Krumelurer och streck

Den skrattande skidåkaren

2012-01-09T17:35:00.000+01:00

Vi längtade efter snö, så vi for till fjällen några dagar. Med en välbehövlig blogg- och datorpaus. December var ju lite arbetskrävande. Nu slänger jag in en liten filmsnutt på Krumeluren och hans service-team under hans premiär som slalomåkare.

... och så några bilder här hemifrån, denna snöfattiga vinter. I söndags, mellan passen i TV-soffan där vi följde slutsträckorna i Tour de Ski, lyckades jag lura med man och hund till min favoritrunda på Lennartsnäs-halvön.

Gott nytt år!

2011-12-29T22:53:00.001+01:00

I stubben
Gubben bjöd på rostade hasselnötter och doftande te bryggt på ljungblommor. De satt i den sköna värmen från Gubbens sprakande järnkamin. Busmössen ville höra om alla flickans spännande äventyr hos älvorna. Nu, så här i den trygga värmen kunde hon skratta åt de hotfulla jordandarna och den kyliga älvadrottningen.

Lucka 25 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 24, Friheten

2011-12-27T21:39:00.001+01:00

Flickan smög ut ur älvadrottningens spegelsal, sjungande starens sång. Sedan sprang hon genom de vindlande gångarna och klättrade uppåt mot friheten.
Andfådd och med skrapade knän kravlade hon upp mot den smala öppningen.

Där möttes hon av sina vänner.
- Nu går vi hem till mig och firar jul! sa Gubben i Stubben och gav henne en stor kram.

Lucka 24 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 23, Gåvan

2011-12-23T06:41:00.002+01:00

Medan Gubben i Stubben och busmössen sprang omkring i skogen och letade efter flickan, fortsatte hennes möte med älvadrottningen långt nere under jorden. Drottningen verkade totalt uttråkad och flyttade sig snart till sin favoritplats framför den stora guldspegeln.
- Vilken är din Gåva till mig? frågade drottningen släpigt.
Oj, tänkte flickan, någon gåva har jag ju inte! Så tanklöst av mig. Tänk om hon blir rasande och kastar mig i sin fängelsehåla. Då fick hon syn på den pyttelilla älvan som hjälpt henne med badet. Älvan virvlade runt i en lekfull dans. Det gav flickan en idé. Hon började sjunga starens sång. Den fick drottningen att försjunka i drömmar om vår och morgondimma.

Nu är det nog dags att jag tackar för mig och smyger hem, beslöt flickan. Bäst att passa på medan drottningen drömmer.

Lucka 23 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 22, Sökandet

2011-12-22T07:29:00.000+01:00

Gubben i Stubben blev väldigt orolig när flickan inte kom tillbaka. Han gav sig iväg för att söka efter henne. Ganska snart stötte han ihop med busmössen, som var ute och lekte riddare bland stubbar och barr. Gubben övertalade dem att hjälpa till att leta.
- Så utmärkt att ni är beväpnade! sa Gubben. Nu när året är som mörkast finns allsköns oknytt i rörelse.

Busmössen, som alltid är lite ängsliga av sig, såg sig förskräckt omkring. De höll sig nära Gubben för säkerhets skull. Deras känsliga nosar fick snart upp vittring efter flickan.

Lucka 22 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 21, Drottningen

2011-12-21T07:18:00.003+01:00

Nybadad, kammad och med guldband i håret, blev flickan klädd i en klänning som älvornas skräddare sytt speciellt för henne. Hon hade aldrig tidigare känt sig så fin. Nu blev hon nervös inför mötet med drottningen. Vad skulle hon säga? Det var ju bara den enorma nyfikenheten som fått henne att följa efter älvorna ner i deras palats under jorden.

Förlägen följde hon med den lille butlern till drottningens sal. Hon neg djupt, men vågade inte säga ett ord. Här nere var allt så annorlunda än uppe på marken. Och här fanns varelser hon inte visste existerade. Drottningens lilla hund t.ex. Så liten. Ännu mindre än hennes små busmöss. Hon undrade vad som var sant av alla historier hon hört om hur farliga älvor är.

Lucka 21 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 20, Älvornas badrum

2011-12-20T07:19:00.004+01:00

En mycket liten älva kom och hämtade flickan. Hon var så ung att hon inte fått sina vingar ännu. De gick genom vindlande gångar. Flickan hade svårt att hinna med den lilla älvan. Hon såg sig förundrad om på allt vackert omkring dem. Till sist kom de fram till det underbara badrummet.
Härligt, tänkte flickan. Så får jag ett julbad utan att behöva hinka vatten från källan!

Lucka 20 i Fox Magiska Adventskalender
Tack till Hanna Källebo Neikter som har bidragit med den vackra tavlan i älvornas badrum

Lucka 19, Älvornas butler

2011-12-18T06:38:00.003+01:00

-Tack det räcker! hördes det från andra sidan den stängda porten. Då ringlade ormen väsande iväg. Dörren öppnades och en liten vresig man uppenbarade sig.

-Ni söker audiens hos älvadrottningen. Skogsfolk! Tror ni att det går an att komma hit svettig och lortig? Detta är ett palats! Det kräver vett och etikett! Följ mig. Ni kommer att desinficeras och snyggas upp. Sedan får vi ta ställning till om ni får träffa hennes majestät drottningen.

Vad är det här för märkligt ställe? tänkte flickan.

Lucka 17, Så nära

2011-12-17T06:38:00.004+01:00

Nu vidgade sig grottan. Här kunde hon gå rak. Golvet var slätt och här och där skimrade det av guld. Så hamnade hon framför en stängd port. Flickan skulle just knacka, när en väldig orm ringlade sig ut från en spricka i berget. Bäst att stå blick stilla, tänkte hon.

Ormen reste sitt huvud och stirrade på henne. Då hördes en röst från andra sidan dörren....

Lucka 16 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 16, Mot det okända

2011-12-16T07:19:00.005+01:00

Jordandarna lät henne till sist passera, men muttrade osäkert med varandra. De var oense och en av dem hävdade att de begick ett stort misstag, som älvadrottningen skulle bestraffa dem för. Klättringen blev väldigt svår för flickan. Schaktet var trångt och slipprigt. Hon avundades älvorna som så enkelt kunde sväva och byta form. De kunde bli tunna som grässtrån om det behövdes.

Det kommer att bli ännu svårare att ta sig upp, tänkte flickan andfått. Hon försökte undvika att trampa på spindlar och gråsuggor, men hon mötte obehagligare varelser än så. Hotfulla väktare flåsade henne i nacken och följde varje steg hon tog. Kanske är jag mer nyfiken än som är hälsosamt, funderade hon och började för första gången bli riktigt orolig. Jag är inte rädd för någon intalade hon sig.

Lucka 16 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 15, Älvornas grotta

2011-12-15T07:46:00.005+01:00

Plötsligt började hela älveflocken glida ner i marken. I en liten skreva mellan två stenar såg flickan den sista älvans stoftmoln försvinna i djupet. Det måste vara här de har sitt bo, tänkte flickan. Knappt hade hon böjt sig ner för att se bättre då hon bländades av ett starkt ljussken. Då var hon säker på att hon kommit rätt.

- Vem är du vitter, som vågar dig hit? väste en skrovlig iskall stämma.
Flickan såg sig om. Ur mossan reste sig fyra gruvliga jordandar.
- Var hälsade jordens väktare, sa flickan försiktigt. Här är det bäst att vara listig, tänkte hon. Jag ska ge dem mitt namn och ändå inte.
- Jag är Rettodrettiv Aval, med ärende till älvadrottningen.

Lucka 15 i Fox Magiska Adventskalender
Bi Berg, Dreja Krukmakeri i Ringshyttan, har skapat de fyra jordandarna.

Lucka 14, Älvdansen

2011-12-14T08:05:00.001+01:00

Flickan kände att hon måste följa efter de vackra älvorna.
- Nej, ropade Gubben. De är mycket farliga. Kommer du in i älvdrottningens cirkel kan hon ta all din kraft ifrån dig!
Flickan lyssnade inte. Hon sprang över mossan. Hela dagen dansade de vackra älvorna runt över myrar och sänkor. När den korta dagen mörknade var hon så trött att hon dråsade ner i mossan för att hämta andan. Kanske tar de min kraft nu, tänkte hon. Men nyfikenheten fick henne att fortsätta .

Jag undrar var de bor, tänkte flickan. Det måste jag ta reda på....

Lucka 14 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 13, Magisk morgon

2011-12-13T16:38:00.001+01:00

Nu satt Gubben i Stubben och arbetade med de nya kängorna. Flickan tittade nyfiket på. Det blev kväll och det blev natt. Snart sov hon och drömde om älvor. Gubben arbetade oförtrutet vidare.

Solen steg mödosamt och det bleka skenet silades mellan trädstammarna. Världen var som förtrollad. Överallt glittrade det av älvstoft. Förundrade såg Gubben och flickan älvorna dansa vidare och sjunga sin spröda sång för skogens alla djur och väsen.

Lucka 13 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 12, Bråttom

2011-12-12T20:16:00.000+01:00

Vedhuggningen hade tagit mer tid än hon trodde. Nu skyndade hon sig mot Gubben i Stubben. I morgon kommer redan den magiska dagen som människorna kallar Lucia. Äntligen ska hennes frusna fötter få nya kängor. Hoppas bara att Gubben är hemma! Med bultande hjärta knackade hon på den lilla dörren.

Lucka 12 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 11, Ved för vinter

2011-12-11T08:49:00.004+01:00

När det blev dags för att jobba med veden var busmössen såklart försvunna. Men det gjorde inte så mycket. Skönt att inte behöva vara orolig att de ska få ett vedträ i huvudet.
Snart är hon rustad för vinter. Sedan måste hon se till att komma iväg till Gubben i stubben, så att hon får nya skor innan snön kommer. Småfolk är tåliga, men det är inte så skönt att pulsa fram barfota i snö.

Lucka 11 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 10, Nosa på faran

2011-12-10T07:30:00.003+01:00

De låg en stund och lyssnade till trollets klampande. När skakningarna lagt sig och stegen knappt hördes längre, kunde flickan inte låta bli att smyga ut. Nyfiken är hon alltid.
-Vart kan han vara på väg? undrade hon tankfullt. Troll kan ställa till mycket olycka.

Mössen kallade ängsligt på henne. - Vi skulle ju hålla oss stilla sa du! Tänk om det kommer tillbaka!

Lucka 10 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 9, Muller om natten

2011-12-09T07:33:00.005+01:00

Vithår och hennes små gäster vaknade av att hela marken skakade.
- Det luktar troll! pep mössen ynkligt.
- Det är ingen fara, lugnade flickan viskande. Bara vi är tysta och stilla. Troll är inte särskilt uppmärksamma och de ser ganska dåligt.

- Ser illa och luktar illa, fnissade mössen nervöst.

Lucka 9 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 8, En glad kväll

2011-12-08T08:26:00.001+01:00

Flickan lyckades få mössen att skärpa sig. De hjälpte henne till och med att tvätta färdigt, även om de mest sprang omkring och lekte med tvätten. Inte fullt så ren som den nyss var, blev den i alla fall till slut inplockad och nedstuvad i flickans kista.

Sen tände de brasan och satt i värmen och åt vad huset bjöd. Mössen visade sig vara ena riktiga historieberättare. Flickan hade inte haft så roligt på länge.

Jag skulle nog behöva ett par möss som husdjur, tänkte flickan. Om de bara inte var så vilda.

Lucka 8 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 7, Husesyn

2011-12-07T08:28:00.003+01:00

Mössen skuttade vidare. Det här var ett spännande ställe. In genom flickans dörr for de ivrigt nosande på allt nytt. Det luktade så gott av mat och torkade växter att de inte märkte flickan som tyst stod och tittade på. Småfolk kan konsten att göra sig nästan osynliga

Först när de på andra varvet kilade ut från sovkammaren och in till storstugan såg de henne. De stirrade förskräckt på den ljusa gestalten.

- Hej där busfrön, sa flickan. Det här är mitt bo! Men om ni kan hålla er lite lugna kan jag bjuda er något att äta.

Lucka7 i Fox Magiska Adventskalender
Stort tack till Maya, som ägnade kvällen åt att bygga flickans bo!

Lucka 6, Busmöss

2011-12-06T14:40:00.001+01:00

Men, vad händer här?! Flickan, som Mossfolket kallar Vithår, hade gått för att hämta mer tvätt. Hon hade bara varit borta några minuter, när det började prassla i snåren.

Den här tiden på året, nu när det börjar bli kallt kommer skogsmössen för att söka sig till människornas hus. Även småfolk kan få besök. Genast började de rasa runt och klättra bland tvättlinor och sköljkar.

Vad ska flickan nu säga?

Lucka 6 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 5, Tvättdag

2011-12-05T13:58:00.001+01:00

Hon gnolade på en visa hon hörde staren sjunga i våras. Man kan inte annat än vara glad när det är fint väder. Tvättdagar är visserligen jobbiga, men finns det något härligare än doften av ren tvätt på ett klädstreck?

Stararna har nu rest söderut. De tog adjö för mer än en månad sedan. Hon längtar till våren när fåglarna kommer tillbaka. Pappa stare brukar bygga ett bo i ett hål i en stor asp i närheten. När ungarna kläcks samlar flickan de ljusblå äggskalen. De är fina att smycka hennes eget bo med.

Lucka 5 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 3-4, Mossfolk

2011-12-03T08:12:00.002+01:00

Flickan reste sig för att vandra hemåt. Dimman dansade i gläntan och hon huttrade lite. Jag måste be gubben i stubben att göra mig ett par skor till vintern, tänkte hon.

Utan att hon märkt det hade Mossfolket samlats kring henne. De hälsade hövligt.
-Vi önskar dig en trygg hemfärd Vithår, sa den närmaste lille mannen med sin ljusa röst. Och se upp för trollet, varnade han.

Tack mina vänner. Jag vet att ni håller noga uppsikt över allt som händer i skogen, sa flickan. De vet inte mitt namn, tänkte hon. Man ska vara försiktig med att sprida sitt namn om man vill vara fri i världen.

Lucka 3-4 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 2, Barfota

2011-12-02T15:53:00.001+01:00

Kvar i den mjuka mossan sitter en liten, liten flicka. Hon är inte rädd för trollet Gluffo. Nej, hon är inte rädd för nånting faktiskt. Mest av allt är hon nyfiken. Hon har klättrat upp på det högsta berget. Härifrån kan hon se långt. Nere i dalen skymtar hon ljusen från människornas fönster. De har ingen aning om att det finns så många små som strävar med sitt i skogen.

Snart måste hon resa sig och bära hem bären hon plockat. När som helst kommer snön och hon måste samla mat för hela vintern.

Lucka 2 i Fox Magiska Adventskalender

Lucka 1, Vem traskar på vårt tak?

2011-12-01T15:33:00.003+01:00

Stormen hade till sist bedarrat. Kvällen blev klar och kall. Här och var började skogens småknytt våga sticka fram sina darrande nosar i månskenet. Det prasslade i mossan av små tassar.

Plötsligt hördes ett stånkande och pustande. Det brakade av knäckta pinnar. De minsta varelserna slank snabbt undan för att ta skydd i sina hålor och gömslen. Förskrämda kikade de fram på vidundret. Där går Gluffo, viskade de.

Lucka 1 i Fox Magiska Adventskalender.
Tack Maya för hjälpen med den här luckan.

Teori i Karin-gruppen

2011-11-24T21:28:00.001+01:00

Jag rider en morgon i veckan i Upplands Bro Ryttarförening. Jag har ridit i den här gruppen i flera år. Här heter de flesta av oss i gruppen Karin. Det är väldigt praktiskt. Det gör att jag tar åt mig av alla instruktioner och kritik riktade till någon Karinarna... Jag lär mig fem gånger mer kan man säga, för i de flesta fall behöver jag också de korrigeringar mina namnkamrater får.

Jag gillar att vi rider på förmiddagen. Det är lugnare i stallet. Ingen ridgrupp varken före eller efter och vi kan ta god tid på oss att pyssla och kommunicera med hästarna. Eftersom det är dagsljus kan vi ofta ta en liten uppvärmningsrunda i skogen också, innan vi går in i ridhuset. Och vi får glädja hästarna med att släppa dem i hagarna efteråt.

En gång per termin har vi teorilektion. Den här gången hade vi önskat att lära oss lite om hästmassage. Jag hade tänkt ta med kameran för att filma, men den glömde jag hemma. Det fick bli en liten snutt med mobilen i stället.

När jag ändå är igång med hästprat, vill jag tipsa om en jättebra nyutkommen bok: Hästen i Rörelse, av Gillian Higgins. Förlaget Natur & Kultur.

Som ni ser på omslaget har man målat hästarna. Det gör att man förstår hästens uppbyggnad och rörelsemönster mycket bättre. Boken innehåller massor av väldigt bra bilder. Plötsligt förstår man hästens begränsningar och möjligheter och ser vad man ska sträva efter i sin ridning. Så att man jobbar ¨med¨ hästen och inte mot den.

Jag har fått många aha-upplevelser, som gjort min ridning bättre.

I slutet av boken finns ett kapitel om hur man förebygger skador med hjälp av massage och stretching... Pilates för hästar.

En av de bästa faktaböcker i ämnet jag sett! Rekommenderas.

Höstpromenader i Lakvik

2011-11-22T23:26:00.000+01:00

Vi for på en långhelgstur till Lakvik. Hösten är konstigt mild. Enstaka sommarblommor bland murknande löv.

Dagarna är mycket korta. Färgerna dova. Landskapet vilar.

Någon tror det är vår.

Vi strosar bland Risten-Lakviks Museijärnvägs alla ting. Rosten målar kartor med arkipelager i fantasilandskap.

Här väntar skatter på att tas omhand.

Krumeluren styr våra vandringar.

Ett försök att måla

2011-11-15T14:42:00.000+01:00

Nu när jag till sist skaffat en iPhone, måste jag ju testa Brushes. Christina har visat så många fina bilder... och det såg så lätt ut på hennes film. Det var det såklart inte! Men rätt kul. Jag roade mig på bilresan mellan Kungsängen och Uppsala i lördags. Så här långt hann jag:

Behövs lite träning.
Det tar ett tag innan jag lärt mig alla finesser på telefonen. Känsliga fingertoppar krävs:)

Aquaria

2011-11-14T20:16:00.000+01:00

När en Krumelur har varit hemma från dagis några dagar, men piggnat till lite, är det lagom med en utflykt. Vi passade på att titta på fiskar på Aquaria på Djurgården. Det var väl värt ett besök!

Färdig!

2011-11-12T00:24:00.000+01:00

Nu är det bara lackningen kvar. Sedan kan Marc utmana hajarna.

Brädmåleriet fortsätter

2011-11-11T03:24:00.001+01:00

Marc väntar på sin bräda. Snart ska han surfa i Peru. Det är hög tid att få den färdig. Undersidan målade vi i oktober. Så här ser ovansidan ut i arbetets stund.

Marc har gjort en skiss på hur han vill ha den. Vi följer så gott vi kan.

Mycket haj blir det.... Nästan som en besvärjelse. Hajar är surfares mardröm.

Krumelurens pappa har "shapat" brädan. Hans logga syns i "fören". Depontes Surfboards.

2011-11-10T14:19:00.000+01:00

Även om man är sjuk kan man ju inte ligga på soffan hela dan. Krumeluren ville mata änder. Han snodde raskt morsans smörgås, pillade bort tomaten och gurkan och stoppade mackan i en påse.

En pytteliten snigel promenerade på bilrutan.

Inga änder inom synhåll idag, konstigt nog. Här brukar vara fullt, åtminstone av kanadagäss och vitkindade dito.

Det gjorde inget, tyckte Ylle. Hon agerade gärna gås och dök efter brödbitarna Krumeluren kastade.

Sedan var Krumeluren mogen för en tupplur.

Ajfån

2011-11-10T10:50:00.000+01:00

Nu har jag också blivit med ajfån. Jag får tips och lär mig trix av Krumeluren som är förkyld och hemma från dagis.

Level up

2011-11-08T14:05:00.000+01:00

Nu har jag levlat upp, som min dotter påminde mig om i går. Ännu ett år har lagts till min erfarenhetssamling. Jag blev varmt firad av familjen med en underbar middag hemma hos Krumeluren. Stort varmt tack! Senare på kvällen underhöll Ylle med harpospel och skönsång. Hon har oanade talanger den hunden!

Tack också till Lucia Röed, som bidragit med underlag till denna bild.

Animationsinspiration

2011-11-05T12:29:00.000+01:00

Sedan i somras när vi provade på att göra fil-animation på Urkultfestivalen, har jag tänkt mycket på animering... Vill prova att leka med det själv. Därför har jag börjat titta på animerad film med andra ögon: "Hur gör man-funderingar". Hittade den här filmen sen jag klickat vidare från en en länk hos Stationsvakt. Redan 1919 är den gjord.

Mälaröhöst

2011-11-01T18:36:00.001+01:00

Det gäller att ta vara på de fina höstdagarna. När solen värmer och färgerna mognar. I flera dagar har jag åkt förbi den här samlingen gamla äppelträd som riktigt lyst i guld och rött. När jag äntligen har kameran med mig har färgerna mildrats. Men se så fint de nedfallna äpplena lyser på marken. Till glädje även för älgar och skator.

I det lilla gula huset bodde "kogubben" förr i tiden. När Lennart var så liten och vild att han klättrade upp i ett träd och hoppade ner på en ko för att rida. Det blev en kort ritt. Nu går här inga kor längre. Det är mycket tråkigt!

Hilleshög kyrka skymtar bortom äppelträden.

Vi tog en biltur i det fina eftermiddagsljuset. Ända tills vägen tog slut vid färjan till Adelsö. Då vände vi tillbaka och tog en promenad kring den vackra kyrkan vid Munsö.
På en skylt intill kan man läsa att det är en romansk rundkyrka från 1100-talet. Från början byggdes den mer eller mindre som ett försvarstorn. Inne i muren leder en trappa upp till "jungfrukammaren". Där var det tänkt att kvinnor och barn kunde söka skydd, medan männen samlades på en öppen övre våning med skyttevärn.

På 1300-talet byggdes kyrkan till med sakristian och på 1400-talet tillkom vapenhuset. 1658 uppfördes gravkoret över räntmästaren Peder Bergenfeldt på Bona. I början av 1700-talet funderade man på att riva kyrkan, men i stället bättrade man på den med ett kor i väster som extra murstöd.
Det finns bara två andra sådana här rundkyrkor i stockholmstrakten, Bromma kyrka och Solna kyrka.

Det är ofta intressant att strosa runt gamla kyrkogårdar och fantisera om människorna som levt här förr. I kanten intill kyrkogårdsmuren ligger gamla bortsorterade stenar. Undrar hur den lilla Karl Everts tid på jorden tedde sig. Inget årtal.... plockad ur sitt sammanhang.

Den här fina stenen fångar mig. Gunnar föddes samma år som min pappa Tårta... bara tio dagar senare. Men Gunnar blev bara 15 år.

Märkligt möte

2011-10-26T20:15:00.000+02:00

I skogen måste man traska varsamt fram. Där finns många mycket små varelser. De flesta är mycket skygga. Ylle och jag hade i går turen att stöta på en av de mer orädda. Den här vise gamlingen lät den sista eftermiddagssolen värma sin lilla kropp när vi passerade.

Dribblare på hög nivå

2011-10-26T17:20:00.000+02:00

Dagens underhållning i Stora Blecktornsparken, bestod av en hundvärldens Maradona.

Lunchrast i hösthagen

2011-10-24T17:57:00.000+02:00

Nu är Ylle i en höglöpsperiod. Då föredrar jag att ta bilen en bit när vi tar långpromenaden, för att inte lägga ut frestande luktspår till traktens hanhundar.

Idag for vi till Örnäs. Det är ett stall med islandshästar. Vi vill ju ha något intressant att titta på när vi stretar fram i höstrusket.

Tyvärr var caféet inte öppet ännu.... men vi hade tur ändå. Det var dags för hästarnas lunch. Här kommer en liten actionfilm.

Det är verkligen höstkänsla nu. Skymning mitt på dagen.

Stallbyggnaderna är så vackra. Jag älskar gammalt tegel. Det blir en så levande yta.

Alldeles intill ligger Örnäs Herrgårds juicefabrik. Där ser ut att produceras för fullt.

Palatset

2011-10-20T02:00:00.002+02:00

Ett barnens kulturcentrum! I det gamla Riksarkivet på Riddarholmen har man skapat en plats för fantasi och kreativitet. Tillsammans med barnboksförfattare och illustratörer gick jag en rundvandring i det vackra pånyttfödda huset. Det har stått tomt en massa år. Någon gång på nittiotalet medverkade jag i Svenska Tecknares tecknarmässa där. Då var huset rått, slitet och charmigt förfallet. Nu har det ömsint tvättats och fyllts med nytt liv. När det byggdes 1887-1890, var det Stockholms mest moderna byggnad. Den första med vattenklosett. Den första byggnad som var högre än Slottet. Stommen är en stålkonstruktion liknande ett mekano av gjutjärn och valsat järn med tegelbeklädnad. Eftersom det var ämnat som riksarkiv var man särskilt noga med brandsäkerheten och huset försågs med vattenburen värme i märkliga stående gjutjärnselement.

Vi började vår rundvandring i läshörnan, där vi kände oss hemma.

Huset innehåller massor av rum för olika skapande aktiviteter. TV och film-studion fick mig att ta upp kameran. Här mekades det med tekniken. Soffhörnan, med utsikt mot Rosenbad lämpar sig för spännande intervjuer.

Här kan man filma bilscener. Bakom bilen har man monterat en TV-skärm som kan visa bakgrunder under filmningen, precis som i Hollywoodfilmer.

Här är mix-studion.

Musikstudion med instrumentet theremin, som Christina på Stribergs station beskrivit. Det som spelas i ledmotivet till Morden i Midsummer.

Till en filmstudio behövs såklart en kostymateljé. Här ser man också ett av de fantastiska gjutjärnselementen som värmer huset på vintern och kyler det om sommaren.

Lite rekvisita.

Den gamla rutchelkanan som byggts med tanke på snabb evakuering av Riksarkivets skatter finns naturligtvis kvar i det K-märkta huset. Här klart upptagen med annat... Förståeligt. Gissar att det vore frestande för ungarna att testa den annars.

Stiliga skyltar till de olika salarna.

Miljön är helt magisk. Fönster, snickerier, golv. Härligt att den byggnaden fått en ny uppgift! Min kollega Jessica har också berättat om vårt besök i Palatset.

Jag blir brädmålare

2011-10-11T23:33:00.001+02:00

Krumelurens pappa gör vågsurfingbrädor. Han skapade en "costum made" surfbräda till en av barnens kusiner, Marc, när han fyllde år för ett par veckor sedan. Nu har Marc funderat ut vad han vill ha för dekor på brädan. Det är här jag får hoppa in som brädmålare, med Krumelurens pappa som stöd. Det är min andra bräda. Den första målade jag till Marcs tioårsdag för några år sedan, men den har han nu vuxit ur. Det är drak-brädan längst till höger på den här bilden.

I söndags målade jag undersidan på den nya brädan. Marc hade gjort en skiss på en haj. Bilden på "tube-vågen" målade jag med inspiration från en annan surfbräda. Här kommer en liten film.

En liten hästkarl

2011-10-03T18:07:00.000+02:00

Krumeluren älskar hästar! Hela sommaren på landet har han sett till att grannens stora svarta vallack fått en daglig dos uppmärksamhet och tillika morot. Nu tjatar han om att han vill rida och har mycket att berätta om sina senaste ridturer. I går firade Upplands Bro Ryttarförening 25 år. Då passade vi såklart på att hälsa på.

Lillemons Super Rocket, heter hästen. Det är en Welshponny som är ganska nykommen till ridskolan. UBRF bjöd på gratis ridturer för både små och stora prova-på-ryttare.

Några hästar är också inkörda. Här är det russet Mulle, som drar iväg med Krumeluren och hans mamma.

Mulle heter egentligen Midnight Surprice.

Körning är minst lika spännande som ridning tycker Krumeluren, som i morgon firar sin andra födelsedag på Kanelbullens dag.

Vårt vägmuseum

2011-10-01T07:18:00.000+02:00

Inte långt från där vi bor finns ett vägmuseum. Vid Dalkarlsbacken på Stäksön finns en hel liten bukett av vägar från olika tider. En väg från 1600-talet, en från 1800-talet. Här nedanför ser vi 1930-talsvägen och ovanför den går motorvägen från 1971.

Stäksön har i tusentals år varit en knutpunkt för både vattenleder och landtrafik. Den branta backen upp från Ryssgraven var en mycket svår passage för resande norrifrån. Här var ett utmärkt ställe för bakhåll och överfall.

1665 gjordes den första stora förbättringen av framkomligheten. 200 soldater från Dalregementet blev hitkommenderade att bygga den långa stödmuren längs bergssidan mot Ryssgraven. Så fick platsen namnet Dalkarlsbacken. Här traskar Ylle och jag uppför den vägen som går på skrå utefter berget.

Genom skogen skymtar man Kungsängen bortom Svartviken. Ryssgraven ligger nere åt höger till. Det finns flera gissningar kring det namnets ursprung. Kanske har ryska krigsfångar arbetat här. En annan teori är att när ryssarna plundrat Sigtuna år 1187, kunde de släpa båtarna genom det grunda sundet och smita förbi Stäketborgen som låg på andra sidan Stäksön. En tredje förklaring till namnet kan vara att man fiskat med ryssja här.

På sjösidan nedom vägen finns idag ett naturreservat, med ett litet område urskog.

Den här granen har kanske klättrat över en nedfallen trädstam som nu sedan länge multnat bort. Eller så låg här ett stenblock, som nu rasat ner för branten.

Många märkliga träd finns här. Jag anar en förvedad häxa på besök från Magiska skogen.

Jag skulle inte gärna vandra omkring här en blåsig dag.

På ett ställe hittade vi den här stenhögen. Mitt i en glänta i skogen. Kommer att tänka på offerkast... Om någon mött en våldsam död på en plats, kastade man förr sten till ett röse när man passerade, för att hindra den dödes vålnad från att gå igen. Ju större sten man lade dit, ju längre kunde man färdas efter vägen utan att råka ut för en olycka. För säkerhets skull lade jag också dit en sten.

Sista biten av 1600-talsvägen går på plan mark och möter så 1800-talsvägen igen.

Den byggdes i mitten av 1800-talet. Då hade vagnarna blivit större och tyngre och hade svårt att ta sig upp för den gamla vägen. Man sprängde i berget och gjorde en genare vägsträckning. Sprängstenen användes för att fylla ut vägbanken vid Ryssgraven. Man råkade tyvärr spränga fram en källåder i berget. Det gör backen lerig om sommaren och istäckt om vintern.

Xingping - Vår elfte dag i Kina

2011-09-30T01:30:00.002+02:00

Här kommer en dag till från Christinas och min resa till Kina i våras. Christina berättade om den redan i juni. Precis som hon, har jag svårt att välja bort bilder från den här lilla staden. Ni får ursäkta om jag visar liknande bilder. Här skulle jag vilja stanna. Jag börjar med vår morgonpromenad och avslutar med mina filmbilder av vår dag.

Här kommer folk på väg att handla dagens matvaror. Bambupinnen på axeln eller barnbarnet på ryggen. Alla bär "arméskor".

Mycket folk i rörelse.

Landskapet kring staden är förtrollande.

Här är hamnen dit vi kom föregående dag. Kolla vattenhjulet intill muren.

Barnbarnet får vara med på jobbet.

Väldigt trög deg kräver arbetsplatsanpassning.

Både Chris och jag fastnar förstås för alla hundar. Vi hade ju innan vår resa fått höra om att man äter hund i Kina. Därför var det så härligt att se att de hundar vi mötte hade ett så trevligt liv. Jag som är matte till surkäringen Ylle, såg med glädje alla harmoniska fria hundar i gatuvimlet.

Spännande caféinteriör.

Kontoret på fickan, verkstan på gatan....

Det byggs för fullt. Gjutning av bjälklag.

Här kan man få akupunkturbehandling på gatan.

Kolla nålarna!

Ännu en verkstad på gatan

Utsikt från vårt hotellfönster.

Här och där i stan satt ambitiösa ungdomar och tecknade. Shu berättade att han rest hit under sin utbildning för att måla miljöer.

Ännu en godmodig hund!

Torkning av pomeloskal.

Skor och kläder på tork...

Missräkning och glädjeämne

2011-09-28T13:58:00.000+02:00

I fredags när jag och Krumeluren var nere vid Mälaren med Ylle, såg vi en hel stor ring av fjällskivling. Då hade vi ingen korg, men ett par dagar senare var vi tillbaka och plockade. Jag är mest van vid stolt fjällskivling, så för säkerhets skull googlade jag på rodnande fjällskivling. Till min stora besvikelse läste jag att det finns en form som växer i parker och trädgårdar och den kan ge magont. Det här fotot tog jag alldeles nyss, nu när korgen stått tre dagar. Därför ser de lite vissna ut. Sorgligt slut för så vackra svampar, men kanske har vi i alla fall räddat andra svampplockare från magont.

I stället för svampkok, gav vi oss i kast med kassen citroner som jag beställt från "Årstiderna". De levererar ekologisk frukt och grönsaker till dörren, en gång i veckan om man vill. Nu för tiden beställer jag bara sporadiskt. Lisa hade diskuterat marmelad med en vän häromdagen och han berättade att han aldrig köper marmelad i butik eftersom det är så mycket gift kvar i skalen. ... Jag är ingen marmeladmänniska och hade nog tänkt använda dem till hummous och sånt, men två kilo citroner kanske var att ta i. Så för första gången i livet gjorde vi ekologisk marmelad!

Kärnorna band jag in i en kompress och lät koka med. De innehåller tydligen en massa pektin, så att marmeladen stelnar bättre.

Varma burkar!

Den blev riktigt god. Nu ska vi fixa fina etiketter.

Tionde dagen i Kina

2011-09-20T00:32:00.000+02:00

Efter ett långt uppehåll, fortsätter jag min berättelse om Christinas och min resa i Kina i våras. Vår vän Shu, som var vår värd och ciceron i Kina, är nu tillbaka i Sverige igen och för några dagar sedan träffades vi på restaurangen i Stockholm där han jobbar. Min berättelse har nu kommit fram till vår tionde dag i Kina. Christina har berättat om den här och här.
Vi har kommit fram till Liuzhou, där Shus familj bor. Efter en natt på hotell fick vi träffa hans familj. Det var en fredag. Varje fredag träffas Shus svåger och hans vänner och äter frukost tillsammans. De är nu alla pensionärer. Den lagstadgade pensionsåldern i Kina är 60 år för män och 55 år för kvinnor, men i praktiken är många ännu yngre. När Kina skulle gå över till marknadsekonomi sades många upp för att de statliga företagen skulle effektiviseras. Många kom aldrig in i arbetsmarknaden igen. Jag vet inte hur gamla de här herrarna var, men de verkade i alla fall yngre än 60 år. Mysigt att ha en rutin att äta frukost tillsammans en gång i veckan!
Sedan hämtades vi av Shus kompis Liu, som var så generös och skjutsade oss runt i sin bil några dagar.
Här kommer min lilla film:

Septembermorgon

2011-09-17T10:27:00.000+02:00

Kvart i sju. Ohemult tidigt för mig att vara ute och gå. Morgondimman drog mig ut.

Solen är på väg upp över udden mot stora sjön.

Måsarnas holme i guld.

Hästen står och gonar sig i den första solstrimman. Hon betraktar mig nyfiket, men står kvar.

Den gamla rangliga bryggan står också kvar, trots att flera stolpar murknat och brutits. Nästa islossning kanske den lägger sig för att vila.

Månen lyser envist ikapp med morgonsolen.

Nu når solen just solen över trädkammen.

När jag kom in, med frusna fingrar, tände jag en brasa och betraktade gårdagens arbete.

Jag har provat på att göra varelser i papperslera.

Någonstans i mina fantasier börjar en saga böka kring.

Svart trumpetsvamp

2011-09-07T12:51:00.001+02:00

Ylle ville gå på tur igen, talade hon om med stor intensitet. Det var sen eftermiddag och solen värmde blekt. När vi passerade hagen vinkade jag åt ett rådjur. Det hördes aldrig några skott från skogen i söndags under bockjakten, så hon verkade inte oroad.

Ylle och jag vek in på en skogsväg jag inte gått på. Red den en gång för förtio år sedan, men då hamnade jag efter ett tag i en risig kärrskog. Nu hade granarna rensats från grenar, så det blivit fina mossklädda salar. Den första svamp jag fann var den här stolta fjällskivlingen. Hittade tre, fyra stycken. Tyvärr var de väldigt maskätna. Nu vet jag vart jag ska återvända nästa år!

Inte en enda guling, men vi hamnade rakt på ett väldigt bestånd svart trumpetsvamp. Och ingen korg hade jag... det var ju en hundtur. Plockade så mycket jag orkade bära i en tunn blå plastkasse. Lämnade kvar två tredjedelar. Här växte också massor av trattisar. Vilken svampsommar!

Letat gamla stigar

2011-09-06T00:39:00.000+02:00

Nu har septembermörkret kommit. När jag går mellan husen här på landet om kvällen, ser jag inte handen framför mig. Snubblar fram på känn. Inga ljusföroreningar här inte. I stan blir det ju aldrig mörkt. Här somnar jag så bra långt före midnatt - det händer aldrig i stan. Därför vaknar jag också utsövd tidigt. Första bilden tog jag strax efter sex i morse. Färgerna blir så varma i morgonljuset.

Väderprognosen lovade regn frampå eftermiddan, därför passade vi på att ta en tur i skogen efter frukost. Björnbären börjar mogna.

När jag var barn hyrde jag häst några somrar. Nu ville jag gå min bästa ridrunda. Det var inte så lätt. Gammelskogen har blivit kalhygge och ängarna har blivit granodling. Det var svårt att hitta rätta stigarna. Med hjälp av kraftledningen hittade jag så småningom rätt. Något som slår mig i år är att många enar har dött. Är det någon sjukdom som slagit ut enarna? Eller är det de senaste årens svåra vintrar som är orsaken? Någon som vet?

Min ridrunda gick på gamla gräsbeklädda odlingsvägar. En av dem finns fortfarande kvar. Det kändes skönt att känna igen sig när jag hittade vägen ner mot gården Mulstad.

Därifrån red jag landsvägen tills vägen korsade en gammal järnväg. Här är banvaktsstugan fortfarande kvar.

Den första sommaren jag hyrde häst, hade rälsen nyligen tagits bort. Banvallen blev en fin galoppväg.

En bit in på banvallen har ett jätteträd fallit.

På andra sidan trädet var det mer igenväxt. Ingen har hållit efter dikena, så det har blivit sankt. Vi valde att klättra utefter den branta sidan ...eller, jag valde, Ylle går med förkärlek i dy och ävja. På branten av andra sidan banvallen fick jag syn på gulingar! Klafs över!

Fullt med kantareller! En del fick jag sträcka mig upp efter... såg dem inte ens utan fick känna mig för. Andra fick jag hänga mig fast i träden för att nå ner till. De begynnande skavsåren av gummistövlarna var bortglömda. Plocka, plocka, plocka! Min svamplycka fortsätter!

Krumelurer på Skansen

2011-09-05T08:23:00.001+02:00

Det var en fin sensommardag och nallarna hade bökat till bekväma gropar att ligga och vila i.

Krumeluren tycker vanliga getter är minst lika spännande som björnar. Faktum är att alla djur med horn är favoriter just nu.

Trevliga höns spetade omkring. Lisas kompis Lisa, som har höns hemma, gissade att det kunde vara Hedemorahöns vi träffade.

Järvarna var pigga. De brukar annars alltid gömma sig när jag är på Skansen.

Till Lappugglorna hade vi tur att komma vid matningsdags.

Hur har jag det på jobbet idag...?

2011-09-04T14:22:00.000+02:00

Ja... jag läser igen bloggar jag missat i stället för att jobba som jag borde. Då hamnade jag hos Skaffaren, som slängt ut denna fråga och hos Mira, som replikerat. Något i ofas med tiden langar jag in den här bilden från min sommarateljé.

Någon gång i juli var här städat och vackert. Då kom en fotograf som skulle fotografera mig i arbete, för ett reportage i Hemmets Journal där jag målar korsordsbilder. Kanske kommer det reportaget inom kort:) Sedan dess har här förfallit. Jag har så lätt att bara jobba på, medan lådor och bråte hopar sig omkring mig. Jag trivs ändå väldigt gott i det här gamla köket. Vatten får jag hämta i en hink. Den står i den gamla "sinken"... våtplatsen i köket beklädd med zinkplåt. Praktisk och bra. När jag behöver byta målarvatten, slänger jag bara ut lortskvätten genom fönstret. Här finns allt jag behöver. När jag målar står jag vid bordet närmast. Ljusbordet ligger till vänster. Skissar och skannar gör jag i bortre hörnan, vid datorn, där det är minst störning från solstänket utifrån. Om det kniper i höst kan jag tända i järnspisen för att inte frysa.
Men nu går jag ut i solen och gräver lite.

Svamplycka trots bockjakt

2011-09-04T13:26:00.000+02:00

Den ilsket röda skylten om att det är jakt i skogen idag, fick oss att välja en runda längs lansvägen i stället för svampskogen. Ylle hade en tråkig dag igår, instängd på ateljén medan jag hängde med Krumeluren, alla mina tre barn och några kompisar på Skansen. Tänkte att hon var värd lite kompensation och tog långlinan och vandrarskorna. Jag kunde inte låta bli att speja uppåt skogskanten efter gulingar. Tur att jag nästan alltid har en hundbajspåse i fickan!

När jag kom hem och började rensa tyckte jag att det var konstiga små ludd här och var på kantarellerna.

Förklaringen kom när jag hällt ut alla svamparna. Då mindes jag att jag suttit på pendeltåget förra lördagen och försökt reda ut tovor i Ylles päls, för att hon skulle bli presentabel när vi kom fram till ett kräftkalas. Jag kunde ju inte sprida ludd omkring mig på tåget, så därför hamnade det i bajspåsen.

Robotar tar över!

2011-08-30T15:53:00.000+02:00

Tillbaka på ateljén efter sommaren. Ylle och jag delade en gourmérulle från Sibylla till lunch då det slog mig att det kanske är min städvecka. Jag spanade oroligt mot anslagstavlan...

Glatt överraskad kunde jag pusta ut!

Kvinnokraft

2011-08-25T19:45:00.000+02:00

Atbetet fortsätter med sommarens projekt, att stenlägga syrénbersån. Här kommer en liten lägesrapport i rörlig bild. Maya hittade en perfekt trappsten, som vi flyttade från ett dike till sin rätta plats.

Kort och gott

2011-08-20T20:14:00.000+02:00

Är hemma i stan en kort sväng och passar på att tvätta. I jeansfickan hittade jag den här komihåg-lappen. En kortfattad sammanfattning av sommaren...

Tjuvtitt

2011-08-16T19:40:00.000+02:00

Här är en korsordsbild att fundera över. Ni har gott om tid. Kommer inte i tidningen förrän i oktober.

På mållinjen

2011-08-15T21:37:00.000+02:00

Idag är deadline-dagen för två jobb.
Sommarjobbet med svenskaboken som jag slitit med så länge... fast jag egentligen inte skulle ta nåt uppdrag under sommaren. Myllerbilder som tar en massa tid och energi. Den här bilden är en av de roligare.... Mitt sommaruppehåll med korsordsbilder (injobbat under tidspress i juni) avbröts abrupt och idag är också deadline för sex bilder till Hemmets Journal. Roligare bilder med större frihet.
Kanske klarar jag mållinjen innan klockan slår tolv.
I morgon är det ett planerat strömavbrott, så jag måste få iväg bilderna innan dess. Jag lyssnar oroligt efter åskmuller och scannar fler bilder.

Urkult - alla sorters musik

2011-08-14T00:19:00.000+02:00

Nu lovar jag att inte tjata mer om Urkult... bara visa en liten filmsnutt om hur blandat det kan vara med alla sorters musik i olika form... Varsågoda.

Kantarellstället

2011-08-13T10:44:00.000+02:00

Sitter nu från morgon till natt och jobbar. Jag blir servad med goda måltider av min syster. Det har varit kallt och ruskväder, så det har inte varit så lockande att smita från arbetsrummet, men igår tittade solen fram. Då kunde jag inte låta bli att följa med till svampskogen på en liiiten runda.

Det var det värt! Vi hittade enstaka svampar lite här och där, det är ju ett enastående svampår i år. Plötsligt hör jag ett rop. Kerstin hade hittat Stället!

Kanske var det för att hon hade sina kantarellfärgade landetkläder, som de glada svamparna hälsade på henne.

Ylle var helt ointresserad av svampen. Varför, förstod vi strax.

Vart vi än vände oss var där fullt.

Alldeles nära stället där vi satt och plockade klampade vi rätt på ett grävlingsgryt.

Här är en annan av ingångarna. Ylle tycker såklart att grävlingar är mer intressanta än kantareller. Det är ovanligt gott om grävling där vi bor. Gryten är många. Det här grytet hade vi inte sett tidigare.

Varje kväll blir vår trädgård genomsökt på fallfrukt och daggmask. Häromkvällen snubblade jag nästan på två ungdjur, som grumsade om i mörkret, när jag var på väg mot bastun.

Ylle jagar dem modigt från trädgårn när hon släpps ut om kvällarna. I år har hon också mött en i hagen på dagtid. Det var Krumeluren och hans morfar som såg när de mätte varandra. Grävlingen fräste och Ylle gjorde hotande utfall. Det är lite läskigt tycker jag. Hoppas att hon inte hamnar i en trängd situation. Hittills har det gått bra och grävlingarna har lommat iväg.

Fil-animation på Urkult

2011-08-11T12:13:00.002+02:00

Urkult är så mycket mer än en musikfestival. Det finns varje år en massa kurser och aktiviteter för både stora och små. Några av vårt gäng gick på Bollywood-dans och andra på Djembe-seminarier. Om ni sett min film om Barnens Urkult såg ni lite av "Caféz" som Krumeluren och jag var på. Det leddes av skådespelare och musiker. Jag hade tyvärr inte kameran med på det första passet, men då var vi med och spelade Shakespeares Stormen. Barn från under året till kanske tio-årsåldern leddes av skådespelare och musiker att göra en fantastisk föreställning i duggregnet utanför cirkustältet. Jättekul!

Jag hade ju spetsat in mig på att lära mig animera i filmjölk. Lisa hängde också på medan Krumeluren sov middag. Maria Lagerborg visade oss hur man gör. Våra filmer kommer så småningom att kunna ses på Urkults hemsida. Här kommer ett litet bildspel om vår animationsverkstad.

Barnens Urkult

2011-08-10T07:33:00.003+02:00

Medan det var värmebölja i Stockholm, hade vi det ganska blött i Näsåker. Vi byggde ett litet läger på tre tält och en bil att bo i. Mellan tallarna och bilen fixade vi en hyfsat torr matplats.

Blötan hindrade oss inte från att ha roligt!

Krumeluren hade inte mindre än tre Jockar i vårt gäng som lekte med honom. Här är Jocke och Jockegubben i farten. Andra Jocke var på egna äventyr.

Nu kommer en liten film om vad barnen hade för sig i regnet på Urkultfestivalen.

Urkult 2011

2011-08-09T11:02:00.000+02:00

Här kommer en liten glimt från årets festival.

Mot Urkult!!

2011-08-09T08:24:00.001+02:00

Äntligen for vi mot Urkult. Krumeluren är inte van vid långa bilresor, så vi tog det lite lugnt. Vid Losjön, en bit norr om Gävle, tog vi lunchpaus.

När vi kom till Gnarp började vi leta efter en plats att övernatta. Vi vek av mot kusten och hittade ett litet fiskeläge där man kan tälta. När vi steg upp på onsdagsmorgonen ville Krumeluren förstås ploppa stenar i vattnet. Där var en liten hamn för småbåtar. I en liten snipa såg vi en groda som måste räddas. Lisa hoppade ner i båten och hjälpte den upp.

I en annan båt hade en liten sork förirrat sig.

Jag tänkte på sorkfeber och vågade inte ta i den, men som tur var fann jag en håv och kunde rädda den lilla sorken.

Sedan for vi vidare mot norr. När vi passerade Sollefteå lämnade vi finvädret bakom oss.

Misas familjedag

2011-07-31T22:00:00.000+02:00

Lördagen före midsommar var hela familjen med på den stora familjedagen för Misas anställda och deras familjer. Utanför Sjöhistoriska muséet hade man ordnat med en massa skoj att göra för barn och lekfulla vuxna. Vi bjöds på cirkusnummer med Cirkus Cirkör och fick prova på att jonglera, göra trapetsakrobatik och gå på lina. Det fanns också kareoke, pysselhörna och en massa god mat... och så var det kul att träffa alla trevliga människor.
Här kommer en liten film:

Att jag aldrig lär mig!

2011-07-31T08:00:00.023+02:00

Varje år tänker jag att jag ska säga nej till uppdrag innan sommaren, så att jag får en låång ledighet. Men jag är alltid alltför tidsoptimistisk. Nu sitter jag här med skägget i brevlådan igen och blåjobbar mitt i sommaren för att klara deadline.

Snart åker vi!

2011-07-30T08:08:00.064+02:00

På tisdag beger vi oss norrut mot Urkulfestivalen! Det är en bit att åka, så vi kanske gör en övernattning på vägen. Krumeluren gillar inte att sitta fast i bilstolen särskilt länge.
Längtar!
Här kommer några bilder från 2006. Jag har de flesta av mina foton på en hårddisk hemma, så de här bilderna från min hemsida får duga som försmak på årets Urkult.

Festivalen börjar på torsdagskvällen med Eldnatten. Festplatsen ligger vackert med utsikt över älven. Runt om sitter tusentals förväntansfulla på grässlänten ner mot stora scenen.

Nere vid Nämforsen kan man se de här fantastiska hällristningarna. Förutom alla spännande konserter finns mycket att göra. Jag brukar alltid försöka komma med på någon historisk exkursion. Sen finns en massa workshops med musik, dans, poesi och annat. Vad sägs om en kurs i filmjölksanimation?

Sommarens projekt

2011-07-29T08:00:00.137+02:00

Vi har haft en vildvuxen syrenberså i alla år i trädgården. När Maya var liten lekte hon i det gröna rummet, som blivit som en koja. Där var mörkt och muggigt. Den här sommaren bestämde sig döttrarna för att göra bersån till en fin uteplats. Nu ska den bli stenlagd. För en vecka sedan kom grusbilen med singel och stenmjöl.

Den kommer att bli en fantastisk kvällsplats, där solen dröjer kvar länge.

Syrenträden blev brutalt beskurna. Hoppas de kommer igen med kraft.

Berra som var på besök, sattes också i arbete. Efter att ha baxat upp en jättesten ur jorden, (som vi tidigare gått bet på) lassade han singel och grus med oss andra.

Medan jag och min syster for till Linköping och hämtade gatsten, gick han med tjejerna och plockade svamp. Här är skörden. Flera finfina Karljohan och massor av kantareller.

Lennart är lycklig när han får tillfälle att elda!

Publik har vi också. Här hade koflocken fått för sig att Lennart var bonden. Kossorna följde efter Lennart på sin sida stängslet när han gick fram och tillbaka med grus och de brölade hjärtskärande. De ropade att nu var det renbetat och dags att byta hage.

Gungstolen hade trillat isär. Med borttagna medar fick den ge en försmak av vår framtida kvällsplats.

Så här långt hann tjejerna innan de for härifrån. En god början. Nu väntar sommarens höjdpunkt, Urkultfestivalen i Näsåker, så vi får väl se hur det går med färdigställandet. Sommaren är alltför kort.

Rent spel

2011-07-28T17:40:00.000+02:00

Nu är det så tomt och tyst här. Krumeluren, hans mamma, moster och kompisen Berra har rest hem. Jag sliter med att hinna klart ett jobb till en lärobok. I pauserna medan papperet torkar leker jag lite med mina filmer från de senaste dagarna. Här kommer en liten glimt.

I brist på roligare

2011-07-18T15:00:00.000+02:00

Det regnar. Jag borde jobba. Röjer plats för gäster i bråten efter förra sommarens tömning av Tårtas hus i Linköping. Segt och rörigt. Lägger därför in en ljusglimt från häromdagen.

Kantarelljakt

2011-07-15T00:51:00.042+02:00

Efter frukost kände vi att det var lämpligt att gå undan något av sommarhullet.

Vi tog grodvägen åt Missmyrahållet.

Lycka är ett gyttjebad i traktorspåret.

Och vi hittade stället vi letade efter. Här är inga bra svampmarker längre, sedan man fällt stora delar av skogen, men några små utsparade fickor orörd skog finns kvar.

När vi kom hem var det lunchdags. Inget går upp mot en kantarellmacka tidigt på säsongen. Så fyllde vi på det hull vi promenerat bort.

En liten konstnär

2011-07-14T00:10:00.000+02:00

Som ni ser är återväxten säkrad, när det handlar om kreativitet i familjen. Lägg märke till hur smidigt Krumeluren målar med både vänster och höger hand.

Titta också på hans mammas och mosters blogg "Nästan & Klart", där mina döttrar visar vad de knåpar med! Stolt morsa och mormor, det är jag det!

Ene

2011-07-10T18:31:00.001+02:00

Nu är jag på landet. Allt går i en lugnare lunk. Inte minst nätuppkopplingen. Jag tittar på era blogginlägg då och då, men sällan har jag tålamod att logga in. Det flämtar och vacklar fram några k i sekunden. Därför är det glest med mina kommentarer.

Idag har jag röjt bland vårt lager av eneträ. Där hittade jag också denna figur. En påbörjad salladsgaffel som min pappa Tårta täljt.

Varje sommar brukade vi alla tälja i ene, när det skymde. I skenet från brasan var det just lagom ljus att tälja. Det blev oftast smörknivar, men också saltkar, små skedar och en gaffel till julskinkan som liknade Erlander. Den här tanige salladsgubben väntar på sista bearbetningen. Den gör jag gärna, medan tankarna går till Tårta.

Han har gjort många mer eller mindre generande saker av ene. Alla mycket användbara. Den här kroken har fungerat i många år.

Krumelurens midsommarlur

2011-06-25T01:02:00.000+02:00

Ta det lugnt på vägarna!

2011-06-22T19:16:00.000+02:00

Snart börjar midsommartrafiken. Vidarebefordrar denna film som en påminnelse om nykterhet. En mycket lojal häst måste jag säga.

Tågresan till Liuzhou

2011-06-21T15:18:00.000+02:00

Så gjorde vi vår längsta tågresa. Drygt trettio timmar från Xían till Liuzhou. Christina har berättat om den. vi delade sovkupé med ett gäng kinesiska pensionärer, som bjöd oss av sin reskost.

Någon slags liten pirog med köttfyllning.

Vad gör man på en sån lång resa. Shu fick vara vår tolk, så vi kunde prata lite med våra medresenärer. Tittar på landskapet medan det är ljust. Men det är långa timmar. Nu kom min reseponcho till användning.
Inte som plagg utan som tidsfördriv.

Den här bilden tog jag i förmiddags. Ponchon har legat hopskrynklad sen den långa tågresan.

Jag började brodera på den tidigt i våras, som någon kanske sett tidigare på bloggen. Jag hade tänkt att pilla in något från varje plats på resan, men det blev inte tid till så mycket sånt.

I Louyang broderade jag såklart en liten Buddha från Longmen-grottorna.

På den här tågresan började jag på en buskpion, till minne av Pionfestivalen.
Jag fick aldrig någon användning för ponchon på Kinaresan. Vi hade ju tur med vädret. Men det var ändå värt besväret att släpa med den...

Det är skönt att ha något att göra såna här långa tågresor och det ger något att prata om med sina nyfikna medresenärer. Jag kommer nog att släpa med den på framtida färder också.

Promenad i Xían

2011-06-16T12:36:00.000+02:00

Den goda ankan och sällskapet i förra inlägget gav mig energi att dyka ner i mina Kinafoton igen. Jag orkar inte berätta så mycket. Jag leker vidare med att blanda bildspel och små filmsnuttar den här gången. Det är i alla fall roligt för mig själv... så kravlöst. Ibland blir det bra, ibland hoppigt och störigt. Här kommer en snutt igen, från vår lediga dag i Xían.

Guldankan

2011-06-16T03:14:00.000+02:00

Man behöver inte åka till Kina för att äta god Peking-anka! Faktum är att den ganska nyöppnade restaurang Guldankan på Hornsgatan 136, serverar en anka som vida överglänser den Christina och jag åt i Beijing.
Där, i Beijing hade vi försökt få bord flera gånger på en berömd restaurang. När vi var där med Shu, var ankan slut när vi kom. Då gick vi till en liten restaurang som köper resterna av den "fina" restaurangen när de styckat sina rostade ankor. Det var gott, tyckte jag då.

När så Christina och jag återvände till Beijing ett par dagar innan vi skulle resa hem, gav vi oss sjutton på att få smaka en riktig Pekinganka. Ena kvällen gick vi dit vid sjutiden. Då var det så mycket köande människor att det såg ut som vårdcentralen en måndag. Så vi vände och tog lite grillat i Hutong-gränden nära vårt hotell. Sista kvällen satsade vi på att komma vid öppningsdags. Ändå fick vi köa i en vänthall i nästan en timma för att få ett bord. Nu var förväntningarna ganska höga.

Elegant värre var det. Varje bord fick en värd som servade och svansade. Vår var rätt tvär och snorkig. Så kom kocken och styckade ankan vid bordet. Den måltiden kostade lika mycket som alla våra tidigare restaurangbesök tillsammans.

Man äter Peking-anka inrullad i ett filo-degsbröd tillsammans med gurkstavar och purjolöksstickor. Här hade jag laddat på alldeles för mycket för att det skulle gå att rulla snyggt. Shu hade visat oss hur vi skulle göra, den där första ankrestkvällen.

Vi var lite besvikna när vi gick från Quanjude - "Diners Paradise".

Häromkvällen träffade jag Christina igen för att äta Peking-anka. Nu hade hon trummat ihop några av sina bästa vänner. Det spöregnade när vi möttes utanför restaurang Guldankan.

Dörren till restaurangen stod öppen och vi välkomnades av en varm doft från elden som sprakade i vedugnen. Därinne hängde ankor på rad och rostades. Då och då kom kocken med en lång krok och flyttade om dem.

Nästa anka på kö.

Det blev en väldigt trevlig kväll!
Tack Chris, för att du kom med ett så bra initiativ!

Till förrätt delade vi på en anka. Den var gudomligt god. Vi blev också visade hur man kan rulla sin ankrulle med hjälp av ätpinnar. Det klarar jag inte så bra. Fingrarna får duga!
Sen valde vi var sin varmrätt. Det blev nio goda rätter att provsmaka.
Gott, gott! Det gör jag gärna om!

Hua Shan

2011-06-15T02:25:00.001+02:00

Så fortsätter jag min fotoberättelse om Christinas och min fantastiska resa i Kina i april i år. Efter en natt på järnvägshotellet i Xían for vi med buss tio mil österut för att se berget Hua Shan. Här kommer ett litet bildspel.

Tråååkigt!

2011-06-12T15:43:00.000+02:00

Medan solen skiner tillbringar jag helgen i köket, med att förbereda deklarationen. Letar bland papper, fakturor och kvitton och pillar i ordning någon slags hemmagjord bokföring. Årets mest ångestladdade arbetsuppgift. VILL INTE!

Gatumusik och graffiti

2011-06-07T01:52:00.000+02:00

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något på bloggen. Jag har knappt vågat titta på någon av er andras bloggar heller, för jag brukar bli fast... och jag har SÅÅ MYCKET jobb att hinna med innan sommaren. Om någon vecka hoppas jag fortsätta min berättelse om Kinaresan. Christina har ju underhållit er under tiden med sina underbara foton, filmer och teckningar.

Idag kunde jag inte låta bli att göra en liten film från ett Nationaldagsvackert Stockholm. Det har varit gatumusik över hela staden idag. Eventet heter Make Musik STHLM. Framför Krumelurens föräldrars Surfbutik på Söder spelade deras vänner, rockbandet Mad Lee Riot. När bandet tog en paus, kunde vi se hur deras turnébuss blev målad. Tyvärr missade jag namnen på de båda graffitimålarna. Får jag reda på det kommer en uppdatering såklart.

Jag ber om ursäkt för min amatörmässiga klippteknik, men om ni kan bortse från den... Titta, lyssna och njut!

Krumeluren var förstås på plats. Med en av sina käraste leksaker, skateboarden. Han är bara ett år och 8 månader, men det är en envis unge så snart har han nog fått kläm på tekniken. Brädan har pappa Junior byggt. Jag har ju förmånen att få vara barnvakt ibland. För någon vecka sedan hämtade jag på dagis. Väl hemma letade han genast fram brädan. Det blev också ett litet filmklipp.

Ett litet bildspel

2011-05-15T23:40:00.001+02:00

Jag provar mig fram och leker lite med iMovie.

Pionfestivalen

2011-05-11T22:01:00.001+02:00

Varje år firar man pionernas blomning med en grandios festival i Louyang. Det råkade vara just den helgen då vi var där. Det är en stor händelse. Folk kommer långväga ifrån för att se blomsterexplosionen. Det var nog delvis därför det var så fullt på tåget från Beijing.

Vi tog en mopedtaxi till den största Pionparken. Det kändes lite småläskigt att vingla omkring i det lilla fordonet mitt bland all tung trafik. Kolla taxiförarens inbyggda varma handskar. Smart och enkel lösning, som mycket annat i Kina.

Shu betalar. Minns inte vad det kostade, men billigt var det.

Våren var lite sen i år och blomningen hade knappt börjat. Det måste vara vanskligt att pricka in rätt helg för festivalen. Pioner blommar ju överdådigt, men snabbt övergående. Det minskade inte besökarnas entusiasm. Folk klampade omkring i blomsterfälten och letade upp de exemplar som kommit igång. Fotoivern var stor även här.

Många sorter fanns där. Här en enkel men oemotståndlig blomma.

Lite ogräs antagligen:) Trevligt med ett hederligt Löjtnantshjärta ibland alla överdådiga pioner.

Blomsterfotografer av alla sorter. Här är några proffs som diskuterar bästa vinkel och bländare.

Trädgårdsarbetarna jobbade på.

Sensuell knopp, eller hur?

...och överallt poserades det. Här knäppte jag just när flickan släppte de tillkämpade leendet och pustade ut.

... Sugen på en ananasklubba? Flugfritt exponerad i ett terrarium.

Här kunde man köpa nymålade solfjädrar med blomstermotiv.

Anakronistisk dam. Traditionellt vitsminkad med mobilkameran i högsta hugg.

Blomsterkärleken planteras i den unga generationen.

Festivalkommers

Utanför området kunde man köpa mer ätliga produkter. Någon som vet vad som säljs här?

Christina behövde köpa plåster till sitt skavsår, så vi uppsökte ett apotek. Apotekarens söner var upptagna med dataspel.

De levde sig in i leken. Fin kostym eller hur?`

Något som jag har väldigt svårt för är att se inspärrade fåglar som den här stackaren.

Sen bar det av mot Xían. Den här gången hade vi fått tag på åtminstone en sovplatsbiljett. Med lite förhandling med konduktörerna kunde vi sitta där alla tre. Så länge det var ljust var det spännande att se landskapet vi for igenom.

Vårglädje

2011-05-09T20:14:00.002+02:00

På väg hem från jobbet i lördags, förstod jag att jag missar något om jag bara stretar på kontoret.

Söndagen fick bli en ledig dag. Krumeluren var på besök. Han kan konsten att roa sig med lite av varje.

En trappsten i trädgården kan vara hur kul som helst.

Ner och upp och ner igen.

Sen var han plötsligt försvunnen. Det var oroande tyst i trädgården.

Vi hittade honom vid Juniors verkstad.

Medan Lisa och Junior pratade, gav han sig av igen. Jag följde med på lite avstånd för att se vart han ämnade sig.

Det här blir en liten vandrare. Honom får vi inte släppa med blicken många sekunder.

Kinaresans fjärde dag

2011-05-09T04:15:00.000+02:00

Efter den långa tågresan, kom vi fram till Louyang mitt i natten. Vi letade hotell i närheten av stationen. Första hotellet hade bara ett dubbelrum ledigt, så vi letade vidare. Då hamnade vi på resans billigaste hotell, i alla bemärkelser. Ett dubbelrum kostade 70 yuan. Vi ville först se rummet... I trappan möttes vi av en tung stank av urin, men vi var verkligen trötta och stålsatte oss. Rummet såg hyfsat rent ut i dunklet, men vi kände oss tveksamma. En trappa upp finns finare rum, lovade portieren och vi följde med. Väl inne i det rummet luktade det inte så starkt. OK, vi tar det.

Så sa vi godnatt till Shu och började göra våra toalettbestyr för natten. Korridorens enda toalett var fruktansvärt skitig. Dörren gick inte att stänga. Utrymmet utanför, enda platsen att tvätta sig, var en enda röra av bråte. Det fungerade både som gästkök, tvättstuga och hygienutrymme och hade ingen skiljevägg mot korridoren. Jag hade svårt att hitta ett någorlunda rent ställe att ställa min necessär. Drog snabbt av mig tröjan och tvättade mig med öronen på helspänn ifall någon skulle komma. Folk kom och gick hela tiden. I rummet intill vårt pågick ett våldsamt gräl. Vi bankade i väggen.
Vid närmare granskning var lakanen inte så värst rena. Jag bredde min schal över kudden och la mig försiktigt och tänkte på loppor. Men bet ihop.
Efter en kvart muttrade Christina från sängen intill om vägglöss. Hon hade en stor spricka i väggen alldeles intill sin säng. NEJ, här sover vi INTE. Vi klädde på oss igen, smög nerför kisstrapporna och gick tillbaka till det första hotellet igen. Som tur var fanns rummet kvar. "But it is something wrong with the bathroom", sa hotellkvinnan. Det visade sig att badkaret var helt upptrasat, men vi kunde duscha om vi stod i ena änden, försäkrade hon. Det var i alla fall rent, utan elak lukt och vi fick rabatt pga badkaret. Här somnade vi ovaggade, efter ett SMS till Shu att vi bytt hotell.

Nästa dag skulle vi titta på Longmengrottorna vid Yifloden. Vid busshållplatsen fotograferade jag söta ungar. Det var så enkelt i Kina. Ingen blev sur, tvärtom verkade alla glada över uppmärksamheten.

Några vaktelägg på spett var gott. Christina har en liten film om våra förmiddagsmåltider på sin blogg.

Vid en kilometerlång bergvägg vid Yiflodens strand finns ungefär 2000 grottor och nischer och mer än 100 000 statyer. Under de buddhistiska härskarna i Norra Wei påbörjades samlingen av religiösa skulpturer. De efterföljande Sui- och Tang-dynasierna fortsatte.

Vi var inte de enda som tagit oss dit. Vi fick trängas för att komma intill klipporna för att se något.

Klippväggen skyddades av ett räcke, men på vissa ställen kunde man sträcka sig fram och nå skulpturerna. Klicka på den här bilden så ser ni hur svartglänsande Buddhans ansikte och hand blivit av alla smekningar.

Trappor och spänger ledde oss likt ett långt lämmeltåg utefter bergssidan.

Det är väldigt populärt att bli fotograferad med sevärdheter som bakgrund. Här har en proffsfotograf ställt upp en familj och föst undan resten. Jag passade på att "tjuvfota". Såna här bilder blir ju för det mesta rätt trista...

... men om man väntar lite, tills fotografen är klar, kan man få mycket roligare bilder.

Utsikt mot andra flodstranden med fler grottor och nischer.

Vi skuffades vidare i sakta mak av folkmassan. Här var en sån liten Buddha folk kom åt att klappa.

I vissa nischer hade man satsat på många småbuddhor. Hela väggen blir ett reliefmönster.

De lite djupare liggande skulpturerna hade spår av ursprungsmålningen kvar.

Jag blev lite trött av allt skuffande och den oändliga mängden skulpturer, så jag slog mig ner i en trappa och tog fram skissblocket i stället. Alla var så upptagna av att fotografera, att jag tänkte jag kunde teckna folk i smyg. Det gick nu inte. Jag hade knappt börjat snabbskissa några barn innan jag blev omringad. Fler ville bli tecknade. Mammor släpade fram sina småflickor. Jag fick inte någon arbetsro, så jag gav strax upp.

Jag återgick till att titta på folk.

... och fler grottor.

Så kom vi fram till den största grottan Fengxiansi. Den är från 675 e Kr. På bilden ovan är Himmelskungen avbildad till vänster, med en pagod i ena handen och en krossad demon under foten.

Många skulpturer har under historien blivit vandaliserade eller stulna. Senaste förstörelsevågen var under kulturrevolutionen, då rödgardisterna gick loss på flera av de stora skulpturerna.

Den 17 meter höga Vairocanabuddhans ansikte sägs ha utformats efter Kejsarinnan Wu Zetian. Den har fått smeknamnet "Österns Mona Lisa".

En demon.

Ananda, en elev till Shakyamundi som grundade buddhismen. Han hade ett enastående minne och sammanställde de buddhistiska sutrorna.

Hur många foton som togs bara denna dag kan man ju fundera över.

Det gavs många tillfällen för mig att hitta fina motiv.

Vi var rejält trötta i både huvud och fötter. Då blev vi varse att enda vägen tillbaka var framåt, vidare över bron och utefter andra stranden. det blev en lååång promenad.

Från andra sidan fick man en uppfattning om mängden håligheter i berget.

Det här får bli slutbilden. Den som orkat titta hela vägen hit, borde få medalj.

Tredje dagen i Kina - 15 april

2011-05-06T06:04:00.000+02:00

Den här dagen skulle vi ta tåget söderut, men Shu hade planerat att vi skulle hinna med ett besök på Sommarpalatset innan tåget gick. Christina kände sig hängig och strosade hellre runt i grannkvarteren, men Shu och jag tog tunnelbanan till Xiyuan Station. Tunnelbanan i Beijing är lätt att förstå som turist. Det kostar 2 yuan att resa, vilket är mer eller mindre detsamma i svenska kronor. Väl framme tog vi en cykeltaxi till Sommarpalatset. De som varit i Beijing för bara några år sedan berättar om alla cyklar. Nu var där mer elmopeder än cyklar, men här och där stretar fortfarande cykeltaxiförare fram.

Märkliga stenar hemsläpade med möda och besvär var viktiga för de gamla kejsarna. Min mamma hade känt sig som hemma... hon hade alltid många kilo sten i bagaget när hon kom hem från sina resor, liksom märkliga pinnar och annat. Denna klump sägs likna en gammal man.

Tranan finns på många ställen i de gamla palatsen. den symboliserar i Kina ett långt liv och sägs vara det djur som bär döda själar till himlen.

Vi trängs med grupper av besökare med de eviga små flaggorna i täten.

Långa korridoren byggdes på 1800-talet, för att kejsaren skulle kunna spatsera bekvämt i sommarsol och monsunregn. Den är drygt 700 meter lång och dekorerad med fler än 14000 målningar.

Korridoren går längs sjöstranden. Här och var uppbruten i små paviljonger. Den här bilden visar innertaket i en av dem. Här är målningarna lite charmigt slitna av väder och vind. Shu tyckte att det var skamligt att man inte hållit efter och fyllt i. I förbjudna staden var alla målningar som nya. Svår avvägning... men jag tycker att det känns självklart att inte gå in och pilla i alla de små händelsebilderna.

En av alla bilder - en bataljscen.

Skönt att vila benen i skuggan.

Sedan klättrade vi upp på Lång livets berg. Däruppe ligger ett Tibetanskt tempel med mängder av små Buddhafigurer.

Jag är lika fascinerad av alla människor som av sevärdheterna. Särskilt alla gamlingar, som verkar så pigga.

den sakrala stämningen av tempel och vänlig natur bröts plötsligt av en pipande krimskramsfärsäljare. Det blev ingen affär av för oss.

Jag förundras över alla sniderier.

Väktarna i hörnen känner vi igen.

Vägen ner från berget går genom en trappa i en konstgjord grotta.

Byggnaderna klättrar nerför bergssidan.

Vi kom till en utsiktsplats där man får en uppfattning om Sommarpalatsets läge vid sjön. Det är verkligen en oas så nära stadens torra dammiga miljö.

Flera skolklasser var här på utflykt. Nu passar de på att ta fram matsäcken.

Så kom vi till sist fram till Marmorbåten. 1755 byggdes den första marmorbåten, beställd av kejsaren Qianlong. 1860, under andra opiumkriget, brändes stora delar av Sommarpalatset ner, däribland trästrukturen som var placerad på marmorbåten. 1893 lät kejsarinnan Cixi restaurera båten med pengar som egentligen var avsedda för kinesiska flottan. Nu ser den ut som en hjulångare. Märklig men rätt trist och sliten.

Jag gillar de turistiska drakbåtarna.

Vaktande glada jellon vid den lilla bron.

Kejserliga båthus.

Damer i folkdräkt blandas med herrar i Mao-uniform.

1908 installerades Sommarpalatsets första telefon. Palatset blev en politisk, militär och diplomatisk kommandocentral.

På väg till hotellet för att hämta Christina och checka ut, handlade vi matsäck i gränden bakom skomakarn.

Sen bar det av till tågstationen och den strapatsrika resan som Christina så målande beskrivit.

Så hamnade vi till sist i den fantastiska restaurangvagnen. Bordet bakom oss var ämnat till resenärerna i första klassens sovvagn.

Titta noga på den lilla flickan, så duktig hon är att äta med pinnar redan.

Grabbarna vid bordet intill, de med sprutande ölburk, som Christina berättat om.

Alla, utom möjligen dem vi trampade på tårna när vi klättrade genom överfyllda vagnar, var så vänliga och tålmodiga trots den långa resan. Inte ett pip eller krångel från småbarnen. Något som gav intryck på mig var den värme och kärlek alla vuxna visade sina ungar.

Beijing 14 april

2011-05-03T23:25:00.000+02:00

Andra dagen i Beijing var det dags att åka till Kinesiska muren. På järnvägsstationen blev det tydligt hur handikappade vi skulle varit utan Shu. Alla skyltar hade kinesisk text och ingen kunde tala engelska.

Vi fick nån timmas väntan innan tåget skulle gå. Christina spanade efter någon plats att sitta och skissa på i närheten av stationen. Vi hittade en liten rest av gamla bostadskvarter, mellan de stora trafiklederna.

Husen här är utdömda som bostäder och kommer att rivas, vilket den här markeringen visar.

Vi hittade en informationstavla som visade vilka hundar som är godkända i Beijing. Shu förklarar att det är begränsning i mankhöjd. Bara mindre hundar tillåts. Dessutom bara vissa raser, enligt tavlan.

Denna lilla gynnare klarar höjden. Vad gäller rastillhörighet är det mer tveksamt... men det brydde han sig inte ett dugg om.

Här är fortfarande bebott, men det är nog bara en tidsfråga innan även detta kvarter rivs.

Runt hörnet hamnade vi på en liten kvarterskrog. Här kunde man välja på stor portion nudlar eller liten. Fantastiskt gott.

Christina filmade förstås. Snart får ni säkert se den flinka nudelbagaren i aktion på hennes blogg. På den här krogen serverades en typ nudlar som görs i norra Kina.

Fantastiskt att de var så generösa med att släppa in oss Hallos i det trånga ångande köket.

Ska man äta här, köper man först en kupong strax innanför dörren.

Vår lille bordsgranne får lite hjälp av sin mor med den sista skvätten soppa.

Grannen på hörnan hade tvättdag.

Vi har just vänt ryggen till det lilla trevliga kvarteret. Kontrasterna är stora. Nu ilar vi mot stationen. Matsäcken är packad i påsen från Nora/Pershyttan BK. Den påsen hängde med hela resan.

Vi steg av tåget vid Badaling efter någon timmas resa. Här har man renoverat en del av Kinesiska Muren. Turistsäsongen har inte riktigt kommit igång, så framemot eftermiddagen var vi nästan ensamma.

Skyttegluggen vetter mot de fientliga mongoliska trakterna.

Träden blommade vid sidan av muren. Shu hävdade att det inte var körsbär. Snarare någon frukt som inte är ätlig. Här och där hördes smekande mjuka toner av gamla stränginstrument från diskret utplacerade högtalare. Mycket stämningsfullt.

På vägen tillbaka till stationen ser jag denna frestande skylt.... Tyvärr var det stängt vid den tiden på dagen. Vi tog sista bussen tillbaka, genom Beijings oändliga förorter. Tveksamt om vi tjänade någon tid på att inte vänta på sista tåget, men billigt blev det och vi hamnade hyfsat nära vår del av staden.

Christina gav den gamle blinde spelmannen en sedel. Det firade han genom att tvärt sluta spela och unnade sig en cigg.

Kinaresan

2011-05-02T18:26:00.002+02:00

Nu har jag börjat komma till mina sinnen igen efter en av de mest spännande resor jag gjort. Äntligen blev den av, resan vi pratat om i så många år, Christina Alvner och jag. Vår vän Shu är på ett längre besök hemma i Kina och vi tog tillfället i akt att hälsa på honom och därmed få en fantastisk ciceron i det stora landet.

Vi landade i Beijing tidigt på morgonen den 13 april, efter en sömnlös obekväm natt på planet. Där möttes vi av en pigg Shu, som hade ett fullspäckat program planerat för oss. Full fart direkt. Han hade bokat rum på ett litet hotell i gamla stan, i närheten av Himelska Fridens torg. In med ryggsäckarna - och ut på upptäcktsfärd.

I närheten hittade vi genast vår drömbutik. Med Shu som kvalitetsbedömare förstod vi att detta var en seriös penseltillverkare. Hit skulle vi komma tillbaka och storhandla innan vi reste hem.

Första lunchen - nybakade dumplings. Christina filmade förstås det skickliga mathantverket. Till maten serveras alltid varmt vatten att dricka.

Tiantan-parken. På väg mot Himmelens tempel. Här såg vi gamla människor göra allehanda gymnastiska övningar och här och där dansades sällskapsdanser. Min dator är tyvärr så uråldrig att jag inte kan se mina filmer än. Vi bleka europeer väckte nyfikenhet. Christina blev genast upplockad som foto-motiv av ett ungt par. Vi kallas Halos av kineserna. Så småningom förstod vi att det beror på att det enda ord på engelska, som alla kineser kan är Hallo!

Himmelens tempel byggdes färdigt under Ming-dynastin. Det är en av Kinas största tempelanläggningar. Den kinesiska arkitekturens idé om balans och symbolism.
Här i (Quiniandian-templet byggt 1420) tillbad kejsaren himlen och förfäderna om god skörd i samband med vintersolståndet.

Rött är den kejserliga färgen. Vi fick stanna i dörröppningen och förundras över ringen av oxar i sten, symboliska offergåvor.

Det runda taket symboliserar himlen.

Överallt fotograferades flitigt med digitalkameror och mobiler.

Den blå takfärgen är himlens färg. I varje hörn vaktar djurkretsens varelser.

Drakmotiven på marmorstolparna anger templets kejserliga status.

En strid ström av kinesiska turister strövade runt i anläggningen. Många klädda i sina provinsiella dräkter.

Överallt bevakades vi av lejon. Efter en bussresa som kostade 1 krona, har vi tagit oss till den Förbjudna staden.

Första borggården. Det var omöjligt att fånga rymden i kamerans begränsade utrymme. Den här platsen, som jag sett i flera filmer tog mig i besittning.

Gård efter gård följde på varann. Området är överväldigande.

Som en pandoras ask öppnade sig nya vyer.

En avspärrad del av trapporna. Marmorrelieferna måste skyddas från nyfikna fötter.

Högtidliga familjer på besök i huvudstaden. Man visade stor respekt för den äldre generationen.

Våra kameror blev våra ögon.

Praktiska byxor på småfolket. Blöjindustrin har inte mycket att hämta i Kina.

En liten skvätt i förbigående.

Här började vi krokna. Pustandes på en soffa fick vi sällskap av en glad farbror, vars yngre släktingar snabbt arrangerade för fotografering.

Jellon.

Här vandrar vi i den Förbjudna stadens ytterkvarter, där kejsarens bror hade sitt palats.

Shu lämnade oss urlakade på vårt hotell och sa godnatt, men fyllda av all adrenalin den första dagens intryck gett, smet vi ut i gränderna för en öl och....

.... grillade räkor och kycklinghjärtan. Vi hade hamnat i en småstadsliknande del av de gamla hutongerna som ännu inte nåtts av renoveringshetsen.

Hurra!

2011-04-07T19:58:00.000+02:00

Sagan om Tristan och Isolde

Idag kunde jag säga nej till ett uppdrag! Det är mycket ovanligt när det gäller mig. Inte ens när jag har mycket jobb brukar jag klara av att tacka nej. Nu ville ett förlag att jag skulle göra provteckningar till en inspirationsbok för gudstjänster. Gillade de dem skulle jag få göra 78 bilder.

Jag förklarade att jag är grav hedning och kanske inte kan få till den rätta inlevelsen i uppdraget...

Det kändes otroligt skönt.

Sickans kusin?

2011-04-06T19:23:00.000+02:00

Nu sitter jag på ateljén och sliter för att jobba in ledig tid. Alldeles för många timmar. Längtar ut till vår och hundar. Då slinker plötsligt in en liten hund i bilden utan att fråga. Liknar hon inte en kusin till lilla Sickan? Bilden kommer förhoppningsvis att hamna i Storkrysset i Hemmets Journal andra veckan i juli.

Broderar mera

2011-04-02T22:26:00.001+02:00

Jag broderar vidare på min poncho. En grunka om dagen är mitt motto. Men kanske inte varje dag... Lite här och där.

Inspirerad av Margarethas påskpippi.

Nu när jag känt mig för i nederkanten vågar jag mig på halsöppningen.

Krumeluren har hittat Ylles matförråd. Han vispar runt med en pinne. Ylle är på hugget och tar för sig av bitarna som trillar på golvet.

Berta på turné

2011-03-29T15:11:00.000+02:00

Några gånger här på bloggen har jag visat bilder och kringaktiviteter med anknytning till kemidraken Berta.

Nu sprutar Berta eld i Sydnytt! Det här klippet kan man se t.o.m 20 mars 2012. Anna Gunnarsson som berättar i klippet har skrivit Bertas experimentbok som jag illustrerat. Hon kommer från Navet Science Center i Borås.

Kul att se sina bokfigurer i aktion!

Vernissagerunda

2011-03-28T17:12:00.000+02:00

Bloggvännen Helena med bloggen Apart from my Art hade vernissage i lördags. I ett litet gårdshus på Floragatan i Stockholm, som på vardagarna är lunchrestaurang hängde bilderna väldigt fint. Jag var så upptagen med att titta på akvarellerna att jag glömde fotografera, men jag visar den fina akvarellen jag köpte. "Oaxen".
Kul att träffa Helena och hennes familj och framför allt se bilderna i verkligheten. Jag gillar hennes friska sätt att måla. Vill ni se mingelbilder och fler fina akvareller kan ni titta på Helenas egen bloggrapport.

Sen unnade somliga av oss en fika på Sture.

Intill vårt bord hittade Krumeluren ett fint utkikshål i lagom höjd. Härifrån hejade han på alla kunder som kom och gick.

Lite parklek ute i vårsolen, innan vi fortsatte till nästa vernissage.

Krumelurens morbror Jocces syster Sanna, har öppnat en liten butik vid Nockeby torg. Hon kallar den We the People. I lördags var det invigningsfest.
Sanna är makeup-artist och sminkar skådespelare vid filminspelningar. Hon jobbar ofta i USA och är bortrest långa perioder. I sin butik har hon samlat ekologiska hudvårdsprodukter hon vet fungerar bra. Jag köpte en braförallt-kräm som Madonna brukar använda, vad sägs om det?!

Sanna med en av de kortaste kunderna för dagen.

Förutom hudvårdsprodukterna, fanns teer, fina inredningsprylar och andra oemotståndliga ting. För både stora och små. Jag rekommenderar ett besök!

I väntan på Anticimex

2011-03-21T18:40:00.000+01:00

En förlorad arbetsdag! Anticimex skulle komma för att göra sin rutinkoll, som hör ihop med hemförsäkringen. Avtalad tid mellan 10 och 12, enligt brev, telefonsamtal och bekräftat mail.
Köksskåp urplockade för ändamålet och väg röjd till vind, krypgrund och andra ställen allt enligt instruktionen. Kvart över 12 hade ännu ingen inspektör dykt upp. Jag har massor av jobb som ligger på ateljén, sent ute som vanligt. Så väntan blev en aning stressande.
Ringer till Anticimex kontor. Där har man antecknat att besiktningen skulle vara mellan 12 och 14. SUCK! Snäll som jag är satte jag mig att vänta igen. Ända till kvart över tre höll jag ut. Sen skrev jag ett ilsket mejl till de respektlösa och gav mig av till jobbet.

Till höger kan ni se mitt pausklotter. Nu har jag börjat på en liten poncho. Den kan vara bra att ha på resa, både som ytterplagg, extrafilt och som underlag att klottra vidare på under tågresor till exempel. Börjar lite trevande i nederkanten. När jag får upp ångan knåpar jag mig uppåt.

Så här löste jag knäppningen på min lilla syväska.

Locket blev en aning för långt, så jag sydde en liten kanal. Lagom stor för en ätpinne. Kanske blir det en pinne med knoppar framemot sommaren, när täljknivarna kommer fram. Det här får duga så länge.

Broderiet får form

2011-03-17T18:31:00.000+01:00

Min keltiska krumelur är färdigbroderad. Nu gäller det att få till något användbart av den. Det blir en liten väska att ha sygrejer i.

Så här ser den ut nu, med locket uppfällt. Tanken är att få plats med några trådrullar, kanske en liten sax och en klump bivax i väskan. Nålarna får sitta på den trekantiga fliken.

Undersidan av locket ser ju inte så kul ut, så jag funderar på att fodra den med vinrött linne, som jag har restbitar av.

Sedan återstår att klura ut ett sätt att låsa locket. Kanske med en snodd eller en knapp.

Under nålfliken sitter ytterligare en trekant. Där ska jag sätta mina skinnålar. De har ju skarpa kanter, så det är bra att de sitter skyddat.

Jag köpte grå, röd och svart vadmal på syfestivalen. Sidstyckena blev svarta. Hoppas nu att vadmalen är tillräckligt filtad för att klara sig ofållad.

Vårstädning

2011-03-13T18:46:00.000+01:00

På lördagsmorgonen vaknade jag av ett väldans hackande och skrapande. Det var Krumeluren och hans mamma som skyndade på våren med att ta ta bort is och gamla löv från verandan.

Titta lammet. Den här leksaken fick Lisa när hon var liten. Nu har Ylle dödat den.

Idag var det dags för uppsnyggning även av Krumeluren, vars bebisfjun vemodigt föll till golvet.

Han är en baddare på att sitta still och månar om sin frisyr.

Celtic Art

2011-03-10T12:37:00.001+01:00

För några veckor sedan visade Mira sina fina broderier och berättade om sin kärlek till irländsk kultur. Just innan hade jag börjat längta efter att brodera. Hon tipsade om en bok med mönsterbilder från Book of Kells. Jag beställde en genast och nu har den kommit.

Massor av finurliga krumelurer

Jag slängde mig genast in i att försöka få till en kringla. Mina besvär med att rita upp mönster ställde förstås till det. Margaretha "på livets trassliga bastmatta" tipsade om att man kan badda krita genom hålen på sitt mönsterark. Det tror jag skulle kunna fungera, men ännu har jag inte hittat kritpulver. Därför försökte jag än en gång sporra över kopierpapper... det var ju bara en liten figur jag tänkte brodera. Det började bra, men snart gick jag vilse bland prickarna, som alltmer suddades ut när jag tummade på tyget.

Därför tråcklade jag upp några stödlinjer och satt med ritningen för ögonen och satte igång. Det är svårast att börja, sen går det ju som på räls.

Nu börjar det likna något. Kul är det i alla fall. Garnet kommer från Fingerfärda broderimaterial.

Broderibryderi

2011-03-06T01:57:00.001+01:00

Det blev visst en bloggpaus på ett par veckor. Här avslöjar jag nu vad jag pysslat med.
I en dryg vecka var jag däckad av en ovanligt elak influensa. Den veckan tillbringade jag i soffhörnan tillsammans med boken Yllebroderier, som jag inhandlat på syfestivalen jag bloggade om senast.
Där finns ögongodis som räcker att göra vem som helst broderisugen.

Jag hade också handlat vadmal och en galge full med kamgarn. Härligt! Roligare än det garn jag tjuvstartat med när jag gjorde mitt gästblogg-inlägg hos Nästan och klart.

Mitt bryderi är hur sjutton jag ska rita upp stöd på vadmalen. Inget jag provat hittills fungerar. Jag har testat kalkerpapper, sånt man använder när man ritar upp mönster på tyg med hjälp av en sporre. Men det syns väldigt dåligt och min skiss trasas sönder. Jag har provat mönsterkrita i pennformat, men den är för hård och vadmalen luddas upp. Inte heller vanlig mönsterkrita, sån där fyrkantig platt funkar.

Jag fick helt enkelt ånga på på fri hand.

Här är bilden på spelmannen som jag inspirerades av. En kudde från 1796, Vemmenhögs härad, Ystad museum.

Om någon av er har tips på vad man kan använda för att rita upp mönster på vadmal skulle jag bli väldigt glad!

Syfestival

2011-02-21T02:01:00.002+01:00

Helgen har gått i mässornas tecken. Lördagen tillbringade jag med mina döttrar och Krumeluren på Syfestivalen i Älvsjö. Där möttes vi i entrén av denna fina bil, helt iklädd stickat.

Det var så mycket fint vi såg. De här oemotståndliga jackorna med infogade delar av recyklade gamla broderier och bildvävar måste jag ju fotografera. Vill ni se var man kan köpa dem är en länk här.

Smygfotat i provrummet.

Förra gången vi var på syfestival, var Krumeluren bara en vecka gammal. Hans första tur ut i vida världen. Då kom jag hem med garn och huvudet fullt av stickidéer. Några av dem ligger fortfarande oavslutade, som dåliga samveten.

En av de roligaste montrarna var "Korps". Det är en butik i Söderköping, som också har försäljning på nätet. Här handlade jag vadmal. Just nu är jag alldeles uppslukad av yllebroderiets mysterier. Nu ska här broderas kuddar.

De visade också de här fina handdockorna. För några år sedan fick jag ett nålfiltnings-set av Maya. Några tussar kardad ull i olika färger och en filtnål.

Det är jättekul att leka med. Då kardade jag lite av Ylles ull och blandade in. Det blev ett par ulliga Lagottohundar med skelett av ståltråd. När broderigalenskapen gått över tror jag att jag ska leka vidare med det här materialet.

Titta här vad man kan göra med lite ull och en filtnål. Nästa adventskalender kanske?

Såna här kostymer väcker också lust hos mig.

Den här lilla tjejen får prova på att väva brickband.

Krumeluren var alldeles fascinerad och stod länge och tittade på. Jag vet inte om det var lilltjejen eller vävandet han spanade in.

Till sist vill jag visa några fina yllebroderier som inspirerar mig.

Vad jag inte kan fatta är hur man kan få till det så himla jämnt och fint. Nu har jag knåpat på en massa kvällar, men det blir krokigt och ojämnt hur jag än försöker. Finns det någon som har ett gott råd till en nybörjare?

Förvirrande meddelanden

2011-02-18T11:37:00.000+01:00

Illustration till läromedel för barn med hörselskada, Specialpedagogiska Skolmyndigheten

Jag tittar aldrig på klockan innan jag går till tåget. För det mesta har jag tur. Pendeltåget kan vara 40 minuter sent, men jag behöver bara vänta två minuter. Som tur är litar jag inte heller på vad som sägs i högtalarna eller meddelandena på skärmarna vid stationen.
Idag stod det TÅGET INSTÄLLT. Men det satt folk i vagnarna, så jag klev på. Och det åkte enligt tidtabell. Vid varje station in mot staden hörde jag i högtalarna "Tåget på spår ett inställt, ingen påstigning". Stressade människor med undrande blick klev osäkert på efter vägen. Jag undrar hur många som missade tåget idag, kurande i stationshallarna.

Israel stryper kritik

2011-02-15T11:24:00.000+01:00

Israels politik blir mer och mer skrämmande. Att kritisera Israels övergrepp på de ockuperade områdena blir olagligt. Gör som jag, bojkotta Israeliska varor så långt ni kan! Just nu är butikerna fulla av grönsaker och frukt från Israel. Låt det ruttna i hyllorna!
***************************************************************

2011, February 14th                                              For immediate release

The Israeli Parliament will hold tomorrow a hearing on the Prohibition on Instituting a Boycott Bill - The bill will criminalize criticism and action against Israel's policies in the occupied Palestinian territory.

Israeli organization, Coalition of Women for Peace: "This is a step up in anti-democratic lawmaking in the Knesset."

(Tel Aviv, Israel) Tomorrow, Tuesday 15.2, the Knesset committee of Constitution and Law will hold a first hearing on the so-called Prohibition on Instituting a Boycott Bill. In practice, the bill criminalizes a variety of political activities that object to Israel's policies in the occupied Palestinian territory, under the claim that such activities may encourage or support a boycott of Israel.

The bill was proposed last summer and passed a preliminary vote. It was initiated by right leaning MKs, including: Ze'ev Elkin (Likud), David Rotem (Israel Beitenu), and Daliya Izzik (Kadima).

The bill's hazy wording causes concern, as it broadens the scope of prohibited activities that it defines as "aiding and abating" boycott, such as:
·      Publishing information about human rights violations in the Occupied Territories - will become illegal.
·      Monitoring settlement expansion and publishing settlement maps - will become illegal.
·      A Facebook "Like" for a page that supports BDS - will become illegal.

Eilat Maoz, Coalition of Women for Peace Coordinator: "This is a step up in which the government isn't satisfied with persecution of left wing organizations, but tries to make leftist protest illegal and silence its citizens. It's a government that's afraid of democratic debate, because such a debate will expose the disagreement of the public with the destructive policies of the occupation and the settlements."

Rina Shapira, coordinator of FORA, Feminist Organizing of Russian-speaking Activists:
"This dangerous bill reminds us of the silencing and censorship phenomena that are all too reminiscent of other regimes, such as the Soviet regime. We call on the Knesset members to stop the law making process of this anti-democratic law."

For further details:
Tamara Traubman, Media and Communications Coordinator, Coalition of Women for Peace: 050-8575730
Roy Yalin: 054-4654431

Galningarna på väg

2011-02-14T18:47:00.000+01:00

När jag bloggade från La Gomera runt nyår, berättade jag om gänget som tänker åka över Atlanten med flotten Antiki. Nu kollade jag på deras blogg och såg att de äntligen kommit iväg. De fick vänta ganska länge på de rätta vindarna.
Så här sade Anthony Smith till The Telegraph den 6 februari: After the final hugs, kisses and back-thumps it was time for all those not travelling to climb ashore. The four of us looked closely at each other, as well we might. David Hildred, 57, Andrew Bainbridge, 56, John Russell, 61, and I, at the age of 84, were about to spend the next 70 days – perhaps more – quite alone.

Här kan man följa flottens väg på satellitbild.
På deras blogg kan man läsa om livet ombord, roderhaveri, delfinbesök, brödbak mm.