Jag har varit höstdeppig några veckor och Ylle har haft en högst ovillig promenadmatte, men nu i morse var SOLEN här. Snabbt påklädd och med kameran på axeln klev vi ut i morgondimman.
Den här vassruggen med det lilla trädet har jag säkert fotograferat hundra gånger, men jag blir alltid glad över den.
Nere vid Gröna udden har vi haft tusentals vitkindade gäss hela sensommaren och förhösten. Kanadagässen som vi svurit så mycket över genom åren har varit väldigt få. Bara fyra, fem lågmälda och blyga i utkanten av gässhavet. Nu har alla gäss dragit vidare. Troget kvar är det här gänget gräsänder som vi hälsar på varje morgon. Sju grabbar och EN hona. Jag gillar dem. Killarna smågnabbas hela tiden såsom ynglingar brukar och de håller ihop när de drar runt utefter stränderna.
På stenen där skarven brukar sitta och torka sina vingar, satt i stället en mås och solade.
