Det växer så det knakar i vårt kryddland. Kanske tack vare
Bis jordandar som vakar över det.
Jorden jag fick av grannen visade sig vara utmärkt potent. Ogräset friskar i. Förra helgen jag var här vågade jag inte inte börja rensa. Det gick inte att skilja ogräs från gröda. Idag har jag börjat rensa så smått. Tur att vi gjorde en ritning när vi sådde, så att jag vet vad jag ska leta efter när jag grymt vrålrensar.
Det blir en hel del till komposten nu.
I den här pallen ska enligt ritningen finnas tre sorters sallad. Två rader hittar jag, men raden med ruccola verkar inte ha tagit sig. Däremot finns några plantor vi glömt anteckna mitt i. Någon sorts böna tror jag. Kanske sojaböna. Spännande att se vad det blir.
Min första sådd av bondböna har i alla fall tagit fart. Den delar land med potatisen. Här har jag provat att täckodla. Jag har läst mig till att inte ta i för mycket när jag täckodlar. Hellre lite och bra. Det visar sig stämma. Jisses vad det sjunker undan. Aldrig har jag väl varit så glad åt all kirskål, som jag repar för att fylla på i potatislandet.
Att jag är på landet över huvud taget denna helg beror på att jag var inbokad som bromsare på tåget. Här kliver en ung konduktörsaspirant ombord.
En bonus denna helg var att det anordnades en runda med "öppna trädgårdar" i kommunen. Jag hann med att fara till Bersbo och handla lite plantor på marknaden och att besöka Carina Jarnhalls härliga trädgård. Hon bistod mig för några år sedan med goda råd och tillskärning av handblåst glas när jag började renovera våra fönster i Lakvik. Det här gamla äppelträdet är väl ett helt underbart bevis på livskraft. I stort sett endast barklagret ger liv åt det frodiga trädet.
