Vykortsvackert

Kylan fortsätter och det är otroligt vackert. Idag när jag lämnat hästen i hagen efter vår ridlektion kunde jag inte låta bli att stanna kvar en stund och fotografera.

Tyvärr blev det inga actionbilder i hagarna. Alla hästar stod och myste i solen.

Den söta skäcken med för litet täcke är Casper, en av mina favoriter. Hans kompis får gå naken eftersom han brukar busa så mycket med de andra hästarna att de sliter sönder hans täcken hela tiden.

För en gångs skull lyckas jag fotografera en fågel. Hon valde att spara på energin och sitta still i stället för att flyga, som hon nog egentligen ville, när jag kröp nära. Nu längtar jag efter den nya kameran som jag beställt och som har bättre zoom.

Sen gjorde Ylle och jag vår vanliga runda innan vi åkte till jobbet. I ett stråk på isen hade det bildats stora iskristaller. Det måste varit en spricka i isen som läckt vattenånga i natt. Jag gick ju här för ett par dagar sedan och då var det snötäckt.

På de ställen där pudersnön ligger är det fortfarande issörja under. Någon hade hackat ett litet hål som jag stack fingret i. Isen är nog rätt tjock, men man undrar ju hur hård den är. Jag hade inga isdubbar med, så vi vände tillbaka mot land.

Kallt

 Idag vågade vi oss för första gången i år ut på isen. Det har ju varit minst sagt fram och tillbaka med vintern och sjön har frusit och gått upp i omgångar. Men trots att det varit under minus 20 grader några dagar är det fortfarande blöt sörja under snön på vissa ställen. För säkerhets skull följde vi i spåren av andra. Någons fina hjärta var brutalt överkört.

 Här är en som älskar kylan. Hon kutar som en dåre. Igår var det så kallt att ögonlocken frös igen varje gång jag blinkade. Det är inte skönt, men härligt att se SOLEN igen!

Vinterdag

Nu snöar det. Redan i helgen hade vi fått lite nysnö så världen såg ren och ny ut igen. Jag hade hoppats på tunt snötäcke och hård kyla så att fästingar och mördarsniglar skulle få en match, men nu ser det ut att bli rejält ett täcke i stället.

När man tar med en treåring på hundpromenad kommer man inte särskilt långt. Då är det bra att ha nära till ett fält att leka på.



Sen lånar jag gärna ut min padda. Pettsons uppfinningar kan jag rekommendera till alla som har små barn att underhålla.

Tadam!

Äntligen, divanen är klar! Blev däckad av en förkylning efter förra inläggets röjning på ateljén, så det tog lite tid att få ihop det. Kanske tog jag ut mig... eller troligare mötte jag nån illvillig virus i fredags när vi var på barnteater.

Har du varit på teater förut? frågade jag Krumeluren när vi väntade på att Pippis jul skulle börja.
- Ja, jag har sett Galinha Pintadinha i Brasilien, med mina föräldrar och en kompis. säger treåringen vältaligt som en liten herre.
Galinha Pintadinha är en sagofigur alla ungar i Brasilien älskar att se på TV och populär som barnteater. Här ett litet klipp med en sång Krumeluren kan.

Salongen var fylld av förväntansfulla ungar och deras föräldrar. De flesta andra barn medförde en mor eller farförälder. Krumeluren hade åtta vuxna med sig haha. Mamma, pappa, mormor, moster med sin pojkvän och morbror med tjej och "svärmor". Vi tog alla chansen att gå på barnteater med K som alibi.

Vi hade riktigt kul! Det är så härligt när ungarna lever sig in i spelet och hojtar tips till skådespelarna när det blir dramatiskt.

Utrensning

 Puh! Tar en paus och rätar på den trötta ryggen. Inte kom jag ihåg att det var så här tungt att flytta en ritningshurts. Det är en extra stor en... 100 cm djup och 134 cm bred. Nu ska jag flytta in den i mitt lilla rum på ateljén. Den ska bli underrede till en divan är det tänkt. En divan är just vad jag längtar efter nu.

Här ligger innehållet från tre av de tio lådorna. Kanske det är dags att göra sig av med en massa gamla bilder. Men då kan jag ge mig sjutton på att något förlag frågar efter ett original för ompublicering.

Förgängligt

 Så blev det vår i luften. En snögubbes liv kan vara kort. Vulkanen som Olle, Lisa och Krumeluren byggde med juldagens pudersnö, växte till en vacker snögumma dagen efter när det blev perfekt kramsnö. Hon fick också en ståtlig man, som nu krympt betydligt. Tur att fotona finns kvar, så att vi minns dem i sin fulla prakt.

foto: Iroda

foto: Iroda

foto: Iroda