Dags att åka hem

Lite vemodig sista dag på landet. Det är så obeskrivligt vackert nu med alla höstfärger.

 Än finns det blommor.

 En liten padda stod som förstenad på vägen. Kanske var den död, eller för kall för att orka röra sig.

 Takstolarna är nu ihopskruvade. Så här på väg mot järnvägen var jag mycket nyfiken och nervös. Skulle de passa?

 Det gjorde de inte riktigt. Mitt urtag som jag trott skulle hamna mitt över hörnen, hamnade alldeles för långt ut. Det var bara att gå hem och hämta sticksågen. Och hurra! Nu är takstolarna fastspikade.

Takstolar till lekhuset

 Jag är i Lakvik några dagar. Ensam med Ylle. Det är ett sånt här avbrott från vardagen som jag längtat efter. Och planerat att göra så mycket av... Men som vanligt hinner jag inte med alla vilda projekt jag tänkt ut. Nu har jag i alla fall börjat snickra ihop takstolar till den lilla kiosken vi påbörjade under sommaren. Geringssågen jag fått i födelsedagspresent någon gång i forntiden har äntligen kommit till nytta.

 Så här ser ändarna ut innan jag täljt dem klara.

 Köket i "röda huset" får bli snickarverkstad nu när sommaren är över.

 Som vanligt har jag flera saker på gång samtidigt. Fönstret jag renoverar har suttit på ett hönshus. Karl-Inge i järnvägsföreningen skänkte det till vårt kioskbygge. De små kvadratiska fönstren hittade Lennart i en antikaffär. Dem sparar jag till banvaktstugan som blir nästa projekt på vår lekplats vid muséijärnvägen. Kanske nästa sommar...

Nu återstår att se om jag mätt rätt och att takkonstruktionen håller. Det här är mitt första husbygge. Även om det är litet bör det ju vara stadigt.

Värdigt förfall

När Christina Alvner bodde i Hova hade hon en trädgårdsbil. En gammal Peugeot bortom renoveringsförsök. Ett slags dekorativ installation. Under våra morgonpromenader i Kungsängen passerar Ylle och jag ett liknande bilvrak i vackert förfall. Häromdagen var det inbäddat i ett underbart varmt förhöstljus som jag inte kunde låta bli att plåta.

 Nere vid Gröna udden hade den ensamma skarven fått sällskap. I flera år har jag bara sett just en enda. Jag vet inte var de har sin häckningsplats. Tydligen är vår vik lämpad fiske och solbad.