Äntligen, divanen är klar! Blev däckad av en förkylning efter förra inläggets röjning på ateljén, så det tog lite tid att få ihop det. Kanske tog jag ut mig... eller troligare mötte jag nån illvillig virus i fredags när vi var på barnteater.
Har du varit på teater förut? frågade jag Krumeluren när vi väntade på att Pippis jul skulle börja.
- Ja, jag har sett Galinha Pintadinha i Brasilien, med mina föräldrar och en kompis. säger treåringen vältaligt som en liten herre.
Galinha Pintadinha är en sagofigur alla ungar i Brasilien älskar att se på TV och populär som barnteater. Här ett litet klipp med en sång Krumeluren kan.
Salongen var fylld av förväntansfulla ungar och deras föräldrar. De flesta andra barn medförde en mor eller farförälder. Krumeluren hade åtta vuxna med sig haha. Mamma, pappa, mormor, moster med sin pojkvän och morbror med tjej och "svärmor". Vi tog alla chansen att gå på barnteater med K som alibi.
Vi hade riktigt kul! Det är så härligt när ungarna lever sig in i spelet och hojtar tips till skådespelarna när det blir dramatiskt.
4 kommentarer:
En fin Ylle-divan, ser jag. Och Josef Frank, tror jag?
Fiffig idé med divanen på hurtsen och snyggt blev det.
Olgakatt, Tyvärr inte Josef Frank, men säkert inspirerat av honom. Det är gamla gardiner från Åhlens, som får duga tills jag gjort mig ett lapptäcke. Men idag lyxade jag till det med att köpa en liten handknuten Gabbe från Iran, så att Ylle får bra fäste när hon hoppar upp.
Renee, Tack, nu trivs jag oförskämt bra på jobbet:)
Så trevligt att läsa din blogg. Och tack för att du tittat in hos mig. Dina vinterbilder är så vita och krispiga. jag njuter verkligen av denna vinter - trots mitt trasiga växthustak.
Skicka en kommentar