Så blev jag alltså bloggare hastigt och lustigt. Mitt första vingliga inlägg igår kom till med fnittrigt stöd från bloggexperterna Christina, Lisette och Kesu. Så här dagen efter framstår det ju inte som så värst lyckat. Så nu ska jag se om jag kan få till ett mer vettigt försök :)
På lördagen samlades vi hos Christina och Håkan på Stribergs Station för att vara med på del två av Keramikkursen som vi påbörjade i november. Nu hade vår lärare Bi skröjbränt våra alster och vi skulle få lära oss lite om glasering. Vi var förstås väldigt nyfikna på om våra grejer hållit och gick ner till Bi i Stribergs gamla skola för att kolla. Sen blev det fest. Christinas och min kinesiske vän Shu hade följt med från Stockholm och det blev ett kärt återseende. Jag tror inte de träffats sedan vi var på besök under Ljusstråk 2006. Christina och Håkan bjöd på Sukiyaki.
Två gasolkök krävdes för att alla skulle nå till en gryta. Chris justerar vant gasreglaget.
Alla fick var sin skål med uppvispat ägg och en skål med ris. Sen var det bara att langa ner vad man ville ha av kött och grönsaker i den kokande buljongen. Mums! Bo och Bi har kul!
Luciamorgonen blev en smärre chock för stackars Shu. Fyra tvåbenta damer och en ivrig fyrbening gjorde gjorde entré sjungandes Luciasången och tindrandes med både ögon glitter och ljus.
Morgonen var klar och gnistrande kall.
Här är några av Håkans modellbilar. Otroligt fina, med tidstrogna detaljer som dekaler och tillbehör. Skickligt patinerade. Titta på den rostiga vattentanken! Och vilket fantastiskt mönster på väggen bakom, av skuggorna från bilarna på glashyllan över.
Kesu och Poppan viskar hemligheter vid frukostbordet.
Sen var det dags för arbete. Bi visar hur man håller krukan när den ska doppas i glasyrhinken. Kamerorna smattrar ivrigt.
Botten måste torkas av. Annars fastnar krukorna i sättplattan under glaseringen.
Bi skruvar krukan mot blöta disktrasor för att få bort de sista resterna glasyr.
Tack för en urtrevlig helg i Striberg! Nu är vi pirrigt förväntansfulla på att se hur det går med bränningen! Kanske redan om ett par dagar? Vi får hålla ett öga på Christinas blogg, för hon har lovat fotografera resultatet.
Nu är Shu äntligen installerad i farmors hus på Svartsjölandet. Lååångt från stan. Kvällen innan hade han farit dit med bussen, men inte gått av på rätt hållplats. Vilse i mörkret och kylan hade han knackat på i ett hus i närheten av bussens ändhållplats. Ett nödsamtal kom till mig mitt under fackeltåget för Gaza. Lennart erbjöd sig fara ut och skjutsa honom rätt, men jag hade bilnycklarna till den enda bilen med vinterdäck i fickan. Den snälle Färingsöbon lovade köra honom. I den förvirring som uppstod tog Lennart en sommardäcksklädd bil den 1 timma långa vägen och mötte upp vid huset.
I går for vi allihop och hälsade på. Vi hade ändå planerat att åka dit och gå igenom de av farmors kläder som inga syskon velat ha, för vidarebefordring till Brasilien och Israel.
Shu ville gärna ha den här T-shirten, som jag kommer ihåg från en släktresa till Mallorca.
Vi tog en promenad i omgivningarna. Här hälsar vi på hos Lennarts bror, som bor granne med farmors hus. Det här är ett gammalt badhus och ångbåtsbrygga från förr, där vi brukar lägga till när vi tar vår båt från Kungsängen för att hälsa på om somrarna.
Shu i tomtemössa.
I grannskapet finns fantastiska miljöer. Jag hoppas Shu kan bli inspirerad att börja måla igen.
