar gammal bråte kastat. Får se hur länge jag minns vad jag slängde, så att jag inte lägger tid på att leta i onödan.
Mira, Ja man ska kasta. Pinsamt dåliga bilder är inte kul att lämna till eftervärlden. Sen hittade jag förstås ett och annat jag glömt att jag gjort som jag blev glad åt också.
Skicka en kommentar