Mälaröhöst

 Det gäller att ta vara på de fina höstdagarna. När solen värmer och färgerna mognar. I flera dagar har jag åkt förbi den här samlingen gamla äppelträd som riktigt lyst i guld och rött. När jag äntligen har kameran med mig har färgerna mildrats. Men se så fint de nedfallna äpplena lyser på marken. Till glädje även för älgar och skator.

 I det lilla gula huset bodde "kogubben" förr i tiden. När Lennart var så liten och vild att han klättrade upp i ett träd och hoppade ner på en ko för att rida. Det blev en kort ritt. Nu går här inga kor längre. Det är mycket tråkigt!

 Hilleshög kyrka skymtar bortom äppelträden.

 Vi tog en biltur i det fina eftermiddagsljuset. Ända tills vägen tog slut vid färjan till Adelsö. Då vände vi tillbaka och tog en promenad kring den vackra kyrkan vid Munsö.
På en skylt intill kan man läsa att det är en romansk rundkyrka från 1100-talet. Från början byggdes den mer eller mindre som ett försvarstorn. Inne i muren leder en trappa upp till "jungfrukammaren". Där var det tänkt att kvinnor och barn kunde söka skydd, medan männen samlades på en öppen övre våning med skyttevärn.

 På 1300-talet byggdes kyrkan till med sakristian och på 1400-talet tillkom vapenhuset. 1658 uppfördes gravkoret över räntmästaren Peder Bergenfeldt på Bona. I början av 1700-talet funderade man på att riva kyrkan, men i stället bättrade man på den med ett kor i väster som extra murstöd.
Det finns bara två andra sådana här rundkyrkor i stockholmstrakten, Bromma kyrka och Solna kyrka.

 Det är ofta intressant att strosa runt gamla kyrkogårdar och fantisera om människorna som levt här förr. I kanten intill kyrkogårdsmuren ligger gamla bortsorterade stenar. Undrar hur den lilla Karl Everts tid på jorden tedde sig. Inget årtal.... plockad ur sitt sammanhang.

Den här fina stenen fångar mig. Gunnar föddes samma år som min pappa Tårta... bara tio dagar senare. Men Gunnar blev bara 15 år.